Tyska stridsvagnar

När de tyska arméerna vällde in i Sovjet efter Operation Barbarossa 1941 så överraskades man både av det enorma antalet sovjetiska stridsvagnar (ca 20000+) men också av att de slaviska "undermänniskorna" som man skulle besegra med lätthet, hade tagit fram två stridsvagnstyper som var fullkomligt överlägsna de tyska vagnarna.

T-34:an och den tunga KV-I:an var praktiskt taget immuna mot de tyska stridsvagnarnas kanoner. Hitler hade lovat att Sovjet skulle besegras på sex veckor. Så blev det inte. Efter de tyska motgångarna vintern 1941/42 stod det klart att man snabbt måste få fram nya stridsvagnar till pansarförbanden.

Under tiden som det omfattande utvecklingsarbetet pågick fick man vänta ända till årskiftet 1942/43 för att få bättre kanoner till sin Panzer IV-stridsvagn.

Ungefär samtidigt med detta hetsades den nya tunga Tiger I-stridsvagnen på 56 ton ut till östfronten. Det var inte särskilt smart eftersom överraskningeffekten av den nya stridsvagnen då uteblev.

En ny tung helt bepansrad "Pansarjägare" som kallades Ferdinand Elifant på 68 ton togs även fram lagom till sommaren 1943 som en spinoff effekt på Tigerprojektet.

Samtidigt kom även ett par hundra nya Panterstridsvagnar ut för att sättas in vid Kursk. De skulle dock komma att visa sig extremt opålitliga med bränder och haverier som följd. Under Operation Zitadelle förlorades 65 Panterstridsvagnar som totalt utslagna vilket är en oproportionerligt hög siffra i förhållande till insatta vagnar.

De höga förlusterna kan även förklaras med att de två förband som var utrustade med Panter hade fått helt otillräcklig utbildning. Övningar hade enbart bedrivits på upp till plutons nivå (Pluton = 4-5 stridsvagnar).

Den absoluta merparten av de tyska stridsvagnarna vid Kursk var ändå utav modellen PanzerKampfwagen IV med den nya långa kanonen KwK40/L48 som bet på alla ryska stridsvagnar. Dess kaliber var 75 millimeter. Många Panzer IV hade också en 75 mm L/43 vilket var en kortare och inte lika effektiv kanon som kom ut på förbanden hösten 1942.

Panzer IV med 75 mm L/43 kanon

Panzer IV med 75 mm L/48 kanon

En stor del av stridsvagnsbeståndet utgjordes också av PanzerKampfwagen III med 50 millimeters kanoner vilka var helt otillräckliga utom vid skott från sidan eller bakifrån. Många Panzer III och IV var också beväpnade med sämre kanoner.

Det deltog ett mindre antal av den första varianten av StuG III med den korta 75 mm kanonen.	StuG III med eller utan skyddsplåtar och med antingen L/43 eller L/48 kanon var mycket vanlig under slaget.	StuH 42 med 10,5 cm haubitz var ovanlig under slaget. Den var olämplig för strid mot pansar.

Sturmpanzer IV

Vid sidan om dessa vagnar fanns även lätt bepansrade pansarvärnskanonvagnar som kallades för Panzerjäger av tyskarna. Det var i regel ombyggda lätta stridsvagnar som man hade monterat en pansarvärnskanon. De blev oftast rätt så höga och pjäsbesättningen hade inget skydd ovanför huvudet. Men de var utmärkta som en mobil pansarvärnskanon. Dessa vagnstyper räknas dock inte med i det tyska stridsvagnsbeståndet. Det kan ha deltagit 100-200 dylika vagnar vid Kursk.

Panzerjäger I med den tjeckiska 47 mm kanonen var nog mycket ovanlig under slaget. Dess kanon var vid det här laget inte modern.	Mardervagnar fanns antingen med den tyska 75 mm pansarvärnskanonen PaK 40 eller med erövrade sovjetiska 76 mm pansarvärnskanoner monterade.	Pansarjägaren Nashorn eller Hornisse hade en 88 mm PaK 43/L71 vilket var ett formidabelt vapen men få användes vid Kursk.

Marder II

Gå till Achtung Panzer för att få veta mera om tyskt pansar
Gå till Achtung Panzers forum för att diskutera tyskt pansar