Sovjetiska stridsvagnar
De sovjetiska stridsvagnarna T 34 och KV I hade chockat tyskarna under 1941 men de hämtade sig snabbt. Tyskarnas enda verkningsfulla vapen mot dessa monster hade varit 88 millimeters luftvärnskanoner men sådana fanns det inte så många utav.

Ofta fick infanterister och pionjärer i närkamp slå ut stridsvagnarna med stridsvagnsminor och sprängladdningar. Här nedan ser du ett par illustrationer från en tysk tidskrift om hur en tysk soldat slog ut tre stridsvagnar på en dag på det sättet. Det råder ingen tvekan om att konstnären i fråga har varit heroiskt anstruken.

Vid den här tidpunkten använde dock Röda armén ett stort antal stridsvagnstyper. T 34:an var bara en av dom. T 34:an i sitt första utförande med 76 mm kanon hade nu sett sina storhetsdagar. Vid årskiftet 1943/44 kom en ny version med en kraftigare 85 mm kanon.

Två versioner T 34. Den högra är av modellår 1943. T 34:ans 76 mm kanon var klart underlägsen de nya tyska kanonerna både i genomslag och prescision.

KV I hade samma beväpning som T34 men hade ännu kraftigare pansar. Den var dock också långsammare och fanns inte i lika stort antal.

Den tunga KV I:an var långsam och fanns inte i så stort antal. Den hade samma kanon som T 34.

T 70 var Röda arméns näst vanligaste vagn. Det var en lätt stridsvagn med en 45 mm kanon. men trots att den var lätt så var den knappt snabbare än T 34 och den hade dessutom betydligt sämre terrängkörningsförmåga. T 60 var en ännu lättare men mycket ovanlig vagn med endast en 20 mm kanon. Den skulle komma att ersätta T 70 runt årsskiftet 1943/44.

Den lätta T 70 var en dålig stridsvagn. Inte särskilt snabb och med omodern kanon.

T 60 med 20 mm kanon skulle komma att ersätta T 70 vid årsskiftet.

Det fanns flera amerikanska och brittiska stridsvagnar närvarande i slaget vid Kursk. Ett antal tunga pansarförband var tex utrustade med den tunga, klumpiga och långsamma samt dåligt beväpnade Churchill. Dess 57 mm kanon var långt ifrån tillräcklig.

Churchill hade en 57 mm kanon som var klart undermålig. Vagnen blev aldrig uppskattad av ryssarna, vilket för övrigt inte någon LendLease-stridsvagn blev.

Röda armén hade också ett antal stormkanoner till sitt förfogande. SU 122 och ISU 152 var aldrig avsedda att användas mot stridsvagnar. SU 76 som påminde väldigt mycket om de tyska Mardervagnarna kunde däremot använda sin kanon mot stridsvagnar. Egentligen var SU 76 inte att betrakta som en stormkanon men ryssarna bakade ihop de få som fanns färdiga och ute vid fronten som stormkanoner.

SU 122 Hade en 122 mm haubits och användes framförallt mot trupp, pansarvärnskanoner och befästningar.

ISU 152 med en 152 mm kanon var ryssarnas motsvarighet på Sturmpanzer IV Brummbar.

Under sommaren, hösten och vintern 1943 skulle ryssarna få betala dyrt för att de hade lyckats hamna på efterkälken i stridsvagnskapplöpningen. När året var slut hade 23 500 förstörts av fienden av dessa hade 9000 förstörts under juli och augusti. Alla dessa 23 500 vagnar var så kallade "Total Write Offs" och förlustsiffrorna är tagna ifrån de egna sovjetiska arkiven.