----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Allmänt

Kreta ligger längst söderut i den grekiska övärlden och bortom Kreta finns inget före Afrika. Den i ost-västlig riktning långsmala ön är 260 kilometer lång och upp till 60 kilometer bred. Öns städer och slätter är koncentrerade till nordsidan medan sydsidan är kargare och bergigare - och enligt många också mer fascinerande. Högsta berget är Ida 2 456 meter över havet.
Jordbruket med främst olivodling är fortfarande Kretas viktigaste näringsgren, trots att det till stor del fortfarande är omodernt och småskaligt. Men turismen blir en allt viktigare inkomstkälla. I övrigt finns lite gruvdrift men annars ganska blygsam industri. Ön har 540 000 invånare och är 8 261 kvadratkilometer stor.

Historia

De äldsta resterna av mänsklig bosättning man hittat på Kreta är ungefär 6 000 år gamla. Här skapade människan en av sina första stora kulturer, den minoiska. Det var för femtusen år sen men även dagens turister stöter på rester från den minoiska tiden. Stora palats byggdes på flera ställen på ön och palatsen omgavs av stadsliknande bosättningar. Knossos var det viktigaste palatset och troligen Kretas dåvarande huvudstad.
Den minoiska kulturen kollapsade ca 1 400 f Kr och man vet än idag inte om det berodde på en jordbävning eller på ofred mellan människorna och olika centra. En tredje teori sätter minoernas undergång i samband med vulkanen Theras explosion runt år 1500 f.Kr som var så kraftig att flodvågor och askmoln mycket starkt kan ha påverkat livet även på Kreta. Och man vet inte heller vilket språk minoerna talade. I vilket fall har den minoiska kulturen studerats synnerligen noggrant sen stora arkeologiska upptäckter gjordes i början av 1900-talet, framförallt då Sir Arthur Evans utgrävning av Knossos.
Efter minoerna kom dorerna, ett grekiskt folk som gradvis tog över efter den minoiska kulturen. I det gamla Grekland var Kreta en helig ö eftersom man trodde att gudarnas gud Zeus var född i en grotta på ön. Grottorna var viktiga mål för pilgrimsfärder.
År 67 f. Kr erövrade Romarriket Kreta efter flera års krig. Den romerska perioden varade i ungefär 400 år. Då byggdes vägar, akvedukter och städer. Och kristendomen kom tidigt till ön i och med aposteln Paulus besök år 50 e.Kr.
När sen Romarriket delades hamnade Kreta under det östromerska riket och dess metropol Konstantinopel. En lång period av österländskt inflytande tog därmed sin början. År 824 erövrade araber Kreta och de höll sig kvar i 137 år innan bysantinerna, dvs östromarna från Konstantinopel tog tillbaks ön.
Efter korsfararnas plundring av Konstantinopel år 1204 hamnade Kreta under stadsstaten Venedig. Det var en hård och bitter tid för kretensarna som varade ända till 1669. Öns stora skogar av cypresser höggs ner. Folket förslavades mer eller mindre under det venetianska väldet vars fästningar och slott fortfarande är ett typiskt inslag på ön. Herrarna från den stora kanalstaden försökte också ersätta den grekisk-ortodoxa kyrkan på ön med den romersk-katolska.
På 1600-talet blev Kreta en del av det växande ottomanska riket i Turkiet. En lång period av nyckfullt turkiskt styre följde, bla med ett högt skattetryck och kretensarna gjorde flera gånger uppror, precis som man gjort mot venetianerna. En majoritet av öborna övergick - åtminstone på papperet - till islam för att lindra det vardagliga förtrycket.
I början av 1800-talet lyckades Grekland göra sig fritt från turkarna men Kreta blev kvar i turkiska händer. Under större delen av 1800-talet pågick gerillakrig på ön och kretensarna fick brett stöd från hela det kristna Europa mot de muslimska turkarna. Men det dröjde ända till 1913 innan den turkiska makten var helt borta och Kreta kunde förenas med Grekland. I början av 1920-talet utväxlades den turkiska befolkningen på ön mot de greker som bodde på Turkiets västkust och ön fick den homogent grekiska befolkning den än idag har.
Ännu en svår tid för kretensarna var den tyska ockupationen 1941 - 45, Ännu en gång fick man mobilisera sin motståndsvilja, denna gång mot de nazistiska ockupanterna. Efter kriget var Kreta en mycket fattig ö. Men då kom turismen som en räddare i nöden och gav ön ett välstånd som den kanske inte ens hade under den minoiska kulturens storhetstid.

Badorter

Rethymnon har blivit många svenskars favoritmål på Kreta. En gammal historisk småstad (28 000 invånare) där fiskare landar sina fångster i den gamla venetianska hamnen. I Rethymnons bebyggelse ser man både grekisk, turkisk och venetiansk arkitektur. Över allt vakar den gamla fästningen Fortezzan som nu hyser ett arkeologiskt museum. Men det är ändå den 15 kilometer långa stranden som dagtid är stadens främsta dragplåster. Stranden börjar redan inne i staden! De flesta hotellen ligger dock i strandområdet några kilometer väster om centrum.
Georgioupolis ligger mitt emellan Rethymnon och Chania och är en liten by med bara 400 invånare. Den ligger vid en flodmynning och precis där Kretas längsta sandstrand börjar. En idyll där det är lugnt och avspänt. Vill man ha hålligång och puls är det 35 kilometer till Chania och 24 till Rethymnon. Bussarna går från morgon till kväll.
Chania är öns näst största stad (ca 65 000 invånare) och den är så pass stor att turisterna inte dominerar lika mycket som i de lite mindre badorterna. Här ser man också många soldater och sjömän från NATO-baserna i närheten. I Chania bor man oftast i badorterna vid de långa stränderna strax utanför centrum (tex Platanias, Agia Marina, Kato Stalos), men man kan också få rum inne i staden. Även i Chania är hamnen den stora träffpunkten dygnet runt. Men missa inte att besöka Saluhallen där man möter det grekiska vardagslivet i en atmosfär fylld av kryddiga dofter och starka färger.
Agia Pelagia är en mindre by mellan Heraklion och Rethymnon som blivit en populär badort bla för barnfamiljer. Agia Pelagia ligger vackert vid en liten vik och här bor 1 000 fasta invånare.
Hersonissos är den av Kretas stora badorter som ligger närmast huvudstaden Heraklion (26 km) och hit till det lilla fiskeläget har turisterna kommit i tjugo år för att njuta av stränder, fisk och nöjesliv. För Hersonissos är turist-Kretas stora nöjesmetropol med massor av restauranger, barer, pubar och diskotek. Under juli - augusti kommer ungdomar hit från hela Europa. Vill man uppleva det genuina Grekland ska man söka sig till de smala gränderna i Hersonissos gamla del, en bit bort från turistområdet.
Analipsi och Gouves är två mindre badorter mellan Heraklion och Hersonissos lämpliga för dem som vill ha lugn och ro. Analipsi är en gammal by med 500 invånare där åsnor och svartklädda kvinnor fortfarande präglar huvudgatan. För bad finns flera små stränder. Gouves är en anlagd turistort, cirka sju kilometer från Heraklions centrum. Vill man känna genuin grekisk atmosfär finns den tämligen orörda bergsbyn Pano Gouves ett par kilometer söderut.
Malia ligger åtta kilometer öster om Hersonissos och är en något mindre by med mycket fina stränder. Här är de flesta bybor fortfarande bönder. En bra ort för dem som vill bo nära den grekiska vardagen utan att behöva sakna strand-, affärs- och nöjesliv. I Malia finns ingen gammal hamn som mötesplats utan här är det strandpromenaden som gäller.
Malia har också ruiner av ett gammalt minoiskt palats.
Agios Nikolaus är Kretas äldsta och mest eleganta badort och dessutom östra Kretas centrum. Runt den gamla hamnen möts människor dag som natt och staden är vidare en bra bas för utforskningar av Kretas landsbygd och historia.
Makrigialos är en av de få badorterna på Kretas sydkust dit man kan åka charter. En liten by med en kilometerlång strand och vandringsleder upp i bergen. Strax utanför ligger den stora semesteranläggningen Sunwing Resort.

Sevärdigheter

Kretas storhet som semestermål ligger inte minst i den nästan outtömliga mängd utflykter man kan göra till naturområden, kloster, kyrkor, ruiner, byar, stränder och museer. Vi ger här bara några få exempel på vad Kreta har att erbjuda.
Västra Kreta är den mindre besökta halvan av ön och det gäller särskilt den allra västligaste delen. Ett stort utflyktsmål är dock Samariaravinen där man vandrar 16 kilometer genom en klyfta från bergen och ner till sydkusten. Ett äventyr som inte är alldeles ofarligt, både brutna ben och hjärtattacker förekommer då och då. Bra vandrarskor och god kondition är ett måste. Ravinen mellan två bergsmassiv är 18 kilometer lång och numera nationalpark. Här lever den kretensiska vildgeten kri-kri som dock sällan uppenbarar sig för människor. Däremot kan man få se rovfåglar under vandringen som slutar vid den väglösa stranden i Agia Roumeli. Hemfärden sker med båt till närmaste väg.
Vill man inte vandra genom hela Samariaravinen kan man åka båt både till och från Agia Roumeli och därifrån göra en kortare tur in till ravinens smalaste del, Järnporten. I Agia Roumeli finns caféer och tavernor där man kan pusta ut och koppla av med dryck och mat efter vandringen.
Observera att det under högsäsong brukar vara mycket trångt på den smala lilla stigen genom klyftan.
Omalosplatån, cirka 40 km upp i bergen söder om Chania. Till Rethymnon är det cirka 100 kilometer. Det kan vara praktiskt att köpa en organiserad utflykt till ravinen men den som inte gör det kan spara pengar genom att åka ordinarie buss från Chania upp till platån. 
Båtresan från klyftans slut i Agia Roumeli till vägen i Hora Sfakion tar ungefär en timme och det går flera båtar per dag. 
Omedelbart öster om staden Chania ligger Akrotirihalvön som numera domineras av militär aktivitet, NATO har både flyg - och örlogsbaser här. Flygbasen utnyttjas dock numera även av charterflygen. I vilket fall är Akrotiri en kuperad och vacker halvö vars kloster och småvägar förtjänar att upptäckas. På vägen ut från Chania passeras frihetshjälten Venizelos grav, statsmannen som såg till att turkarna slutligen lämnade ön som sen återförenades med moderlandet Grekland. Nära flygplatsen ligger det mycket vackra klostret Agia Triadas byggt i venetiansk stil på 1600-talet och ett av de få kloster på kreta där det fortfarande levs klosterliv. Man får dock komma in och titta i alla fall, även om munkarnas celler är låsta. Mer spännande är dock att fortsätta ut till två äldre kloster på halvöns yttersida, vägen dit är dålig och går genom ett bibliskt landskap med klippor och olivlundar. Det första klostret Governetou har ett isolerat läge och endast få besökare hittar hit. Dock öppet för besök. Fortsätt sen till fots (ca 20 min) till den fascinerande ruinen av klostret Katholiko som har ett spektakulärt läge, delvis uthugget ur en klippvägg vid en stor stenbro över en ravin. Munkarna tvingades överge detta kloster redan för trehundra år sen eftersom de aldrig fick vara i fred för pirater. Fortsätt ner till havet och den lilla naturliga hamn som finns där. Man kan bada i det klara gröna vattnet från klipporna.
Filmen Zorba med Anthony Quinn spelades delvis in på Akrotirihalvön, vissa berömda scener togs tex vid Stavrosbukten längst norrut på halvön.
Östra Kreta dvs öster om Rethymnon bjuder bla på öns arkeologiska höjdare, Knossos men även på byidyller och naturupplevelser.
Knossos ligger strax söder om huvudstaden Heraklion och är ett inferno att besöka under högsäsongen. De som är verkligt intresserade bör åka hit under för- eller eftersäsong för att slippa de värsta månglarna som försöker göra pengar på turister. Knossos är ohämmat kommersialiserat! Ett tips för dem som ändå besöker Knossos under högsäsong är att komma sent på dagen.
Knossos är ruinerna av en av den minoiska kulturens största städer, troligen den allra största. Det var den envise engelsmannen Sir Arthur Evans som runt sekelskiftet köpte marken och började gräva efter minoernas stora stad vid Knossos, eftersom Homeros hade nämnt den i sina verk. Evans var inspirerad av hur amatörarkeologen Heinrich Schliemann hittat ruiner på flera av de andra platser Homeros nämnde, bla Troja. Evans fann ruinerna och satte sen i gång att restaurera dessa för att så långt som möjligt visa hur den minoiska metropolen kan ha sett ut. Detta har skarpt kritiserats av andra arkeologer men oavsett rätt eller fel så är det idag möjligt för besökarna att klart och tydligt föreställa sig hur det en gång kan ha sett ut i en av Europas första storstäder.
Researrangörerna ordnar utflykter till Knossos från badorterna och i allmänhet besöker man på dessa turer även det arkeologiska museet i Heraklion. 
Heraklion är semesterön Kretas huvudstad men inte någon semesterort. De flesta kretabesökare kommer ändå hit någon gång under sin vistelse, kanske för att gå på det berömda arkeologiska museet eller för att shoppa - eller bara för att ha varit där. Staden anses vara ganska så ful med alla sina betonghus med platta tak. Den massiva venetianska stadsmuren är imponerande med sina fina portar och det finns även en del annat att se. Men det är Arkeologiska Museet som lockar mest, trots den slitna byggnaden och horder av turister under högsäsongen. Samlingarna av minoisk kultur är de främsta i världen. Det handlar mycket om föremål i keramik och lergods. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vist låter det trevligt. Ja, det är det verkligen, klimatet är perfekt inte för varmt och inte för kallt alltså alldeles perfekt. Under min tid i Kreta bodde jag i ett litet hotell som inte var ett direkt 1 klass hotell men det dög. Under dagen var jag mer och gick runt och såg Kretas alla underbarheter och miljön var också mycket härlig, det var mycket grönt.