[Titanic] [konstruktionen] [Inredning][Resan minut för minut]
[Kända ombord] [Förhindrat katastroften?] [Expeditionerna]

Expeditionerna

Man har ända sedan Titanic sjönk velat bärga henne. Det har funnits olika förslag hur man skulle bärga henne. Den ena värre än den andra. Familjen Astor, som var en av dem rikaste, kontaktade en firma som skulle få upp de omkomna. Det gick ut på att man skulle hälla dynamit över vraket och sedan få kropparna att flyta upp. Som tur var gick det projektet inte igenom p.g.a. av den bristande tekniken. Det fanns fler knäppa förlag om hur man skulle bärga henne och som tur var så räckte inte pengarna.

Folk trodde att hon låg på den plats som telegrafisterena utgav. De utgav att Titanic sjönk på latitud 41° 46`N - longitud 50° 14`V. Man visste på vilket djup hon låg på, ca 4 kilometer, och man vad man visste var att trä håller sig bättre ju längre ner man kommer och då skulle Titanic vara i mycket skick.

En annan sak man oroade sig för var att 1920 inträffade ett jordskred just där Titanic förlist. Det man oroade sig för var att hon skulle vara täckt och därmed svår att hitta.

Den första expeditionen ledes av en miljonär från Texas. Han gjorde sammanlagt tre expeditioner som ägde rum 1980,1981 och 1983. Men han hittade inte Titanic. Hans expeditioner var inte helt åt skogen för nu visst man var Titanic inte låg. Som många andra som misslycka, så skrev han en bok.

Nästa expedition ägde rum i juli 1985. Det var ett samarbete mellan Woods Hole Oceanographic och franska IFREMER. Det hela ledes av Dr Robert Ballard. Det var två fartyg som fick uppdraget att hitta Titanic: Le Suroit och Knorr. De bogserade en släde med en kamera på bottnen. De kunde endast dras 100 meter och samtidigt satt man och tittade på bilderna i kontrollrummet. 31 augusti, bara fem dagar innan deras expedition skull ta slut satt all framme framför tv i kontrollrummet när det plötsligt syns något på skärmen. En ångpanna! En av Titanics ångpannor! Vilket jubel det blev på båten. Man började skåla och var mycket lyckliga då plötsligt någon sa: "Åh Herregud! Titanic sjunker om tjugo minuter!"

Han pekade på klockan som visade några minuter i två, nattetid. Titanic hade sjunkit 2.20 den där natten 1912.Man blev allvarig och det tystnade." Dr Robert Ballard sade sedan efteråt: "Man kände sig generad. Vi hade kommit till en plats för de döda, och så firade vi."

Sedan sade Ballard att han skulle gå upp på däck om tjugo minuter. När han sedan kom dit hade en stor skar människor samlas där. Han hissade Harland & Wolffs flagga i akten för att hedra dem som byggt Titanic.

Redan dagen efter var man nere igen och då fann man Titanics för. Under sex minuter fick man se fören och man passerade fartyget. Det man fick fram av denna lilla snutt var att Titanic stod upprätt och att första skorstenen var väck och att hon verkade var i fint skick.

Titanics riktiga position är latitud 41° 43`N – longitud 49° 43`V. Alltså 15 kilometer sydost om den position som telegrafisterna utgav på Titanic 1912. Upptäckten hade mättat Ballards intresse för Titanic. Men senare var man faktiskt ner på bottnen igen.

Närmare bestämt 11 månader senare, 1986. Uppdraget var att dokumentera så mycket man bara kunde. Både av vraket och vrakplatsen. Då hade man även tillgång till en radio styrd minirobotkamera som hette Jason Junior. Nu kunde man komma långt in i fartyget och filma. Man hade varit enig på att Titanic borde vara vid gott skicka p.g.a. det syrefattiga vattnet. Expeditionen skulle visa motsatsen.

Många ögonvittnen sa att Titanic hade sjunkit i två delar men varken media eller experter lyssnade på det. Man hade helt enkelt antagit att hon sjönk i ett stycke. Därför trodde man också att hon låg i ett stycke på bottnen. Man upptäckte istället på denna expedition att hon hade gått itu vid förlisningen. Det konstiga var att ett par dagar efter förlisningen så hade fartyg sett delar av kommandobryggan och delar av salongen flyta förbi. Det borde visa att det förstördes mycket vid förlisningen. Man var nere med undervattensubåten Alvin och Jason Junior. På det tredje dykningen landade man ovanför Stora Trappan. Man upptäckte att varken trappan eller den fina klockan fanns kvar. Inte heller glaskupolen.

Taket lutade inåt vilket visade att vattnets enorma kraft det hade när det förstörde världens vackraste trapphus. Men det fanns saker som var som nya. T.ex. var dörrhandtag, lamphållare och kristallkronor i väldigt fint skick. Skrivet såg ut att blöda, vilket berodde på små bakterier som kallar rostiklar. Då visste man inte så mycket om dem. Titanic lärde dem mycket om dessa bakterier.

Man hade 1985 funnit fören och det var den del som var mest intakt. Man hade blivit överraskade när man upptäckte att hon var itu ,men man fick en chock närt man fann akten. Den låg ca 600 meter från fören och hade förvridna plåtar, upprivet skrov, krossad inredning som blottades och upprullade däck.

Det fattades en stor del av fartyget och skorstenarna var borta. Hon hade gått av mellan tredje och fjärde skorstenen. Fören var nerborrad ca 15 meter och därför hittade man ingen reva efter isberget. Man började fundera om det verkligen var ett isberg hon träffat.

Nästa expedition ägde rum 1987. Det var det första året som Titanic blev plundrad och Ballard hade svurit att inte ta något från vraket. Det gjorde han aldrig.

En fransk expedition hade en galen teori om att Titanic hade sjunkit p.g.a. en kolgasexplosion. Och de ville bege sig dit ner för att kolla. Man bärgade flera hundra föremål. De påstod även efter

Expeditionen att det var en kolgasexplosion. De bevis de hade var ett hål på bogen på styrbords sida.

1991 var det dags för en expedition igen. Denna expedition var från Kanada och Ryssland. Den var mest till för att filma en IMAX-film av vraket. De hade hjälp av fartyget Akademik Mistislav Keldysh och ubåtarna Mir 1 och Mir 2 (som för övrigt användes vid inspelningen till filmen "Titanica"). Denna expeditionen kostade 50 miljoner kronor.

1993 var det dags för ännu en expedition. Denna ledes av RMS Titanic Inc. Det togs upp 800 saker på 15 dykningar. Varje dykning tog 10 till 12 timmar. De använde sig av den mycket dyrbara ubåten Nautile. Till den sitter roboten Robin fast med en kabel som gör det enklare att undersöka Titanic. Under denna expedition försökte man lösa gåtan om hur isberget träffade Titanic, men det lyckades de inte med.

1994 var man åter nere för hälsa på hos Titanic. Alltstå var RMS Titanic Inc. tillbaka och var där för att plocka upp fler saker. Innan expeditionen hade RMS Titanic Inc. vunnit ett rättsmål som givit dem rätt till vraket och dess delar. Man lovade att inte sälja något från fartyget, men fick lov om att sälja kol från Titanic. Det skulle ge dem fina inkomster vilket de behövde. Det är dyrt att dyka ända ner till Titanic. Man skulle också bärga en stor del av vraket och de lyckades bärga en pollare. Man körde fortfarande vidare på teorin om kolgasexplosion och man vet att det brann i en av Titanics kolboxar, men det finns inga bevis på att det fortfarande brann den natten då Titanic sjönk. Skulle det varit en kolgasexplosion så skulle Titanic sjunkit mycket fortare. Genom jämnförelser så vet man det från andra fartyg som gått under p.g.a. kolgasexplosioner. Dessutom är hålet så stort att Titanic skulle fått en kraftig slag sida och det roliga är att hålet ligger över vattenlinjen. Genom ritningar vet man att där fanns det inga kolboxar. Teorin användes bara för att få gå ner och plocka upp föremål.

1996,ännu en expedition. Den här gången försökte RMS Titanic Inc. bärga en större del av vraket. Det var tänkt att bärga delen med hjälp av lyftballonger. De skulle fyllas med diesel. Det gick inte bra. Man upptäckte att delen var böjd och skulle kunna gå itu och det fattades en ballong. Allt gick snett.

Några kryssningsfartyg med de få överlevande som då levde var på plats för att bevittna det hela. Plötsligt var en orkan på väg mot dem så kryssningsfartygen åkte i väg. Sedan upptäckte någon att linorna som håller i ballongerna började att lossna. På natten var Titanics del tillbaka på bottnen.

Men det allra viktigaste upptäckten var när en annan grupp begav sig ned till Titanic. Man gick ner för att få veta hur länge hon kommer att finnas kvar, varför hon gick av, varför hon sjönk så snabbt och hur stor isbergsskadan var. Med hjälp av en sonarutrustning fann man att Titanic hade bara sex små revor längs skrovet. Revorna hade en sammanlagd area på en kvadratmeter. En biolog kom fram till att fartyget inte har lång tid kvar eftersom dessa järnätande bakterier äter upp henne och fartyget bli skört och kan falla ihop när som helst. Kanske klarar hon ett par år till kanske lite längre. Men det är säkert att snart finns hon inte mer.

1997,ännu en expedition. Då togs mycket bilder.

1998, en sista expedition.