Benzocaines
hemsida

Miljörörelsens varningar om miljögifters inverkan på reproduktionen är kraftigt överdrivna

Det är välkänt att en mängd missbildningar förekommer hos djur i förorenade områden. Det finns rapporter om att liknande missbildningar ökar i antal även hos oss människor. Dessutom ska antalet funktionsdugliga spermier ha gått ned med 50% de senaste femtio åren samtidigt som cancer och allergier ökar.

Enligt miljörörelsens hypotes hänger detta samman, och den gemensamma nämnaren är substanser som direkt eller indirekt interagerar med könshormoner. De flesta av de här molekylerna är agonister till det kvinnliga könshormonet östrogen, men det förekommer även antagonister, ämnen som interagerar med testosteron och ämnen som via sköldkörteln och hypofysen indirekt påverkar något av ovanstående system.

Det handlar om en mängd strukturellt olika ämnen, som trots sina olikheter har några gemensamma faktorer. I regel består de av en eller flera aromatiska ringar med en hydrofil grupp i paraställning och är plana. Några exempel på substanser är PCB, dioxin, dietylstilbestrol, DDT och dess huvudmetabolit DDE.

Fosterutvecklingen styrs av en känslig balans mellan olika hormoner och signalsubstanser - så känslig att en del hormoner verkar i nanomolära koncentrationer - och om den störs av främmande ämnen vid kritiska tidpunkter kan det få fatala följder för avkomman. Vissa effekter, såsom missbildade organ, syns direkt. Andra förändringar, som ökad benägenhet att drabbas av cancer är betydligt svårare att identifiera.

Från djurstudier och skador orsakade av dietylstilbestrol, en östrogenanalog som under 30 år fram till 70-talet gavs i förebyggande syfte åt gravida kvinnor, tror man sig veta mekanismen för hur de här ämnena orsakar teratogena skador. Trots det är det svårt att dra några direkta slutsatser. Exponeringarna var extraordinärt höga och det är av flera skäl svårt att direkt jämföra embryonalutvecklingen hos människa och djur.

Ett flertal oberoende studier visar att sedan 50-talet har mängden livsdugliga spermier hos män sjunkit med 50%. Resultaten är dock väldigt osäkra eftersom spermakvalitet är en bedömningsfråga och analysmetoderna ständigt förbättras. Det går heller inte att utesluta andra faktorer som förändrade matvanor, sexuellt beteende, könssjukdomar, radioaktiv strålning, alkohol och droger. Även om antalet spermier skulle ha gått ned finns ingen anledning till oro, eftersom de flesta män ändå är fruktsamma.

Antalet fall av prostatacancer, testikelcancer, bröstcancer och onormalt utvecklade könsorgan har också ökat. Inte heller här finns några säkra bevis. När man är mer aktsam på någonting lägger man lättare märke till det, så att rapporteringen av cancer och missbildade könsorgan har ökat kan bero på ökad uppmärksamhet lika gärna som en faktisk ökning i antalet fall.

Endometrios är en smärtsam sjukdom som innebär att livmodervävnad har hamnat på fel ställen i kroppen, till exempel i lungorna. Man har sett ett samband mellan endometrios och exponering för dioxin, men de fall det rör sig om har gällt extremt höga exponeringar (extremt högt handlar i det här fallet om storleksordningen ppm), ökningen har inte varit signifikant vilket man kunde förvänta sig vid så höga doser, antalet ökade rapporter av fall kan bero på en ökad inrapportering och en korrelation betyder inte nödvändigtvis att orsakssamband finns.

Som framgår av ovanstående är miljörörelsens varningar kraftigt överdrivna. Det saknas bevis för att de halter miljögifter som finns i naturen utövar någon påverkan på människan, men man ska komma ihåg att avsaknad av bevis betyder inte att samband inte finns; det betyder bara att det än så länge inte hittats tillräckligt starka sådana. Det är möjligt att det inte finns några bevis, men det kan man inte veta förrän man undersökt saken ordentligt

Försiktighetsprincipen gör också att många menar att godkännande, tester eller hårdare restriktioner skulle behövas för nya insektsgifter, hjälpämnen i plast och andra kemikalier. Även om halterna är sub-toxiska idag handlar det i regel om långlivade substanser som finns kvar i naturen i årtionden. Det finns stor risk för att effekterna av xenoöstrogener är additiva. I så fall kommer fortsatta utsläpp obönhörligen att leda till ökade antal fall av de skador som diskuterats ovan. Även om miljörörelsens varningar är kraftigt överdrivna finns det skäl att ta hotet med hormonlika miljögifter på allvar.