Vinterupptagning

När vi köpte båten ingick en enkel vagga i köpet, men när hösten närmade sig och vi hörde oss för i hamnen så visade det sig att man hade pensionerat den gamla trucken, och att det numera krävdes båtvagn för att få båtarna till sina vinterplatser. Det kändes inte helt lockande att försöka hitta en båtvagn vid den tiden på året, och ännu mindre att bygga en själv.

Efter lite letande så hittade vi en fin vagn med domkrafter vid vardera hjulet, sex justerbara stöttor, och som verkade både stabil och välhållen. Och den var till salu. Och dessutom fanns den i vår hamn!! Det blev naturligtvis affär.

Planen var att ta upp Kaprifolen i slutet av oktober, och just detta året var oktober den kallaste oktobermånaden på länge. Flera nätter var temperaturen nere i -10 till -14 grader. För säkerhets skull så körde jag kupévärmare för att hålla temperaturen i sötvattenkylaren över fryspunkten, trots att flera gamla uvar i klubben lugnade mig med att vattnet fortfarande värmde. Jag ville inte chansa.

En helg fick jag hjälp av Patrick och min bror Ronny med att masta av. Eftersom det är väldigt lågt vatten i Vänern i höst (-3 cm under referensytan) så var det för grunt för att lägga sig bredsides mot mastkranskajen. Aktern förtöjdes mot en brygga som ligger parallellt mot mastkranskajen, och fören kom nästan in till kajen. Men botten var mjuk, så båten låg ganska stadigt med kölen i gyttjan. Lite trixigt var det att masta av med båten så långt ut, men med två rutinerade medhjälpare så gick det bra.

Upptagningen av båten gjordes två helger senare, och då fick jag hjälp av min pappa. In mot kranen fick vi agera isbrytare efter några kalla nätter. Märklig känsla. Det var lite spännande att se om båtvagnen skulle passa utan omkonstruktion. Lyftet vid mastkran gick till på samma sätt som med avmastningen; fören in mot kajen och aktern rakt ut. Men med bra kranförare och en stor och fin kran i hamnen så var det inga problem. Och vagnen passade precis. Stor lättnad.

Beväxningen undertill var ganska kraftig, och det krävdes mycket jobb för att få bort den. Men nu verkar man ha forskat sig till att de nya miljövänliga bottenfärgerna kanske inte är så mycket bättre än de gamla, så då kanske vi kan använda de gamla tills bättre färger tagits fram...

När Kaprifol sedan var utkörd till sin vinterplats, så skulle täckställning i form av plockepinn förberedas. Ett samtal till säljaren underlättade det jobbet betydligt. Gamla kraftiga presenningar ingick i båtköpet, och dessa fungerar hyggligt, om inte annat som tyngd över tunna och lätta men täta plastpresenningar. Arrangemanget klarade höststormen i december utan problem, och då känns resten av vintern trygg.

Oljebyte gjordes inte enligt konstens alla regler! Men eftersom man bör varmköra motorn innan oljebyte, så gjorde jag det när båten fortfarande låg i sjön. På MD11C sitter det en oljesil vid oljestickan som enligt instruktionsboken ska demonteras för att man ska få ur så mycket olja som möjligt. Jag pratade med den lokala expertisen i hamnen i Karlstad som sa att den skulle jag helst inte röra, eftersom det kan vara svårt att få den tät igen. Samma åsikter hade dom om spridarna; rör dom inte så länge motorn startar och går bra! Oljan pumpade jag ur med en elektrisk oljebytarpump från Biltema (dom har inte den bästa kvaliteten, men dom är billiga).

Bränslefilterbyte väntade jag med till våren.

För att vinterkonservera kylsystemet blandade jag till en 50%-ig glykolblandning, och kopplade loss slangen vid vattenpumpen, kopplade på en längre slang som jag stack ner i hinken med glykolblandningen, och körde motorn tills hinken var tom. Cirka fyra liter glykolblandning körde jag igenom systemet (även här tyckte uvarna i hamnen att jag tog till i överkant). Viktigt att tänka på är att samla upp den glykol som kommer ut ur avgasröret. Glykol är sött men giftigt, ingen bra kombination för djur, till exempel hundar som gärna slickar på det mesta.

Övrigt (vatten, )