| Vi har sedan några år tillbaka haft en Hurley 18 i familjens ägo
(tack svärfar!) som vi i huvudsak använt för dagseglingar och kortare
övernattningsturer. Det är en liten båt, men med en förvånansvärt
rymlig och bekväm sittbrunn, så för det vi har använt den till har
den varit ganska bra, om än något liten när två vuxna och två barn
ska övernatta.
Tack vare mina kollegor Patrick och Magnus, som föreslog att jag
skulle vara med i en satsning
som dom planerade; att tävlingssegla en Scampi
30 under några säsonger, så kom detta med en större och bekvämare
båt på tapeten.
Eftersom Curt Gelins bok "300 segelbåtar i test" var
ganska välläst vid det här laget, så fanns det för oss både
reslistiska och orealistiska båtdrömmar. De orealistiska var från
Contrast 33, Norlin 34 och Contrast 36 till ouppnåeliga Hallberg-Rassy
34.
De mer realistiska båtarna började med Maxi 77, Dixie 27, Ohlsson
8:8 och Ballad. Men efterhand var det trots allt Beason 31 som kom att
bli den båt som vi fastnade för. Vi tittade på ett fint exemplar i
Upplands-Väsby som vi la ett bud på, men där säljaren inte ville sälja
till oss, troligen för att vi ville göra en besiktning av båten innan
köp...
Vi kände oss ordentligt lurade efter detta, hade ytterligare fem
Beason 31-or som vi intresserade oss för. En provseglades i Vaxholm, en
i Askersund, en såg vi på land i Karlstad, men den hade den gamla layouten med förskjuten
rufflucka, och uppfyllde inte våra krav på finish, en i
Helsingborg som vi var på väg till, men inte hann fram innan den var såld
(men i detta fallet var vi inte förespeglade annat, och kände oss alls
inte lurade, utan fick mycket god kontakt med säljaren!).
Men på halvvägs ner till Helsingborg (från Karlstad) fanns
ytterligare en Beason 31 på land, mycket utrustning men i behov av en
del arbete med trädetaljer. Alla dessa båtar var antingen sålda när
vi väl bestämt oss, eller så var vi inte intresserade av just det
exemplaret.
Men när vi ändå var i Göteborgstrakten, så passade vi på att
titta på några andra båtar som var till salu; en Comfort 32 och en
Maxi 95. Comfort 32an var en hyggligt välutrustad båt, men som
troligen gått som hyrbåt och därmed ganska sliten. Men det gav oss
tillfälle att studera båttypen med spekulantglasögonen på, och vi
gillade vad vi såg.
Maxi 95an var en av de sista som byggdes och var oerhört välvårdad.
Jag föll för den direkt (förmodligen för att den var så himla fräsch!),
men inte resten av familjen. De tyckte att Comfort 32 kändes mycket mer
ombonad, och när jag sansat mig en stund, och verkligen tänkte till, så
insåg jag att dom hade helt rätt. Vi hade alltså fått en ny favoritbåt
i en för oss rimlig prisklass (inte dåligt att gå från Maxi 77 till
Comfort 32 på tre månader...).
Nu var det bäst att sätta fart innan någon (hustrun) hann att ångra
sig, och efter lite sökande (med benäget bistånd av Patrick) så
hittade vi på Sailguide en båt i Västerås som var till salu och som
verkade intressant. Efter provsegling och lite funderande, så gjordes
affär, och kontraktet skrevs i juni 2003. Vi hade blivit Comfort 32
ägare,
och vi var såååå lyckliga!
|