Sedan 1990 har vi varit hundägare; en Golden Retriever som hette Dixie, och som dog strax efter sin 10-årsdag år 2000. Nu har vi skaffat oss en ny hund, och även denna är en Golden Retriever, som vi har döpt till Vissla. Vi kommer då att få en massa erfarenhet när det gäller att ha valp/hund i kombination med båtliv. Tanken är att vi på denna sida ska dela med oss av denna erfarenhet till andra som kan ha glädje av den.

Vår hund och vi har ännu så länge mycket begränsad erfarenhet av detta, och det har i sommar begränsats till ett antal dagseglingar och två seglingar med övernattning. Det är i normalfallet en utmaning i sig att köpa valp, och man gör det ju inte enklare för sig om man tänker ta med valpen ombord. Själva seglandet och "vardagen" ombord har Vissla klarat över förväntan. Hon är helt orädd när det gäller fladdrande segel och andra saker som vi trodde skulle kunna vara skrämmande för en hund. Men det är väl två saker som kan vara lite besvärliga: dels att en valp är och ska vara nyfiken, så man måste ha örnkoll på vad hon tar sig för, dels att det kan vara krävande att rasta och jobba med rumsrenhet, speciellt om man måste ut flera gånger per natt.

Incidenter

Under loppet av några minuter inträffade tre såhär i efterhand dråpliga incidenter:

På Comfort 32:an finns det en lucka över akterruffen, och den kan man ju gå på. Men som valp har man troligen ganska svårt för att se att det är just en lucka som plötsligt kan förvandla ett slätt och fint akterdäck till något helt annat. Så när Vissla efter att ha sovit vid våra fötter under middagen yrvaken vill ut på en liten upptäcktsfärd, så ser hon inte att luckan är öppen utan rasar handlöst rakt ner i akterruffen. Det såg dråpligt ut, och valpar är mjuka och smidiga, men vi hann bli ganska oroliga innan vi kunde konstatera att det gått bra, och vågade skratta åt det.

Anledningen till att hon var trött när vi åt middag var att hon när flickorna badat varit så intresserad och nyfiken på vad dom höll på med att hon stack nosen lite för långt ut från bryggan och ramlade ner i vattnet. Och vi som varit så noga med att vänja henne lugnt och försiktigt vid vatten...

Och strax efter detta så kom det två vackra svanar på besök. Dom var nog lika nyfikna som Vissla, men hennes nyfikenhet kom snabbt av sig när den ena svanen stack fram halsen och väste så mycket den kunde. Det är enda gången vi har sett vår hund skrämd av något som vi inte kunnat avdramatisera efteråt. Hon darrade i hela kroppen flera minuter efteråt. Vi har inte haft chansen att träffa några svanar efter det...

Ombord och ilandstigning

Ett tips när det gäller att få hunden i och ur båten är att antingen använda en kraftig väska/bag och sätta hunden i den. Det gör ombord och ilandstigningen mycket enklare och säkrare. Du kan också av till exempel kapellväv sy en hundbärväska specialanpassad till just din hund. Klipp till en fyrkant där du klipper fyra hål för tassarna. Sy in en rundstav vardera på vänster och högersidan, men ta först ut ett hål något förskjutet framåt för handtag. Gör du den precis lagom stor så sitter hunden fast i ett stadigt men mjukt grepp, och kan inte av misstag komma varken fram eller bak.