MFK's prov & utställningar 2004 Sälen 3-4 april (fjällprov) Garpenberg 14-15 juni (utställning; KM mm) Orsa Finnmark 4-5 september (skogsprov) Sälen 18-19 september (fjällprov) Kaptensgården 9-10 oktober (fältprov) Långtora 16-17 oktober (fältprov) MFKs Skogsprov i Orsa Finnmark 4-5 september. Resultat Lördag 4 september Öppenklass. Domare Åge Olausen   1 Ökl Hp Black Luckys Hot-Shot Äg/För Jörgen Göransson Resultat Söndag 5 september Segrarklass. Domare Åge Olausen 1 Skl Cert Den Röde Jägaren Birka Äg/För Markko Mikkola KOMMISSARIERNAS BERÄTTELSE Förspel Detta var provet då det mesta hände. Vi "Stockholmare" lovade att hjälpa till med provets kommissariat eftersom vi ändå "passerade" Noppikoski på hemväg från fjällen. Utannonseringen blev lite tokig men till sist så annonserades provet ut under rätt datum och anmälningarna började strömma in. Vi hade tänkt oss ett parti varje dag men eftersom vi till slut fått in nästan tjugo anmälningar så försökte vi ordna en extra domare. Nu är det inte så många som dömer skog men till sist lovade Tore Sandström, som ändå skulle starta i segrarklassen på söndag , att komma ned en dag tidigare och döma ett parti. Det var frid och fröjd, PM skickades ut till alla och så drog vi till fjälls. På tisdagen innan provet ringer provledaren på en raspig mobiltelefon. "-Jo, Tore har gjort illa benet och kan inte komma!!!!" Från fjällvärden försökte vi att få tag på extra domare, men det var naturligtvis ingen som kunde komma med tre dagars varsel veckan efter premiären. Det var bara att försöka få tag i de som nu helt plötsligt inte kunde erbjudas plats. Det blev ett fasligt ringande till 118118 för att få tag i mobilnummer till alla som likt oss var på fjälljakt. Många samtal senare visade det sig att någon tik börjat löpa och någon hund hade blivit olydig (känns det igen?). En deltagare hade fått fel startdag och övertalades på ett milt sätt att dra sin hund och helt plötsligt fick vi ihop det och alla som ville kunde få sina starter på endast en domare och ett parti per dag - pust. Lördag 4 september Med detta långa förspel kunde vi skrida till verket och 07.30 om lördags morgon inspekterade vi vaccinationsintyg, ID-märkning och så bar det av till skogs. Vädret var nästan onödigt vackert för de fyrbenta jägarna men för oss tvåbenta var det mycket trevligt. Trots den eminenta provledaren Markku Mikkolas idoga inventering av såväl rip- som orr-kullar inskränkte sig förmiddagens fågelkontakter till ett flog som endast hördes och några ganska skarpa markeringar. Att vi gick i fina fågelmarker var det dock ingen som betvivlade och som vår norske domare Åge Olausen sa "- Här, begynner det att lukta fugel!". Omflyttning på steniga vägar och lite lätta skyar och en begynnande vind gjorde oss ännu mer hoppfulla till eftermiddagen. Men fåglarna var svåra och första fåglarna i luften är ett par orrar som är så lätta att hundarna inte kan precisera dem. Inte förrän på kvällen hittar vi ripor. Det blir partiets skåning, Per Olsson, som med sin engelska setter, Myrhedens F- Diddi får den kanske inte helt avundsvärda uppgiften att gå på ett par ripor som setts löpa undan. Tyvärr är Diddi lite het och stöter 1-2-3 ripor och det blir lite för mycket för klassen. Vi uppskattar dock väldigt mycket att ha fått se en skåning på vårt skogsprov. Dessutom för Per sina hundar på ett mycket lugnt, mjukt och trevligt sätt, något som resulterade i ett tröstpris från kommissarierna. Nu var vi dock inne i ripmarker och nästa hund Black Luckys Hot-Shoot med förare Jörgen Göransson lyckades bättre. Två precisa stånd och resning med efterföljande apport resulterade i ett välförtjänt första pris med HP - grattis! Vi fick se några fågelarbeten till men den långa dagen hade tröttat både hundar och förare och denna dag fick vi tyvärr inte dela ut flera priser. Söndag 5 september Anders Niklason gick in som prov- och markledare då Markku Mikkolas egna hundar startades. När vi parkerar bilarna kommer ett gäng orrtuppar flygande förbi och slår i ett par torrakor 200 meter bort. Detta verkar lovande men dagens väder är ännu varmare med svaga eller obefintliga vindar. Förmiddagens öppenklass-hundar får ingen lätt uppgift och mattas ordentligt i värmen. Några intressanta markeringar som inte ledde till klara fågelsituationer visade dock på att markerna höll fågel. Domare Åge Olausen som gått i skogarna veckan innan hade i det aktuella området haft två orrkullar och tjäder men vi kunde inte finna dessa under dagen. Öppenklassen avslutades med att Åke Thorsbergs pointer Bronspilens Cask fattade ett stramt stånd vid en buskig gran på ett hygge. Vid resningen visade det sig dock att fågeln redan lämnat legan och så var det dags för segrarklassen. Även denna dag hade vi en skåning med i partiet, Bjerke Andersson ställde upp både i ÖKL med pointern Jo-Kjells Atlas och i SKL med Riddarsporrens Black-Out (Boss). Humöret på denna skåning är det inget fel på och tillsammans med Markku Mikkolas irländska setter Birka och Ove Johanssons gordonsetter Rikitikitavi gick vi ut i en lite tilltagande vind och en himmel som fått en klädsam beklädnad av vita sommarmoln. Först ut är Birka som går ut självsäkert och söker av myr och skogskanter i utmärkt fart och stil. Mot slutet av sina 20 minuter går det plötsligt en ripa som Birka inte noterar. Vi går uppför backen och det går en ripa till som Birka respekterar. Hon utreder och står fast. När vi sedan närmar oss går en tredje ripa och hunden är lugn i flog och skott. Apporteringen går som en dans och vi har fått se ett förstklassigt fågelarbete. Nästa hund är Rikitikitavi. Lika utmärkt fart och stil. En kraftig hanhund som efter bara 10 minuter fattar ett stramt stånd i en grantätning. En precis, vacker resning och det går en ripa. Anders skjuter tämligen omgående vilket blir lite för frestande för Rikitikitavi som går efter lite för långt för klassen. Sista hund i klassen är Bjerkes Boss, en pointer även den med utmärkt fart och stil. Kontakten är bra men mot slutet av släppet känner sig Boss riktigt hemma i skogsmarken och går allt större och är till sist borta. Naturligtvis står han någonstans men vart? Tyvärr hittar vi honom inte inom den stipulerade tiden men när Bjerke sedan går och letar efter honom står han naturligtvis för en orrkull - förargligt. Segrarklassen avgjordes alltså efter endast en runda och vinnare blev Den Röde Jägarens Birka som vann med cert vilket även gjorde henne till utställningschampion - varma gratulationer. Klubben vill tacka deltagare och åskådare för två fina och trevliga dagar i markerna med ett trevligt uppträdande från alla parter. Likaså skall Markku Mikkola ha tack för god inventering och guidning i dessa mycket stora marker. Ett stort tack riktas också till Lars Karlsson på Orsa besparingsskog som låter oss nyttja markerna för provverksamhet. Sist men inte minst vill vi också tacka Åge Olausen för rättsskipningen. På ett trevligt sätt lyfts hundarnas positiva egenskaper fram, på ett pedagogiskt och samtidigt okonstlat sätt delar han ut träningsråd ut till både nybörjare och även till de lite mer erfarna förarna. Många tack till er alla och med hopp om återseende till nästa år - speciellt riktat till Per och Bjerke. Kommissarierna Anders Niklason och Eva Forsberg Foto: Ulla Hansson