Start Projektbeskrivning Kulturmiljö Fäbodbruk & Produkter Klövsjöbroschyren Bildgalleri Kontakta oss

Fäbodväsendet började i förhistorisk tid och har förekommit i hela norra Europa. Fäbodbruket i Sverige blomstrade under 1800-talet. Idag finns knappt 200 fäbodställen i bruk i landet och ännu färre som brukas traditionellt.
Genom fäbodbruket har speciella natur- och kulturmiljöer skapats. För att bevara dessa miljöer är det viktigt att fäbodbruket fortlever.

Odlinglandskapets kulturvärden hör ihop med människans brukande av detta landskap. Kulturminnen är lämningar och spår i landskapet, som vittnar om tidigare generationers odlarmöda och sedvänjor, liksom deras förmåga att ta tillvara vad jorden ger. Ett bevarande av odlingslandskapets kulturvärden kräver att vi värnar och vårdar den.

Ännu under 1800-talet levde vi i Sverige huvudsakligen av ett jordbruk som var självhushållande. Detta beskrivs med talessättet ”äng är åkers moder”.

Bonden kunde bara hålla det antal djur, som under vintern kunde födas med det foder som den egna ängen gav. Och antalet djur avgjorde i sin tur hur stor åkeryta som kunde gödslas varje år. All gödsel behövdes till åkrarna därför gödslades aldrig ängar och betesmarker. På dessa näringsfattiga marker växte och levde en särskilt anpassad och mycket artrik flora och fauna.

I norra Sverige användes fäbodarna för sommarbete, för att hemgårdens produktionsresurser skulle kunna användas till vinterfoder. Man samlade också extra foder över stora områden och särskilt myrslåttern var viktig. Även löv skördades till vinter foder.

Videt välter,
sälgen svälter,
aspen föder,
rönnen göder

Så står det i en ramsa från Jämtland.

Trots att jordbruket och odlingslandskapet har genomgått stora förändringar finns mängder av äldre spår bevarade som är kulturhistoriskt värdefulla. Ett särdrag i vår svenska bebyggelse historia är att sambandet mellan forntid och nutid på många håll alltjämt är obruten.

Den ”agrara revolutionen” som inleddes under 1800-talet medförde att varje bonde började sköta sitt jordbruk på egen hand och att mekaniseringen och specialiseringen drevs på. Självhushållningen övergavs. Med tiden producerades ett överskott av jordbruksprodukter i Sverige. Landskapet förändrades, städerna växte.

På grund av jordbrukets förändrade markanvändning är idag många av tidigare vanliga växt- och djurarter rödlistade. Det vill säga utrotningshotade. Ska vi bevara dessa arter måste vi återskapa eller bevara den äldre markanvändningen, alltså hävd genom bete eller slåtter.

Fäbodriket arbetar för ett levande fäbodbruk som är långsiktigt hållbart såväl ekonomiskt som miljömässigt och kulturellt genom kvalitet och kunskap.

Genom fäbodväsendet har vi bevarat djupa kunskaper om äldre brukningsmetoder, djurraser, livsmedelshantering och hantverkstekniker. Dessutom finns i fäbodkulturen betydande värden i form av lokala traditioner, värderingar och levnadssätt. Värden som är viktiga att bevara och värna om.