|
Efter sju år vet vi mer |
|
Nu har det gått en tid, och jag har lärt mig leva med hjärnskadan. Men jag har också insett att det finns en del som inte alls var med i beräkningen, som jag inte kunde ana skulle uppenbara sig ens….. Att hamna på sjukhus är svårt. En sjukhusvistelse blir nästan alltid komplicerad pga hjärnskadan, det är mycket information som skall klaffa från båda håll och min hjärna tar inte in det den ska, och den kommer inte heller ihåg att jag måste ge viktig information till personalen, om jag nu kommer ihåg alls vad det var som var viktigt… Medicinering mot olika åkommor kan vara svår, för man vet aldrig hur den påverkar hjärnan. Det har varit komplikationer där vid lag, och det har varit jobbiga upplevelser för mig, När jag har suttit där med "annorlunda" medicinbiverkningar har det varit svårt… ...Vad beror de på, varför blir det så…..ingen vet. En sak är säker, sjukvårdpersonal i allmänhet (på annan avdelning än hjärnskadeenhet) vet inte att en hjärnskadad kan reagera hemskt snett på loka preparat, ja till och med bli ordentligt sjuk, eller få reaktioner av olika slag. Ett ex, efter några veckor med cortison och ett sömnmedel vid en sjukhusvistelse blev jag ordentligt dålig, det kröp i benen, jag fick talsvårigheter, minnesstörningar, och blodtrycks stegring osv Men ingen kom på varför. Till slut kom jag på det själv och gick i sömnmedelsstrejk, och enbart det, för cortisonet behövde jag av anan anledning, det var liksom viktigast, inte att kunna sova trots stressen cortisonet gav. Efter några dagar märkte jag skillnaden, men det tog nästan fyra veckor innan biverkningen var över och jag kunde fungera "som vanligt" igen. Onödigt! |
