Vindstilla vals


1. Vinden vänder sig i Mölner vik.
Blanka bågar gör vattnet runt
som ett öga, på glänt, på kik,
när stillheten ljuder tunt.

Nu sjunger jag för havet tyst en sång.
Det stora öga som är publik.
I dyningsrytmer och doft av tång
beskådas jag av min vik.

2. Vinden stryker rygg mot Dämba strand.
Havets öga är Mölner vik.
Båtar valsar med köl mot sand
just nu efter min musik.

Nu gungar strandens gamla kärva mark
till takt och ton av mitt hjärtas grund
för om jag inte är särskilt stark
så hörs jag i denna stund.

3. Vinden vänder sig i Mölner vik,
hämtar andan en kort sekund.
Nu är tystnaden skör mystik
i denna vindstilla stund.

Men vinden kastar om vid Dämba strand.
Då blänger ögat och Mölner vik
blir vind och våg och på skumdränkt sand
jag gapar i fågelskrik.