Lindormen (från Småland och Östergötland)


Lindormen rinner sig år farstugan in,
Och de lekte.
Han sjunger så fagert om kärestan sin.
Och de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

"Och kära I min jungfru, I loven mig tro!"
Och de lekte.
"I lunden där vilja vi båd bygga och bo."
Och de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

"Och skulle det nu hända mig sådan stor harm,"
Och de lekte,
"Att  jag skulle få mig en lindorm till man!"
Och de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

"Och kära min jungfru, I loven mig tro,"
Och de lekte.
"Och minn mig uppå munnen och lät mig sedan gå!"
Och de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Och jungfrun hon gångar sig åt rosengrön äng.
Och de lekte.
Där funno de uppå en silkesbäddad säng.
Och de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Och jungfrun hon sprang, och lindormen rann.
Och de lekte.
Men ändå hann lindormen före fram.
Och de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Och jungfrun hon lade sig i sängen ned,
Och de lekte.
Och lindormen lade sig där bredved.
Och de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Och där sovo de, till dager vart ljus.
Och de lekte.
Och när som de vaknade, var det ett konungahus.
Och de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Och lindormen stod upp. Han lovade sin Gud.
Och de lekte.
"Nu är jag så god människa, som jag vatt förut!"
Och de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.


*   *   *

Lindormen (från Östergötland)


Och jungfrun hon sitter i buren och syr,
Och där kom in en lindorm så långer och så led.
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Och in kom en lindorm så leder och så lång.
Han aktade så mycket på Signe lillas gång.
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

"Och hör du, sköna jungfru, vad jag dig säga må!
Du minn mig på munnen och lova mig tro!"
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

"Och hör du, liten lindorm, du rinn ifrån mig!
Hur skulle jag en lindorm trolova mig?"
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

"Och kan jag inte mera av sköna jungfrun få,
Så minn mig på munnen och lät mig sedan gå!"
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

De orden sköna jungfrun till hjärtat månde gå.
Hon kastade gullsax och följde lindormen åt.
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Och när som de kommo i rosendelund,
Där mötte Signa lilla sina bröder fem.
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

"Här kommer du, Signe lilla, syster så kär,
Och är du nu kommen i lindormsfärd?"
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

"Och kära du min broder, du lät mig ha min gång!
Det var mig förelagt, allt medan jag var ung."
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Och när som de kommo i blomstergrön äng,
Där fingo de se en silkebäddad säng.
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Och Signe lilla lade sig i sängen med harm,
Och lindormen lade sig på hennes vita arm.
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Och jungfrun hon satte sig i sängen ned.
Så bitterlig hon gret och sina händer vred.
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

"Och hör du, Signe lilla, vad jag säger dig!
I sömnen i natt skall jag inte svika dig."
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Om afton när de somnade, var det en lindorm kåll.
Om morgon, då de vaknade, var det en konung båld.
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.

Så tager han Signe lilla uti sin famn.
"Nu skall du få styra över rike och land."
Men de lekte,
De lekte uti nätter och alla sina dagar.