Jerker var ortens raskaste dräng

Jerker var ortens raskaste dräng,
Kunnig i plog och spada.
Gällde det ock att ta sig en sväng,
Glad var han med de glada.
Hände sig dock vid midsommars tid
//Anna och Karin talades vid.//
Allt uti prostens hage.

Anna var ortens vänaste mö
Kunnig i väv och spånad.
Kinden var röd och vit som en snö,
Blicken förrådde trånad.
Vek om sitt liv hon var som ett rör,
//Vingåkers ros hon kallades för,//
Det vill ej säga litet.

Tror du Jerker håller mig kär,
Anna till Karin sade.
Det kan du fråga blomkronan där,
Som står i prostens hage.
Blad uppå blad hon plockade av,
//Ja, var det svar, som blomkronan gav//
Allt uti prostens hage.

Jerker, som stått och lyssnat, i hast
Skyndade över ängen.
Hej! Anna lilla, nu är du fast,
Skrek den förtjuste drängen.
Anna, som plundrat blomkronan nyss,
//Nu blev hon plundrad kyss efter kyss.//
Sen blev hon Jerkers maka.