Å jänta å ja'

Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uppå landavägen, å ja,
Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uppå landavägen,
Där mötte ja henn e môra så rar,
Då sola ho sken på himmalen så klar,
Å vacker som ljusan dagen ho var
Mitt hjârte, vart tog dä vägen?

Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uti Rannsätts körke, å ja,
Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uti Rannsätts körke.
Där bliga ho på mej så himmalens blått,
Å yja di sköt så blextrande brått,
Så allri ha mett hjârte tåcka salve fått,
Ja' messta kav mi hele störke.

Å jänta å ja', å jänta å ja', allt på messommers vaka, å ja,
Å jänta å ja', å jänta å ja', allt på messommers vaka.
Där råka vi varann mä fräsande fröjd,
Å allri n^nnstinn ha ja' kännt mej så nöjd,
Ja' kasta mine ben i himmalens höjd
Å hoppa övver alle taka.

Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uti pålskedansen, å ja,
Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uti pålskedansen.
Då tog ja tag så vackert uti hennas hann,
För yja skömdes bårt bå himmalen å lann,
Hur dansen hadd gått te, dä vesst ja inte ett grann,
När som ja kom te sansen.

Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uti gröna lunden, å ja,
Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uti gröna lunden.
Där stal ja' mej en köss så rosande rö
Å tala om för henne hele mi nö
Å fråga, om ho ville dele mett brö,
Å ho svara ja på stunden.

Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uti Rannsätts körke, å ja,
Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uti Rannsätts körke.
Där stog vi nu två ve alltere jusst
Å lôva vår tro i nö å i lust
Å att te den alre sistaste pusst
Så troget varannre dörke.

Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uppå landavägen, å ja,
Å jänta å ja', å jänta å ja', allt uppå landavägen.
På livsens lannsväg vannrer ja nu
Så gladeligen mä mi lelle hustrú
Å allri nônnstinn ska vi skeljes vi tu,
Förrn döen går oss i vägen.