Vi säger ibland att landskapet kan läsas som en öppen bok. Och det kan man faktiskt, i alla fall om man också har gamla kartor till hjälp. Och har du läst boken Fårad mark, skriven av Niklas Cserhalmi och utgiven av Sveriges hembygdsförbund, underlättar det betydligt. Boken är skriven som en handledning i att tolka gamla kartor och spåren i landskapet.
 
Kanske tror du att det bara är gamla kyrkor, runstenar och gärdesgårdar som är lämningar från historien. Men det finns så oändligt mycket mer, bara du kan se det. I Sveriges Hembygdsförbund menar man att vårt absolut viktigaste kulturarv är landskapet som vi lever i. Utan historisk bakgrund kan vi inte heller skapa oss en framtid. Vi behöver veta vilka vi är och var vi kommer ifrån.
I boken konstaterar Niklas Cserhalmi att de sista 50 årens jordbruk förändrat mer än de föregående 4 500 årens. Trots det kan vi följa de olika tidsåldrarna i landskapet. Med hjälp av boken kan du alltså tolka en gammal karta och förstå vad den egentligen säger.
Av namnen på kartorna kan vi också ibland förstå var försvunna byar och gårdar legat. Vi kan hitta en gammal väg som i dag kanske bara anas som en fördjupning i skogsmarken, överväxt av gran och tall under efterkrigstiden. Med kartans hjälp kan vi till exempel se hur byarna såg ut före det laga skiftet, den enskilda förändring som betytt mest för landskapet före vår egen tid.
Spåren ute i landskapet hjälper oss också att se historien, om vi kan tolka spåren. Det får vi praktisk hjälp med i boken.
Upptäcker du en avplanad yta i en sydsluttning, kanske i terrasser, kan det vara rester efter en boplats från bronsåldern eller järnåldern. Sten- eller jordrader utmed sidorna av den gamla boplatsen kan finnas kvar.
Tror du att en jordhög bara är en jordhög, slumpmässigt placerad? Nej, så behöver det inte alls vara. En gräsbevuxen kulle ute i naturen kan vara en gammal skärvstenshög, en skräphög från historisk tid. Inuti ligger det då skärvor av spruckna stenar från kokelden, djurben, trasiga redskap.
En skärvstenshög låter annorlunda än en gravhög om man sparkar på den, den låter ihåligare. Intill skärvstenshögarna kan det finnas rester från bokplatser.
Det är inte heller så svårt att hitta rester från historiskt åkerbruk. För ungefär tretusen år sedan började man röja mark för att odla och stenen som röjdes undan slängdes i en hög, så kallade odlingsrösen. Vi kan också hitta gamla stensträngar, som fungerat som inhägnader och gärdesgårdar, för att stänga ute de betande djuren från åkrarna. Stensträngarna är låga och småstenarna har ofta fallit ner vid sidan. Men dåtidens djur var betydlgit mindre än i dag och Niklas Cserhalmi menar att halvmeterhöga inhägnader kan ha varit tillräckliga under järnåldern.
I boken finns många exempel på kartor och spår, en hel del från Östergötland och Småland, vilket gör det lätt att förstå hur man ska tolka både kartor och lämningar ute i landskapet. Boken är en ovärderlig skatt för den som vill veta mer om sin omgivning.
 
© Eva Johansson
 
åter till Knuvebo

åter till startsidan