Jag bläddrar hänförd i boken Fritidshuset som är gjord av arkitekten Sören Thurell och fotografen Pia Ulin. De har besökt och granskat ett stort antal fritidshus i Sverige, det ena mer åtråvärt än det andra. Här förverkligas människornas drömmar, och presenteras för oss i ljuvliga bilder med evig sol och glittrande hav, ljumma vindar och en stilla stund på altanen. Precis som jag vill ha det.
Det är en bok att väva drömmar av.

För drygt 20 år sedan såg jag en artikel i en då trendig hus- och inredningstidning. Där fanns mitt drömhus. Det är ett fritidshus i Finland, i grått trä, lågt, och insprängt bland klipporna. Man ser det knappast förrän man är alldeles inpå. De tre huslängorna ligger lite i vinkel intill varandra, och i mitten, mellan de två yttre delarna, bildas en skyddad uteplats med en stor träaltan ut mot havet.
Så vill jag ha det. Ett hus anpassat till naturen, med lent trä och släta klippor att sätta fötterna på en varm och tidig sommarmorgon.
Så kommer jag aldrig att få det. De där arkitektritade vackra husen kommer aldrig att rymmas i min plånbok. Men jag drömmer fortfarande om det här huset.
Fast jag vet att jag skulle bli lycklig även med en liten torpstuga långt ifrån havet. Bara det finns vatten i närheten, och träd.

Inomhus ska huset vara avskalat och rent. Inga onödiga detaljer, inga övermöblerade rum, befriat från alla obehövda ting. På sommaren ska man leva enkelt. Både kroppsligt och själsligt.
Mitt sommarhus ska främja tankens flykt och själens ro. Skogens sus eller havets brus ska ackompanjera fågelsången.
I boken om fritidshus ser jag alla de vackra och välformade husen, alla de personliga husen. Många av dem är ritade och byggda av arkitekter.
Ett allmänt drag hos dem är att de ofta har formats efter naturens villkor. Här finns inte mycket av trädgård, utom möjligen någon blomrabatt.
De är ljusa och luftiga, med stora och många fönster i spännande utformningar.
Kanske är det så här vi alla skulle vilja bo, året om.
©EVA JOHANSSON 2001-05-09