Gamla favoriter 

Viveca Lärn: Hummerfesten. Detta är en fristående fortsättning på förra årets bok Midsommarvals. Den här utspelar sig några månader senare, i september, dagarna innan den stora hummerpremiären och den stundande årliga hummerfeste i den lilla hålan Saltön på den bohusländska kusten. Återigen möter vi tobakshandlare Blomgren och hans tjocka fru Emily, hennes pappa gamle provincialläkaren doktor Schenker, den ilskna Johanna som vill ha Blomgren för sig själv, gamle MacFie och den svärande Sara. Emily är en arg medelålders kvinna som inte längre gör det som förväntas av henne utan gör som hon själv vill. Det är hennes ilska som lyfter den här romanen ett snäpp högre än föregångaren. Tjock och arg, det får man väl inte vara när man är 48 år och hemmafru. Det här är en myllrande roman, med både tragedi och komedi men med något mer allvarliga undertoner än Midsommarvals. Det är härlig och fängslande läsning, som alltid med Viveca Lärns berättelser.

Staffan Seeberg: Ariadnes spår: Det är en berättelse på flera olika plan. Dels är det en ganska spännande jakt på en okänd fader, dels en berättelse om en mans själsliga mognad och utveckling, dels en metaroman om läsandet och skrivandet, dels en fråga om man måste få veta allt här i livet. Den handlar om 33-årige Bertold Blom som av en händelse kommer sin okände far på spåret genom att läsa en veckotidningsnovell. Trots att det knappast är en gripande historia, utan snarare bitvis lite sjaskig, så berättas den på ett sådant sätt att jag inte vill eller kan lämna den därhän när jag väl en gång trängt in i den.

Åke Mokvist: De ovanliga Vilka fantastiska människor det finns! Och vilken underbar bok om dessa fantastiska människor! Fotografen och skribenten Åke Mokvist har gjort en bok, i text och bild, om en skara ovanliga människor. Människor som inte passar in i våra vanliga normer, som inte finner sig tillrätta i vår gråa vardag, som inte ser på livet precis som alla vi andra.Åke Mokvist berättar om dessa människor med mycket värme och respekt. Han visar oss tydligt att även en vilsen själ har en väl så stor rätt till livsutrymme som de anpassliga. Det är en samling högst originella människor som får berätta om sig själv och om hur de lever. Flera av dem har vänt samhället ryggen, andra lever mitt ibland oss och både syns och hörs. Det är människor som ofta förtalas och är illa sedda i sin omgivning. Åke Mokvist konstaterar att "man pratar om de avvikande, i stället för att prata med dem." Här finns fascinerande livsöden, tragik, djup sorg, glädje och livsvisdom. Och många kloka ord.

Ingela Strandberg En indian i Seattle En yttre och en inre resa bildar formen för Ingela Strandbergs nya roman En indian i Seattle. Dels reser hon, som bokens jag med en död indian från Seattle till Arizona, för att begravas. Dels reser hon i sitt inre, i minnen från barndomen, en resa som leder henne till mognad och tillförsikt. I berättelsen flyter hon mellan nutid och minnen. Hon drar paralleller mellan sin yttre och sin inre resa, ibland övertydliga paralleller. Den livsupplösning hon är på väg mot, eller snarare mitt uppe i, i det verkliga livet har också sin motsvarighet i barndomsminnena. Allt hör ihop. Huvudpersonen i boken är Livia, en svensk medelålders kvinna som lever ihop med amerikanske Tom i Seattle.Livia träffar indianen Trevor och inleder ett förhållande med honom, i hemlighet. En dag blir Trevor skjuten i ett bråk. Tom, som också känner Trevor, vet att denne vill hem till mormor för att begravas och bestämmer sig för att ta hem honom till Arizona, en resa på många mil och många dagar.

Gunilla Lindberg m fl: 1900-talet &endash; Handbok i att minnas ett sekel. 1900-talet är redan gammalt. Seklet har gått ur tiden för några månader sedan och vi lever nu i den nya tiden. Ännu känns det inte så länge sedan &endash; den gamla goda tiden på 1900-talet. Men hur länge kommer vi att minnas? Och vad kommer vi att minnas? Tidigare har vi inriktat oss på 1800-talet och tidigare historia i hembygdsbevarandet. Men nu är det dags att bevara minnena från 1900-talet. Vikten av att vi gör detta, det kan vi läsa om i den här boken, utgiven av Sveriges hembygdsförbunds förlag Bygd&Natur. Ett antal skribenter skriver om vad vi bör tänka på i vårt minnessamlande. Och hur vi ska gå till väga. Vad som är viktigt.

Lauren Belfer. I ljusets tid. Tom Sinclair bodde och levde i staden Buffalo, alldeles intill Niagarafallen i USA, och var chef för det nya vattenkrafverket här vid förra sekelskiftet. I Buffalo levde även Louise Barrett, rektor vid Macauleyskolan, stadens flickskola för de bättre bemedlade. Dessa två personers liv vävs samman av en rad omständigheter som för alltid förändrar deras liv. Detta är författarens debut, en extraordinär sådan, ett förstlingsverk med en ypperligt berättad historia. Den är spännande som en deckare, den är en kärleksroman och en historisk berättelse om det samtida livet kring förra sekelskiftet.

Edward Rutherford: The new forest. Det här är en bok i samma stil som boken om Londen och boken om Salisbury. Vi får följa ett antal människor och släkten under tusen år, alla lever de i skogslandskapet i södra England. Det är en rik och myllrande historia, precis som hans tidigare berättelser.

Corinne Hofman: Den vita massajen. I fyra år levde Corinne Hofman med sin make massajen Lketinga. Hon kom från staden Biel i Schweiz där hon hade en modebutik. Lketinga kom från Barsaloi i det inre av Kenya, en liten by där han bodde med sin mor i en hydda. Så vitt skilda liv. Men ändå fann de varandra. De fick fyra år tillsammans, de gifte sig och fick en dotter. I sin bok berättar hon hela sin historia från de här åren. Hon berättar om kärleken och glädjen, om vedermödor, kampen med myndigheter som inte vill tro på henne, kulturkrockar och missförstånd. Om praktiska problem och sjukdomar men också om det land hon kommer att göra till sitt under flera år.

Ingela Bendt: Ett hem för själen.För Ellen Key var skönheten en nödvändighet. När hon var 60 år lät hon bygga sitt älskade hem Strand, ett hem för själen. Ellen Key hämtade livskraft i naturen. Hon hade levt ett omvälvande liv och vid 60 var hon ännu rastlös. Hon behövde en fast punkt. Så beskriver fotografen och skribenten Ingela Bendt situationen i sin bok där hon berättar om Ellen Key och hennes hem Strand. Det ligger vid Vätterns strand. Där fann Ellen Key sitt "landskap för den fria tanken och den starka viljan". Det här är en mycket intressant bok om en intressant kvinna.

Claes Carlsson: Lång fin blond. En bisarr och tragikomisk historia om Benny, Bosse och Hanna. De är övervintrande småmissbrukande 50-talister och lever i Stockholm på 90-talet. Det går inte så bra för dem, mest handlar det om att de jagar runt och är småsura på än det ena och än det andra. Men det är intressant att läsa.

Alice Hoffman: Here on earth. March är en kvinna i 40-årsåldern som återvänder till hemstaden med sin tonårsdotter Gwen. Hon återser sin ungdomskärlek Hollis och trollbinds av honom, återigen. Men han är i dag en skrupelfri och maktgalen man. Och hon ser inte förrän det är för sent vad som kommer att hända. Mycket fängslande och välskrivet.

Ann-Marie MacDonald: På dina bara knän. James Piper lever i slutet av 1800-talets Kanada och är en ung man med ambitioner. Ett helt liv senare har han visserligen hunnit uppnå en del av dem, men med stora offer på vägen för hans familj. Ann-Marie MacDonald berättar i sin debutroman om James Pipers liv. Men mest handlar det om hans hustrus och hans döttrars liv. Detta är på en och samma gång både underbar och skrämmande läsning. Det är ett drama om en sönderfallande familj där James tillkortakommanden får katastrofala följder.

Sebastian Faulks: Charlotte Gray. En roman om andra världskriget och motståndsrörelsen i Frankrike. Men också en roman om kärlek och mänskligt mod, om människans godhet och ondska. Den handlar om skotska Charlotte som blir engelsk kurir i Frankrike 1942. Vi får möta människor som på olika sätt påverkas av det pågående kriget. Den är mycket fängslande och ger oss ytterligare en pusselbit i kunskaperna om det krig som aldrig får falla i glömska. (På svenska i vår)

Julie Parsons: Friargåvan. Hennes andra deckare är också denna mycket speciell. Det är en riktigt svart historia om ondska men vars lösning knappast får oss att tro på godheten. Anna Neale bevakas och förföljs av en man som sakta men säkert tar över hennes liv. Hans friargåva till henne är mordet på hennes make. En makaber historia, och mycket välskriven.

Kristina Olsson: Tre små Rograr. En lysande debut! Hon har skrivit en historia som är enastående, både i form och innehåll.I sin debutbok berättar hon en absurd historia och med ett språkligt flyt som kanske inte är så vanligt för en debutant. Vi får möta en kvinna utan namn, bara "jag"i romanen. Hon är akademiker, tidigare konsumentrådgivare på kommunen. Hon blir mamma för första gången vid drygt 40 år. Och får trillingar! Pappan heter Roger och vill inte kännas vid henne. Men hon bestämmer sig ändå för att föda trillingarna. Fast det innebär att hon tar sig vatten över huvudet. Hon tappar greppet mer och mer, är ständigt trött, tar sig inte ur karusellen. (Ord&Visor förlag)

Jane Aamund: Coloradodrömmar.Vad gör man när kärleken dunsar in i ens liv och man är gift med någon annan? Låter den få fäste och släpper allt det gamla för det nya? Eller låter det svida över och går på i den oromantiska men trygga vardagslunken? Jane Aamund berättar sin egen historia från 70-talet i sin nya roman Coloradodrömmar. Det handlar om otrohet, det som vi har så lätt för att fördöma hos andra men försvara när vi själva ägnar oss åt det. Men vad det i verkligheten handlar om är kärlek. Djup och sann kärlek, även om det börjar som ett vänsterprassel.

Ove Allansson: Kapten Orädd och jag. Ove Allansson är sjöfararen som gått iland för att få skriva böcker i stället. Och det gör han så bra. Den första jag läste var Ombordarna, och den var så verklig att jag sedan inte kunna låta bli att läsa mer. I den här boken har han återvänt till sin barndoms Västgötaslätt under förkrigstiden. Det är då och där han först kommer i kontakt med det skrivna ordet. En mycket fin barndomsskildring om det förflutna, så som han minns det.

Ronny Ambjörnssson: Mitt förnamn är Ronny. Författaren är professor i idéhistoria vid Umeå universitet och i den här boken skriver han om sin klassresa från ursprunget i arbetarklassen i Göteborg till den burgna medelklassen genom professorsutnämningen. Det är både roligt och tänkvärt, och skrivet med stor ödmjukhet. (1996)

Majgull Axelsson: …och dom som inte har. Boken om de fattiga och arbetslösa, de som vi läser om men egentligen inte tror att de finns. 14 människor i Sverige berättar själva om sina liv, som fångats i dagens tvåtredjedelssamhälles fattigdom. Mycket engagerande. Läs också hennes Aprilhäxan.

Melissa Bank: Flickornas handbok i jakt och fiske. En stor portion humor, och lika mycket kärlek, både till sig själv och sina medmänniskor. Det har Jane Rosenal, som Melissa Bank skriver om här. Jane är en ung kvinna som vi får möta i ett antal episoder i liver, episoder som handlar om hennes fårhållanden till män. De är flera, och komplicerade. Oftast är det svårt för en författare att förena både humor och vemod men Melissa Bank gör det till fulländning, det blir aldrig för lustigt, eller för sorgligt.

Anna Carlquist: Osminkat fanstyg och Tribut till älskarinnan. Ska du läsa poesi så läs de här. Det är oerhört starka dikter, fyllda av ilska, frustration och smärta. Hon vet precis hur det känns, hon sätter ord på det som får oss andra att sparka hårt i väggen, kasta porslin och gråta i ensamhet, ta en sup för mycket. Det är en lättnad att läsa hennes dikter, en konfrontation med det som är svårt att hantera. Och hon är mycket välformulerad, knapphändig och precis.

David Ericsson: Truck stop. Boken besår av en serie noveller, en samling samtidsdokument. Föfattaren är långtradarchaufför och här berättar han om ensamheten på vägen, men också gemenskapen, om tröttheten och oförmågan att säga nej när en ny last väntar trots att han borde åka hem. Om olyckan han blir vittne till, om de farliga lasterna som någon måste frakta. Om manipulationer med färdskrivare för att undkomma reglerna. Mycket intressant, om något som det sällan skrivs böcker om.

Sebastian Faulks: Fågelsång. En stor roman om kärlekens vånda och krigets helvete. Stephen Wraysford är drygt 20 år när han 1910 kommer till staden Amiens i Belgien för att praktisera som textilfabrikör. Han bor hos fabrikörn själv och inleder ganska snart ett förhållande med hustrun.Det slutar med tragedi men Stephen ger aldrig upp sin kärlek riktigt och när han senare under krigsåren återvänder som officer till skyttegravarna utanför Amiens finns hon med i hans tankar. Detta är en mycket stark skildring av både den livslånga kärleken och förskräckelsen under kriget. Den slutar dock inte som man tror.

Jean-Marie Gourio: Hyssj! Det här är en roman,som är en ren hyllning till litteraturen och till erotiken. På samma gång. handlar om den unge fallskärmsjägaren som blir störtföräldskad i en ung flicka som är en läsande bibliotekarie. Själv har han aldrig läst en bok. Men nu måste han. Det är en härlig bok, den sprakar av liv, av kärlek till böcker och till henne, den enda. Den är storslagen och sorglig, kort och lättläst.

Einar Már Gudmun¶sson: Fotspår på himlen. Berättelsen är som en isländsk saga men en i högsta grad modern sådan. Den börjar i slutet av 1800-talet och sträcker sig ända in i vår egen tid.Det här en roman fylld av skrönor, och säkert är alltihop sant, så som det bara kan vara på Island. Men det är inte bara historier, det är också en väv av människors liv, om olycka och sorg och dryckenskap, ibland en och annan solglimt, men oftast strävan och armod. Hela boken igenom myllrar det av folk och ibland är det svårt att hålla isär dem. Men det behövs inte, allting hänger ihop ändå, som en slingrande tråd genom historiens många olika skikt.

Maarten 'T Haart: Om så hela världen rasar (1994). Sladdbarnet (1997). Fängslande romaner av en holländsk prisbelönt författare. Den första är både en deckare och en utvecklingsroman om ett barn. Den senare handlar om vad som händer när en människa utsätts för falsk ryktesspridning när omvärlden vill ha en syndabock.

Cecilia Hagen: Ellen Svenssons dagbok. Den är väldigt bra för man känner verkligen igen sig som medelålders mamma till tonårsbarn. Som allt Cecilia Hagen skriver är det flyhänt och spirituellt, samtidsmänniskorna precis på kornet som vi är just nu, och med precis lagom mycket distans, så att vi både känner igen oss men samtidigt kan le åt dem som befolkar hennes historia. (1999)

Marie Hermansson: Värddjuret. Hon är väldigt bra på att berätta en god historia. Den här handlar om Anna som åker till Borneo och blir utvald som "surrogatmamma" åt en utrotningshotad fjärilsart. En modern och mycket annorlunda saga. Läs också hennes senaste roman Musselstranden som är lite mer verklighetsnära men lika fängslande.

Ninni Holmqvist: Något av bestående karaktär. Det här är en bok som knappast går läsaren förbi därför att den skildrar en människa så som en människa sällan skildras, en känslokall ung kvinna i avsaknad av empati men skildrad utan förebråelser. Budskapet är tydligt: hon har rätt att vara så här. Och det är en brutal läsning, en historia serverad med detaljrikedom och ett iakttagande som stod vi bakom gardinen och kikade på de inblandade, registrerande, precis som kvinnan gör. (1998)

John Irving: Änka i ett år.Åter en fullträff av den store John Irving. Han berättar om kärlek, tillgivenhet, mänskliga relationer och tillkortakommanden som få andra. Den här gången handlar det om Eddie O'Hare och Ruth Cole och människorna runt dem. De träffas första gången när Ruth är 4 år och Eddie 16 år, 1958. Eddie blir förälskad i Ruths mamma, en kärlek som håller i sig ända in på 90-talet trots att de inte träffas på nästan 40 år. En underbar historia som måste läsas.

Elsie Johansson: Glasfåglarna. En prisbelönt roman som är en verklig läsupplevelse. Den får mig att känna vad livet är, det är kärlek, sorg och klokskap i dess bästa bemärkelse. Läs också hennes fortsättning Mosippan (1998).

Sandra Kahn: Exhustrusyndromet. Också skriven av en amerikansk psykoterapeut, som skriver om hur man lär sig släppa taget om exmaken efter en skilsmässa. Det är en bok som peppar när du behöver det, med både fallstudier och analys. Den är också bra, till större delen. Ibland är den lite väl hurtigt amerikansk och en del förutsättningar stämmer inte med våra, men bortse från dem.

Ola Larsmo: Norra Vasa 133. Han har skrivit en mycket märklig historia, stundtals obegriplig. Den kallas för en antihistorisk roman och utspelar sig både 1897 och 1997. Tre år för sekelskiftet pågår den stora Industriutställningen i Stockholm. En ung kvinna, Jenny Marklund, arbetar som telefonist på det nybildade telefonbolaget. Samtidigt sker experiment med automatkopplingsstationer. Vid en av dessa uppstår problem, den som har nummerserien där 133 ingår och ligger på Norrtullsgatan. Det händer att hon får märkliga samtal därifrån trots att den ännu inte är i drift. I vår egen tid möter vi Lars som är telereparatör i en svensk landsbygdsstad. Han får i uppdrag att undersöka vad som ligger bakom det växande antalet anmälningar om spökröster på telefonlinjerna, andra röster som kommer in i telefonsamtalen. Ola Larsmo har en säregen förmåga att skriva både vagt och precist på samma gång. Flera gånger under läsningen får jag lust att fråga författaren "vad menar du egentligen?". Ibland är det obegripligt, som om det finns en annan historia dold bakom den vi får läsa. Det som gör att jag tycker om hans bok är mer formen än innehållet. Ola Larsmo är en språklig ekvilibrist. Med sina ord suger han tag i mig och jag studsar till många gånger över hans ypperliga förmåga att uttrycka sig.

Ania Monahof: Svarta Torpet, Simos dotter Katrina. Ania Monahof berättar om sin mormors föräldrar och om sina morföräldrar i de här två böckerna. De bor i 1800-talets Ryssland, i Ingermanland, under tsarens välde. Två mycket starka berättelser om gångna tiders människor. Tidigare har hon skrivit tre andra självbiografiska böcker om sin och familjens flykt till Sverige under andra världskriget.

Toni Morrison: Paradis. Det är en märklig, gripande, storartad och tidvis spännande berättelse nobelpritagaren skrivit. Hon har rytm och poesi i språket, must och folklig färg på en hög litterär nivå, det är liv och hjärtslag i historien. Hon berättar om den lilla staden Ruby i Oklahoma, en stad grundad av svarta på 1950-talet, med drygt 300 invånare. Utanför Ruby ligger Klostret, en före detta flickskola för indianflickor. I dag (1976 som är nutid i boken) bor här ett antal kvinnor som övervintrat här. Boken börjar med ett skottdrama och sedan rullas historien upp, bit för bit.

Joyce Carol Oates: Det var vi som var Mulvaneys. Det här är en roman om brott och straff, men framför allt om brottsoffer, och bristen på rättvisa. I vårt västerländska manssamhälle skyddas den brottsling som begår våldsbrott mot en kvinna, och det är detta romanen handlar om. Vi möter familjen Mulvaney, en inkarnation av Den Amerikanska Drömmen, den framgångsrika, populära och välbärgade familjen. men en februaridag slås allt i spillror, efter att dottern Marianne våldtas av en tonårspojke som kommer från en ännu mera välbärtgad familj. En sådan pojke kan omöjligt ha begått ett så avskyvärt brott!! Eller??!! Nej, i samhällets ögon är det i stället hennes fel.Joyce Carol Oates rör vid alla våra sinnen och våra innersta känslor i sin berättelse om familjen Mulvaney: kärlek, sorg, vemod, hämndbegär, ilska, frustration. Allt det som utgör livet. Med sin roman ställer hon dessutom våldtäktsproblemet på sin spets, hon visar vilka konsekvenserna blir när samhällets rättvisa inte är tillfyllest. Så här grymt kan livet vara. Och är, för en lång rad människor.

Ben Okri: Farlig kärlek (1997). En stor modern roman om Nigeria, om kärlek och överlevnad. När du läser den inser du att människorna i Afrika inte är någon stor svart massa utan individer som är ganska lika både dig och mig.

Elisabeth Palo: En strimma aprikos. Det här är en bok för alla oss som ofta står i köket och bakar och har vår gladpack och vårt smörpapper i fjärde lådan uppifrån i köket. En underbar historia om en medelålders kvinna som lever två liv, med maken kommunpolitikern, och med älskaren sedan 15 år, Anton som snart ska dö i cancer. Det blev aldrig av att hon tog ut skilsmässa, det kom alltid något emellan. Men kärleken består.

Mary Pipher: Rädda Ofelia. Författaren är amerikansk psykoterapeut som arbetar med att behandla tonårsflickor med problem. Hon skriver om allt det som säkert de allra flesta föräldrar till tonårsflickor oroar sig för: droger, sex, våld, skilsmässor, depressioner. Hon gör det väldigt bra.

Annie Proulx: Sjöfartsnytt (1996). Den är lika bra som alla påstår! Läs och njut. Den utspelar sig på New Foundland och handlar om svek och kärlek och relationer. Läs också hennes nya Dragspelsbrott (1998) som handlar om hundra års invandrarhistoria i USA.

Joanna Rubin Dranger: Fröken Livrädd & kärleken. Mellan hur man vill att livet ska vara och hur det verkligen är kan det vara ett glapp. Ett ganska stort glapp ibland. Det vet Joanna Rubin Dranger, och många av oss andra. Men hon har gjort det vi andra inte gör, hon har satt ord och bilder på det, hon har ritat en roman om livet och om kärleken. (1999)

Edward Rutherford: London. Det här är en tegelsten, nästan 1000 sidor, om Londons historia under 2000 år. Den handlar om olika familjer som lever i London och hur familjemedlemmarnas liv korsar varandras under tidens gång, om familjernas uppgång och fall, och hur vi i senare tid kan se spåren av de som levt här tidigare. Lika skickligt berättat som i hans bok Sarum som handlar om Salisburys historia från istiden till våra dagar. När man läser de här böckerna kan man förstå hur historien formar vår framtid.

Vikram Seth: Kärlekens musik. En roman som handlar om just kärlek och musik. Michael är violinist i London, 37 år, och spelar i en kvartett. För tio år sedna lämnade han abrupt Julia, sin älskade. En dag ser han henne genom fönstret på bussen på Oxford street. Till slut får han tag på henne och de inleder på nytt ett förhållande, trots att hon nu är gift och har barn. Givetvis blir det komplicerat. Det är en mycket smärtsam och gripande berättelse.

Jane Smiley: The All-true travels and adventures of Lidie Newton (på svenska i höst). Jane Smiley har en berättartalang som få. Efter Grönländarna och Tusen tunnland har hon skrivit en ny berättelse som är en verklig stjärna på den litterära himlen. Vi möter Lidie Harkness, 20 år, från Illinois. Året är 1855, några år före det amerikanska inbördeskriget. Hon gifter sig med tio år äldre Thomas Newton som är slaverimotståndare och som arbetar för saken. Han får Lidie med sig och de bosätter sig i Kansas, där det nästan råder krig mellan slavägare och slavmotståndare. En historielektion som knappast går läsarens hjärta förbi, utöver att vara en mycket fängslande historia.

Margareta Strömstedt: Astrid Lindgren, en levnadsteckning. Astrid Lindgren har snart levt i 92 år och är Sveriges mest populära person enligt opinionsundersökningarna. Vore det inte lite ovärdigt skulle man kunna kalla henne en krutgumma, vilket dock känns helt fel när det gäller Astrid Lindgren. Hon är i stället allas vår sagofe, vår duvdrottning, fantasiernas och upptågens egen mästare. Men hon är också en människa med ärr i själen efter personliga sorger, melankolisk men med mycket kärlek i hjärtat.Den här sammansatta och hela människan anar vi i Margareta Strömstedts nya biografi över allas vår Astrid. Hon kastar ljus över Astrid Lindgren, nya ljus som ger oss en betydligt mer nyanserad bild av sagofén än den gängse. Och det medan hon fortfarande lever.

Kirsten Thorup: Älskade okände. En stor berättelse med inlevelse och värme om två män i Köpenhamn. Deras vägar korsas och ingenting bli sig likt igen. Det handlar mycket om känslor och attityder, och vad som är viktigt i livet. Läs också hennes serie om Jonna från 80-talet.

Tomek Tryzna: Fröken Ingen. En mycket stark roman av polsk debutant, en medelålders man som skriver om tre 15-åriga flickor, men främst om Marysia, inflyttad från landsbygden till stan. Det gör han oerhört bra. Han utgår ifrån henne själv, Marysia, så som hon ser sig själv och världen och livet, inte så som han som vuxen skulle se henne. Boken handlar om utnyttjande och svek men också om hur man överlever tillvaron med hjälp av både beräkning och godtrohet. En bok man knappast lämnar oläst när man väl börjat. (1999)

Till deckare

Till nya favoriter

Tillbaka till startsidan