- miljöhot
- miljöordlista

Besök även miljöportalen ecobell

1. Klimatpåverkande gaser
2. Uttunning av ozonskiktet
3. Försurning av mark och vatten
4. Fotokemiska oxidanter/Marknära ozon
5. Tätorternas luftföroreningar och buller
6. Övergödning av vatten och mark
7. Påverkan genom metaller
8. Påverkan av organiska miljögifter
9. Introduktion och spridning av främmande organismer
10. Nyttjandet av mark och vatten som produktions- och försörjningsresurs
11. Exploatering av mark och vatten för bebyggelse, anläggningar och infrastruktur
12. Anspråk mot särskilt värdefulla områden
13. Brutna kretslopp,avfall och miljöfarliga restprodukter

Klimatpåverkande gasers och dess viktning i relation till CO2 är följande:

Växthuseffekten är naturlig förteelse. Om inte atmosfären fanns skulle medeltemperaturen vid jordytan vara -18grader Celsius, istället för som idag då medeltemperaturen är omkring +15 grader Celsius. Kortvågig solstrålning reflekteras från jorden och blir långvågig (IR) som absorberas i atmosfären. Olika gaser absorbera olika våglängder. Mest bidrar CO₂, H₂O, O₃, CH₄, N₂O.

Sedan mitten av 1800-talet eller sedan industrialismens genombrott har människan genom utsläpp ökat luftens halt av växthusgaserna koldioxid (30 procent), metan (130 procent) och dikväveoxid (20 procent). Människan förstärker den naturliga växthuseffekten och belastningen av växthusgaser kan på sikt förändra hela klimatsystemet.

Under 90-talet har trafiken ökat. Den genomsnittliga bränsleförbrukningen har varit oförändrad, trots allt effektivare motorer. Istället har personbilarnas vikt och motorernas effekt ökat.

De stora mängder koldioxid som tillförs atmosfären från andra källor än naturliga processer kommer framför allt från förbränning av fossila bränslen: kol, olja och naturgas. Nedhuggning av skogar, främst i tropiska områden, kan också öka koldioxidhalterna i atmosfären, eftersom träd och andra gröna växter tar upp koldioxid ur luften för sin fotosyntes. Dränering av våtmarker och andra förändringar i markanvändningen har också bidragit till att öka tillförseln av koldioxid till atmosfären.

Koldioxid beräknas globalt svara för 63 procent av växthuseffekten, på 100 års sikt, men också andra gaser som släpps ut som luftföroreningar bidrar. Metan bidrar med 15 procent. Metan bildas bland annat när biologiskt material bryts ned i naturen. Det mesta av den metan som tillförs atmosfären kommer från sådana naturliga källor. Klorfluorkarboner (CFC, även kallade freoner), som används bland annat i kylanläggningar, beräknas bidra med 14 procent och lustgas med 4 procent och övriga utsläpp cirka 4 procent. De senare släpps ut i mycket mindre mängder än koldioxid, men deras växthuseffekt är betydligt större. Ett ton lustgas har exempelvis samma effekt som 270 ton koldioxid, och ett ton av en av de värsta CFC-gaserna (CFC 12) motsvarar 7 100 ton koldioxid.

Temperaturen höjs och klimatet ändras. De senaste 500 åren har temperaturen ökat med < 0,1 C/sekel, samt de senaste 100 åren har temperaturen ökat med 0,3-0,6 C/sekel. Nästa århundrande ökar temperaturen med 0,3 C/årtionde vilket är snabbare än de senaste 10 000 åren. Leder till år 2025 har en ökning av +1 C från idag och från 1750 en ökning av + 2 . År 2100 har en ökning av +3 C från idag och + 4 från år 1750. För att människan och naturen skall kunna anpassa sig till ett varmare globalt klimat bör temperaturstegringen begränsas till högst 0,1 grader per decennium och totalt högst 2 grader över förindustriell nivå. Lågriskgränsen som innebär en total temperaturhöjning med högst 1 grader över förindustriell nivå har redan passerats

• Ökningen ojämnt fördelad
• Snabbare ökning över kontinenterna
• Nordligare breddgrader värms mer vintertid
• Nederbörd ökar 3-15 % liksom avdunstningen.
• På mellanbreddgraderna som Sydeuropa, Mellanamerika blir det en större temperaturhöjning men mindre nederbörd.
• En del områden kan få kallare klimat på grund av att till exempel havsströmmarna förändras.

• Havsytans höjning p.g.a. vattnet blir varmare
• Glaciäravsmältning, mindre omfattning
• De senaste 100 årens höjning med 10-20 cm.
• De kommande 100 åren höjning med 30-110 cm.
• Drabbar ej storstäder
• Drabbar jordbruk, folk i vissa områden, Bangladesh, Kina, Egypten
• Natur, standängar, mangoveträsk

1. Permanenta effekter

• Förskjutning av vegetations och jordmånssorter på flera 100-tals mil horisontellt (ex Skånes lövskog i Norrland)

1. Transienta effekter

• Arter slås ut av abiotiska faktorer, torka, syrebrist i vatten , värme, brand
• Arten kan anpassa sig och ta över, t ex massangrepp.

• Utsläpp av koldioxid (CO₂)
• Industrialieringen
• Förbränning av fossila bränslen
  • Globala utsläpp 1950: 5 000 miljoner ton CO₂
  • 1990: 20 000 miljoner ton CO₂
  • Sveriges del av CO₂ från fossila 0,3 %
• Avverkning av skog
• CFC - Klorfluorkarboner (freoner)
  • 100-400 års omsättningstid
  • Absorberar mycket IR-strålning
  • Sveriges andel 0,5 %
• Metan (CH₄) sumpgas
  • 10 års omsättningstid
  • Bildas vid nerbrytning under syrefria förhållanden
  • Växtätande djur
  • Soptippar
  • Risodlingar
  • Metanhalten: år 1750 - 800 ppb
  • år 1990 - 1700 ppb
• Dikväveoxid (N₂O)
  • 150 års omsättningstid
  • Från förbränning/gödselhantering
  • Risodling/biologisk kvävereduktion i reningsverk
  • Halter: år 1750 - 285 ppb
  • år 1990 - 310 ppb
• Troposfäriskt ozon
  • Bildas i smog av metan, kolväten, koldioxid, kväveoxider.

• Energi 49 %
• Industri 24 %
• Skogsavverkan 14 %
• Jordbruk 13 %

All förbränning av icke förnyelsebara bränslen ger ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Därför är fördelningen mellan olika energislag av största betydelse för hur stort tillskottet blir.

Bilarnas katalysatorer har ingen effekt på koldioxidutsläppen från trafiken.

I-världen måste minska sina utsläpp av enbart koldioxid med minst 50-60 procent inom de närmaste 50 åren för att undvika storskaliga, skadliga klimatförändringar.

Ozonnedbrytande gaser och dess inbördes viktning i relation till CFC-11:

Den senaste utvärderingen som gjorts pekar på att uttunningen av ozonskiktet har förvärrats under 1994 och 1995. Situationen är värst i Antarktis där djupa omfattande "hål" nu regelmässigt förekommer. Man har också kunnat konstatera att produktionen av växtplankton i området minskat med ca 10 procent som en följd av ökad ultraviolett strålning.

I stratosfären 10-50 km över jordens yta finns ozonskiktet, en högre koncentration av ozon (O₃) som är högst vid cirka 25 km.

Ozon skiktet absorberar skadligt UVB-strålning från solen . I mitten av 80-talet upptäcktes att ozonskiktet hade minskat med 50 % under oktobermånad och 1987 var den fläckvis borta.

Uttuningen har förstärkt den naturliga uttuningen som sker under den antartiskta våren (september-oktober)

 Ozonkemi

O₃ bildas av UV-strålning

O₂ + UV-ljus ® O + O O₂ + O ® O₃

O₃ bryts ner av UV-strålning

O₃ + UV-ljus ® O₂ + O

Andra ämnen som bryter ner ozon: klor (Cl), brom (Br), kvävemonoxid (NO).

Cl + O₃ ® ClO + O₂

ClO + O ® Cl + O₂

NO + O₃ ® NO₂ + O₂

NO₂ + O ® NO + O₂

Cl frigörs från CFC av UV.

Varje kloratom kan bryta ner 10 000 - 100 000 O₃.

Varje bromatom kan bryta ner 5 - 10 gånger mer.

Klor- och kväveoxiderna förbrukas inte, utan bryter ner tusentals ozonmolekyler under sin livstid i stratosfären.

Antartisk är drabbat pga klimatet, stark kyla, låg luftomsättning. Cl, Br frigörs under våren och vårens sol startar nerbrytningen.

Uttunningen har ökat i andel och styrka över antartis. Även Arktis är drabbat.

Ökad exponering för UV-strålning medför snöblindhet, åldrad hud, hudcancer, gråstarr.

• Ökar antalet blinda med 100 000 pga gråstarr
• Ökar förekomsten av hudcancer med 3 - 4 %, i Sverige 300-400 fall/år.
• Bidrar UV-ljuset till ökad smog - luftvägsproblem.
• Minskar tillväxt hos vissa växter.
• Arvsmassan kan förändras hos växter.
• Algproduktionen i haven minskar.

• CFC - Fullständigt halogenerade klorflourkarboner

Används till:

• Köldmedium i kylskåp
• Värmepumpar
• Skumplasttillverkning
• Lösningsmedel
• Avfettning
• Drivmedel i sprayer
• Tvättvätskor i kemtvättar.

1988 uppgick det globala utsläppet till 1 miljon ton, Sveriges andel 0,5 %.

CFC har lång livslängd, 50-400 år

• CFC113

Till kemtvätt, rengöring av elektronik med ultraljud. Fördelen är att den angriper ej plaster.

• Haloner - Bromerade fluorkarboner

Har starkare ozonnedbrytande effekt med används i mindre omfattning.

Globalt används 25 000 ton/år, varav i Sverige 200 ton/år.

• Klortetraklord

Lösingsmedel används lite i Sverige.

• 1,1,1 Trikloretan

Används i Sverige cirka 2500 ton/år, varav för metallavfettning 1200 ton/år används. Upphör under 1995.

• HCFC och HFC

Ofullständigt halogenerade karboner

Påverkar ozonskiktet mycket mindre. Ibland kan dessa ersätta CFC:

CFC12 relativ påverkan 1,0

CFC22 relativ påverkan 0,05

HCFC134a relativ påverkan 0

• Kväveoxider (NOx)
• Dikväveoxid (N₂O)

Vid nedbrytningen av N₂O friförs NO. Cirka 50 000 ton N₂O släpps ut per år (1986) men endast cirka 5 % når stratosfären.

- Tillbaka -

Försurande substanser och dess viktning i relation till SO_x är följande:

Utsläpp till luften av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak är den grundläggande orsaken till försurningen. Nedfall av svavel bidrar mest till försurningen, men efterhand som Europas utsläpp av svavel minskar blir kvävenedfallet av allt större betydelse. Nedfallet av kväveföreningar bidrar förutom till försurning också till övergödning av mark och vatten.

Släpps ut som SO₂.

• Från förbränning av fossila bränslen (kol, olja) (50%)
• Industriprocesser ex metallutvinning cellulosaindustrin (40%)
• Transporter (10%)

Släpps ut som NOx (NO, NO₂)

• Transporter 60-70%
• Förbränning i fasta anläggningar (20-30%)
• Industriprocesser <10% ex konstgödselindustrin.

Dessutom släpps ammoniak (NH₃) ut från gödsel och åkrar (avdunstning)

I naturligt regn ligger pH omkring 5,5-6, men i södra Sverige har regnet ett pH på cirka 4,3.

Om kväve tillförs till ett ekosystem i sådan grad att nitrat börja läcka blir detta en försurande process.

Antropogena, eller ej naturliga försurningsprocesser:

• Surt nedfall av S- och N-föreningar
• Gödsling av ammoniumhaltigt gödsel, nitratbaserat gödsel Þ rötterna avger OH^- Þ basiskt
• Ammoniumbaserat gödsel Þ rötterna avger H⁺ Þ surt
• Dikning av rötmarker Þ sulfider oxideras
• Stort uttag av biomassa från skogen, om träd faller och ruttnar frigörs ämnen som neutraliserar pH.

Sur nederbörd når marken via regn. I nedfallet ingår förutom vätejoner (H+), sulfatjoner

(SO4 2-) och nitratjoner (NO3-), d.v.s. svavelsyra och saltpetersyra. Dessutom varierande mängd ammoniumjoner (NH4+), som bildats när ammoniak tagit upp vätejoner.

Den del av nederbörden som passerar genom trädkronorna tvättar ur torrdeponerade föreningar ur kronorna, samtidigt som en del av kvävenedfallet tas upp i barren. Det vatten som droppar ned på marken från trädkronorna, krondroppet, innehåller därför i regel högre halter av sulfat- och vätejoner men lägre halter av kväve (om träden är friska och kvävedepositionen måttlig).

En stor del av det nitrat och ammonium som deponeras tas upp av växterna. När växterna tar upp positivt laddade joner, exempelvis ammonium, avger de samtidigt vätejoner, som är positivt laddade. Växternas upptag av ammonium verkar därför i princip försurande och den pH-höjande effekt ammoniak hade på nederbörden upphävs i och med att ammoniumjonerna tas upp av växtligheten.

Vid växternas upptag av nitratjoner avges på motsvarande sätt hydroxidjoner som kan neutralisera vätejonen i saltpetersyran.

I områden med mycket hög kvävedeposition har den gräns då växterna inte kan ta upp allt kväve nåtts, vilket medför att nitratjoner urlakas.

När förrådet av baskatjoner minskat och vätejonförrådet i marken ökat, som en följd av den sura nederbörden, sjunker pH-värdet i marken. Vid ett pH på 4,4 eller lägre frigörs stora mängder aluminiumjoner. Motsvarande gäller även andra metaller, exempelvis kadmium och zink.

I marken finns små partiklar med negativa laddningar på ytan. Kring dessa samlas positivt laddade joner (vätejoner och baskatjoner, t ex Ca 2+, Mg 2+ och K+). Om man försurar markvätskan kommer vätejonerna att konkurrera ut baskatjonerna som urlakas till grundvattnet.

Sulfatjonen är viktig i detta sammanhang, eftersom den är lättrörlig och urlakas lätt. Sulfatjonerna tar också med sig positivt laddade joner som kalcium och magnesium (negativa joner åtföljs alltid av positiva). Både försurningen och sulfattillförseln bidrar således till urlakningseffekterna. Om växternas nitratupptag minskar på grund av kvävemättnad kan även nitratjonerna urlakas och då fungera på samma sätt som sulfatjoner.

Det urlakningsvatten som förs vidare till grund- och ytvatten påverkas i ett första skede av försurningen genom att halterna av baskatjoner och sulfatjoner ökar. När markförsurningen nått längre urlakas också aluminium och vätejoner.

• Växtnäringsämnen urlakas Þ produktionsminskning
• Metaller får ökad rörlighet (Al, Fe, Hg, Cd) Þ förgiftning av markorganismer, trädrötter
• Starkt försurad mark Þ surt vatten vidare till grund och ytvatten.

pH <7

Naturligt surt om:

• Vattnets väg genom marken är kort
• Övertryck av CO₂ från nerbrytningsprocesser

Antropogena försurningspåverkan spåras genom att jämföra

(Ca+Mg) = Total hårdhet

HCO_3- = Alkalinitet

Kvoten =1 i ett opåverkat grundvatten

Lägre kvot ger mer försurningspåverkan

Effekter: korrosion, höga metallhalter.

• Markens vittringsbenägenhet
• Grovkornigheten och jordens tjocklek
• Ytavrinningens storlek
• Sjöns omsättningstid

Alkaliteten sjunker, men pH ändras ej. Biologiskt liv opåverkat

Alkaliteten mycket låg Þ pH varierar. Surstötar från ex snösmältning. Stora biologiska skador. Känsliga arter och yngelstadier slås ut.

Alkaliteten = 0, pH ner till 4,3

Aluminiumbuffring börjar Þ Al³⁺ frigörs.

Giftpåverkan på djur och växter.

Vanligen fisktomt, men några tåliga arter ryggradslösa djur dominerar Þ insektsätande fåglar gynnas.

• Fosfathalten minskar

• Kvävehalten ökar pga minskad produktion och ökad urlakning ur mark.
• Selenhalten minskar (selen minskar metallers giftpåverkan)
• Färgen minskar Þ surt vatten avfärgar humus Þ i stora sjöar blir vattnet klarare.

eller färgen ökar Þ pga minskad nedbrytning i skogen förs mera humus ut i sjöar. Framförallt i små sjöar med snabb omsättning.

Av 85 000 sjöar är ca 16 000 försurningsskadade (20 %)

Skogskalkning som forskningsförsök, samtidig vitaliseringsgödsling krävs.

Kalkning i infiltrationsområdet eller filter på dricksvattenledningen.

6000 sjöar kalkas. Målet är att pH ska vara över 6.0, alkaliteten ska vara över 0.1 m_ekv/l.

Vattnet avgiftas så att naturliga ekosystemet kan bestå eller återkomma.

Kalkningsmetod: Kalksten

Kalkningsstratergier:

• Sjökalkning med bil, båt eller helikopter
• Kalkdoserare i rinnande vatten
• Våtmarkskalkning, kalkning i uströmningsområderna

• Ökat pH och ökad alkalitet
• Minskade metallhalter
• Artantalet av djur och växter ökar.

Mekanismerna bakom uppkomsten av skogsskador är ännu inte helt klarlagda. Det flesta forskningsresultat tyder dock på att utsläppen av svavel och kväve är av central betydelse i sammanhanget. Följande mekanismer kan samverka vid uppkomsten av skador på grund av luftföroreningar:

• Trädens finrötter skadas genom utlösning av aluminium i markvattnet, vilket ökar känsligheten för torka.
• Markförsurningen och kvävedepositionen innebär att brist på vissa mikronäringsämnen uppstår.
• Barrens vaxskikt kan skadas på grund av låga pH-värden vid föroreningsepisoder.
• Utsläppen av kväveoxid i kombination med kolväte medför förhöjda ozonhalter som kan skada barren.

Substanser som förorsakar marknära ozon och dess viktning i relation till eten är följande:

Allmänt om Fotokemiska oxidanter/Marknära ozon:

Utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) och kväveoxider bildar marknära ozon och andra s.k. fotokemiska oxidanter som bl.a. påverkar människors hälsa.

Halterna av fotokemiska oxidanter, främst ozon, är periodvis över vad hälsa och miljö tål. I Svealand är medelvärdet av ozonhalten under vegetationssäsongen 50-70 procent för högt. Vi utsätts idag för skadliga ozonhalter under tio gånger så lång tid som kan anses vara acceptabelt.

Utsläppen i både Sverige och övriga Europa av ozonbildande föreningar som flyktiga organiska ämnen och kväveoxider, måste minska kraftigt för att nivåerna ska bli oskadliga. De svenska utsläppen av flyktiga organiska ämnen minskar. Med nuvarande åtgärder kommer de nästan att ha halverats till år 2000.

De långsiktigt förhöjda ozonhalterna i Sverige beror huvudsakligen på de ökade bakgrundshalterna i atmosfärens nedre del. Lokal och regional ozonbildning ger endast ett mindre bidrag. Kortare episoder med höga ozonhalter orsakas däremot ofta av regional ozonbildning, som ibland kan ge upphov till halter på 150-200 mg/m3 (mikrogram per kubikmeter luft). Även lokal ozonbildning kan ge ett tillskott till ozonhalten med flera tiotal mg/m3.

Ozon bryts ned om atmosfären innehåller höga halter av kvävemonoxid. Kvävemonoxid släpps framför allt ut av biltrafiken. Ozonhalterna i atmosfären är därför generellt lägre i tätorterna än på landsbygden.

Under odlingssäsongen varierar medelhalten av ozon mellan 60 och 90 mg/m3. Den naturliga ozonhalten är 15-30 mg/m3.

Många undersökningar har visat, att växtligheten är känslig för ozon. Vissa arter är mer känsliga än andra. De mest kända och omtalade effekterna är de på grödor. Studier som gjorts i Sverige visar att nuvarande ozonhalter ger en skördeminskning av vete med 5-10 procent. Kostnaderna för det totala skördebortfall som orsakas av förhöjda ozonhalter i Sverige har uppskattats till 1,4 miljarder kronor per år.

Också barrträden är känsliga för ozon. Hur höga halter som krävs för att ge skador är dock inte känt.

Ozon påskyndar nedbrytningen av material som plast och gummi.

Enligt en japansk undersökning irriteras andningsvägarna hos barn vid ozonhalter mellan 200-400 mg/m3. Undersökningar på djur har visat, att risken för infektioner ökar redan vid halter på 60 mg/m3.

- Tillbaka -

Utsläppen av luftföroreningar i Sverige har under de senaste 10-15 åren successivt minskat, främst av svaveloxider men även av sot, stoft och i viss mån kväveoxider. Detta har inneburit att luftens kvalitet blivit bättre i våra städer.

Utsläppen av kväveoxider från personbilar började minska under slutet av 1980-talet genom införandet av katalysatorer. Under 1990-talet har även utsläppen från lastbilar minskat något. Sammanlagt är minskningen från vägtrafiken dock blygsamma 9 procent sedan 1980, trots att numera nära hälften av alla personbilar har katalysator.

Mycket höga ljudnivåer kan ge upphov till hörselskador. Normalt ligger det buller som finns i samhället under de nivåer som kan ge upphov till hörselskador. Buller har dock andra negativa effekter såsom sömn- och samtalsstörningar, försämrad prestation och stressreaktioner. Buller kan även ge besvär som huvudvärk, illamående och nervositet.

- Tillbaka -

Övergödningen är det miljöproblem som påverkat störst arealer i Sverige. Från den norska kusten i väst till Ålands hav i ost är havet bitvis kraftig övergött. Dessutom är var sjätte sjö alltför näringsrik. Särskilt allvarligt är läget omkring stora tätorts- och jordbruksområden. Även marken påverkas. I många skogar, ängar och hagmarker har floran förändrats genom att kväveälskande växter brett ut sig.

 Det stora utflödet av näringsämnen berodde främst på den intensiva gödslingen av jordbruksmarken i området. Av betydelse var även att näringsupptaget och den utjämnande effekten på vattenflödet i flodernas omgivningar minskat på grund av att stora arealer skog- och våtmarker försvunnit.

Övergödningen kan vara naturlig med tillförsel av näringsämnen från luften eller genom vittring, eller vara antropogen.

• Kväve
• Fosfor
• Kol
• Svavel

Beror främst på kväveföreningar (kväveoxider, ammoniak). Kväve är i terrestra (jord) system normalt ett bristtämne. Kväve fångas normalt in från luft av N₂ fixerande bakterier, det handlar om cirka 1-2 kg/ha år.

Kvävedepositionen, det antropogena nedfallet, är i Sverige cirka 20 kg/ha år.

Kvävet (N) deponeras som ammoniumnitrat. Vid ett överskott fås nitrifikation av ammoniumkväve vilket ger en försurande effekt.

• Kvävegynnande växter ökar
• Encelliga grönalger täcker ytor
• Obalans i näringstillgången i skogen pga brist på vissa ämnen.
• Snabb tillväxt - sämre kvalite - stambrott
• Torkskador
• Försurning
• Ökad angrepp av svampar och insekter
• Kväveläckage ( + närsalter) till vatten

Optimal kvot för alger är C:N:P = 40:7:1 där i limniska system fosfor är den begränsade faktorn.

• Växtplankton ökar och därmed syreproduktionen
• Djurplankton ökar, algblomning
• Minskat siktdjup Þ växer bara vid ytan
• Dött material sedimenterar
• Syrebrist uppstår vid botten, djur dör
• Kemiska processer, H₂S (svavelväte), fosfor frigörs. Kvar blir skärpfisk, braxen ,ruda, mört

När sjön som fosforfälla blir fosforkälla

Normalt vid aerobi (med syre) så bildar den fosfor som frigörs vid nerbrytningen en fällning med Fe³⁺ Þ FePO₄.

Vid anerobi (utan syre) övergår Fe³⁺ Þ Fe²⁺ och lösningen frigörs, fosfat frigörs. Fe²⁺ reagerar med svavel Þ FeS (järnsulfid) vilken har en svart färg.

Den näring som inte sedimenterar transporteras till haven. Det sker även ett betydande nedfall av kväve. I marina miljöer är kväve den begränsade faktorn.

• Ökad produktion av alger och plankton
• Ökad fiskproduktion, initialt

• Förekomsten av blåstång pga sämre ljus
• Fintrådiga grönalger, heltäckande mattor
• Minskning av siktdjupet Þ miskar alger
• Påverkar fisken.
  • Torsken: för reproduktion krävs syrerikt vatten och salthalt > 10 ‰.
  • Bottenlevande plattfisk har minskat kraftigt pga syrebrist
  • Sillen har ökat åtta gånger sedan 1940-talet.
  • Bottendjur minskar pga syrebrist.

Metallers effekter:

Allmänt om påverkan genom metaller:

Tungmetaller som kvicksilver, kadmium och bly kan ge skador på växter och djur. Eftersom de ackumuleras i näringskedjorna innebär höga halter också en risk för människor. Den stora, och hela tiden ökande, mängden metaller i produkter, avfall och förorenad mark är ett potentiellt hot för miljön i framtiden.

- Tillbaka -

Stabila organiska ämnen finns över hela jorden. Spridningen sker med vindarna, med havsströmmarna, via levande organismer och inte minst genom handel med olika produkter. De flesta stabila organiska ämnen framställs av människan. I allmänhet är halterna förhöjda i närheten av större städer och industrisamhällen. Föreningar som innehåller stabila organiska ämnen är ofta fettlösliga och binds lätt till partiklar och annat organiskt material. Under

de senaste årtiondena har halterna av DDT, toxafener, PCB, dioxinlika PCB och dioxiner i vävnader sjunkit, i fisk till en tiondel av då uppmätta värden.

- Tillbaka -

Utvecklingen och användningen av genetiskt modifierade organismer väntas få allt större betydelse, både i Sverige och utomlands. I Sverige förekommer dessa främst inom jordbruk och läkemedelsindustri. Utsättningen av genmanipulerade växter är tillståndspliktig sedan 1989 och utsättning av biologiska bekämpningsmedel kräver tillstånd sedan 1993. Från den 1 juli 1994 har vi en heltäckande gentekniklag.

- Tillbaka -

Sveriges yta är 450 000 km2. Av dessa är 411 000 km2 landyta och 39 000 km2 vattenyta. Landarealen består

av:

• 11 000 km2 bebyggd mark
• 35 000 km2 jordbruksmark
• 236 000 km2 skogsmark
• 129 000 km2 övrig mark

Mellan åren 1980 och 1990 ökade den bebyggda marken med 325 km2 medan jordbruksmarken minskade med 1 000 km2. Sedan 1960 har jordbruksmarken minskat med omkring 4 400 km2. Markanvändningen varierar mycket mellan olika län.

Under många hundra år trängdes skogarna i Sverige tillbaka av den växande befolkningen och dess behov av odlingsmark. I början av 1900-talet var de flesta av våra tätorter omgivna av vidsträckta jordbruksbygder. På senare tid har skogen dock börjat återta förlorad mark.

Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på vatten. På grund av klimat och markförhållanden är en stor del av landets sjöar och vattendrag känsliga för påverkan. Detta har resulterat i att ett stort antal vattenområden drabbats av försurning.

Hushållningen med grus är bristfällig i dag och brist råder i vissa regioner. Torvutvinningen är för dagen inget stort problem från rikssynpunkt. Lokalt hotas emellertid viktiga skyddsvärda områden.

Strömming, skarpsill och torsk är de vanligaste fiskarterna i Östersjöns öppna hav. Från 1970-talet och till mitten av 1980-talet minskade beståndet av strömming och skarpsill samtidigt som beståndet av torsk ökade kraftigt. Sedan dess och fram till nu har det omvända skett och torskbestånden har minskat med omkring 75%. Torsken har förmodligen en betydelsefull reglerande inverkan på bestånden av strömming och skarpsill.

 Jakt

Med undantag för skyddsjakten är jakten framför allt en form av rekreation för dagens ca 500 000 jägare. Likväl har den fortfarande en avsevärd ekonomisk betydelse. Enbart älgjakten avkastar i dag ungefär lika mycket kött som ren-, kalv- och fårslakten sammantagen.

Av Sveriges totala mark- och vattenareal utgör den bebyggda arealen 1,1 miljoner hektar år 1990, dvs. ca 2 procent, och av den bebyggda arealen ligger ca 30 procent inom tätorter. Inom tätorterna uppgår den obebyggda marken till ca 40 procent.

Trafik- och transportytor täcker cirka 2 700 kvadratkilometer av landets yta. Omkring 80 procent av transportytorna består av vägar, 15 procent av järnvägar, resten av hamnar och flygfält. Det sammanlagda transportarbetet utgjorde 1990 56 miljarder tonkilometer, varav 49 procent på landsvägar, 36 procent på järnväg och 14 procent via sjöfart.

I Sverige finns omkring 50 000 arter av växter, svampar och djur. Det är cirka tre procent av det totala artbeståndet i världen. När det gäller vissa artgrupper, främst mossor och lavar, är Sverige väl så artrikt som den tropiska regnskogen. Åtskilliga arter inom dessa grupper har betydande delar av sina europeiska bestånd här. Den direkta orsaken till att arter trängs undan och försvinner är i de flesta fall att deras livsmiljöer förändras eller förstörs.

Att försöka skydda en art i naturen vars naturliga livsmiljö har gått förlorad torde i längden vara utsiktslöst.

De övergripande målen på avfallsområdet är: - minskade avfallsmängder - minskad farlighet hos avfall - en miljömässigt riktig behandling baserad på avfallets inneboende egenskaper. Enligt renhållningslagen samt Naturvårdsverkets föreskrifter är kommunerna skyldiga att fastställa en avfallsplan innehållande en inventering av mängder och flöden för allt avfall som produceras inom kommunens gränser. Planen skall också innehålla beräknade framtida mängder samt mål och åtgärder för att minska avfallsmängderna. 217 kommuner har nu antagit en kommunal avfallsplan enligt renhållningslagen, varav 40 procent har presenterat prognoser över framtida avfallsmängder.

 Avfallet är ett allt större miljöproblem p.g.a. omfattande transporter, betydande behov av deponeringsmark, direkta eller långsiktiga effekter på luft och vatten. Medan miljöstörningar från till exempel en industriprocess ofta är omedelbara och kontinuerliga kan det ta lång tid innan produkterna med farliga ämnen deponeras på en tipp eller förbränns. Urlakning av skadliga ämnen från tippen kommer i sin tur att pågå under lång tid. I stort sett alla de matrial och ämnen som används i samhället finns också i avfallet. Felaktigt omhändertagande av avfallet kan frigöra exempelvis stabila organiska ämnen, metaller och andra miljögifter till omgivningen. Vi kan ännu inte överblicka vad som kommer att hända med miljön om alla de kemikalier och miljöfarliga ämnen som finns i omlopp i samhället frigörs till omgivningen när produkterna blivit avfall.

• Varor som blir avfall förbrukar resurser. Ju mer avfall som deponeras desto mer energi och råvaror förbrukas för nyproduktion.
• Avfall förorenar vid deponering grund- och ytvatten samt till viss del även luft.
• Vid förbränning avges en rad oönskade ämnen till luft.
• Deponering av avfall tar mark i anspråk.
• Deponering drar till sig fåglar, däggdjur mm samtidigt som lukt och avfallsmaterial kan spridas till omgivningen.

- Tillbaka -

1. Naturvårdverket, http://www.environ.se
2. Mitt egna anteckningsmaterial

- Tillbaka -