Jönköping ligger beläget centralt i södra Sverige, precis vid landets näst största sjö och kallar sig följaktligen ”Ljuset vid Vättern”. Snart kanske vi kan byta ut vår slogan till ”Stan med järnvägen i Vättern”. Det skulle rimma bättre med det som eventuellt skulle göra Jönköping mer utmärkande. Jönköping har troget förvaltat sin långa tradition av att bygga på vatten och flertalet gånger har historiska byggnader rivits och utnyttjats i diverse utfyllnadsprojekt. Det är inte många som tänker på hur pass mycket större Munksjön en gång var, på att Östra torget en gång var en hamn.

Det är väl allmänt känt att järnvägens nuvarande sträckning är fullkomligt vansinnig i modern bemärkelse? För järnvägen där den ligger löper som ett infrastrukturellt ärr utmed större delen av Vätterstranden. Att den en gång under industrialiseringen placerades på ett logiskt sätt hjälper inte att den är det absolut största hindret i nutid för Jönköpings utveckling som stad! Visst finns ett politiskt intresse av att bli av med den, men i stället för att ta itu med frågan på allvar fokuseras det på ankdammen Munksjön där man – i relation till betydelsen av järnvägen – leker av sig med diverse byggnadsprojekt. Det är att bokstavligt talat slänga pengarna i sjön i jämförelse med vad det skulle ge att flytta järnvägen. Är det meningen att du ska hurra för ett nytt kulturhus, med utsikt över Munksjön när Vättern ligger ett par hundra meter bort?

Jönköping är en viktig knutpunkt i södra Sverige och en väsentlig fråga är om centralstationen i framtiden, om inte redan, är i behov av ytterligare om- och tillbyggnader varför det framstår som än mer ologiskt att ha den kvar där den ligger. Därför kan kostnaden för att flytta järnvägen inte ses i något annat perspektiv än det mycket långsiktiga. Socialt och kulturellt skulle skillnaden bli omedelbar. Ekonomiskt kommer priset för att flytta järnvägen eller gräva ner den att framstå som överväldigande kortsiktigt, men i det långa loppet kommer det att löna sig. Tyvärr får sociala och kulturella värden ringa plats i kortsiktiga, ekonomiska kalkyler. Bara de frigjorda arealerna kring Tändsticksområdet öppna upp oanade möjligheter för Studenkårens nöjeslokal Akademin och för Tändsticksområdet i sin helhet. Området borde vara den självklara representanten för Jönköping, men kan aldrig bli så fullt ut förrän järnvägen är ett minneblott i sitt nuvarande läge.

Mer konkret hittas i banverkets förstudie fem förslag om hur järnvägen ska byggas om. Bland de dåliga ideerna finns förslag som att slänga ut spåren på en bro i Vättern; att höja upp spåren där de ligger; att bygga ut till dubbelspår så som det nu ligger. Till sist finns det ett bra förslag, vilket innebär att järnvägen grävs ner och befriar staden från muren mot Vättern till priset av 4-6 miljarder kronor (Munksjöbrons anslag var 113 miljoner kr). Med tanke på den politiska entuseasmen i att fylla ut vatten och den saftigt höga kostnaden är detta förslag förmodligen inte aktuellt. Förstudien fastslår också att ”nyttan står inte i relation till den höga kostnaden”. Jag menar att det förhåller sig precis tvärt om, men det beror precis på hur långsiktiga vi vill vara. Se bygget i ett perspektiv om hundra år eller mer och de andra förslagen kan framstå som att slänga pengarna i sjön. Jag kan inte se några infrastrukturella eller kulturella projekt i Jönköping som är viktigare än detta, varken Munksjöbron eller det nya kulturhuset och jag tror att det finns en stor uppslutning kring detta bland kommuninvånarna.

Andreas Jangmo
Studerar vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping
Sekreterare i Jönköpings Fältbiologer