Phantomkisstorik


  
Phantoms of Kiss starade våren 96 av två herrar som "trodde" sig vara Gene och Pauls alter ego, nämligen Tony "Gene" Lind och Henrik "Paul" Enby. Tony var väl bevandrad inom musiklivet i Uppsala och hade spelat med flera olika band (som trummis). Ingen av oss var dock  någon expert vare sig på bas eller gitarr men vi hade båda en stark önskan om att en dag starta ett Kiss-coverband. Det hela startade egentligen med att jag (Paul) och Tony träffade under en Kiss-coverkväll i Uppsala och bestämde oss att för skoj skull spela in några Kiss-låtar på Tonys portastudio (Tony skötte alla instrument och jag sjung). Det hela växte emellertid och inom en månad hade vi spelat in närmare fyrtio låtar och både jag och Tony höll på att få slut av våra flickvänner. 

Till slut började tankarna dyka upp om att bilda ett coverband, problemet var bara att varken jag eller Tony var några höjdare på våra instrument, men vad gjorde väl det, snart var vi igång. Till att börja med fick Tonys flickvän rycka in på trummor och vi åkte alla skyttetrafik ut till Tonys föräldrar för att repa. Om sanningen skall fram så lät det nog inget vidare till att börja med, men jag och Tony svävade ändå i sjunde himmeln, Tonys tjej kunde dock lätt hålla sig för skratt. 

Hur som helst övning ger färdighet och efter ett tag tyckte vi det lät nästan bra. Till att börja med kallade vi oss "Hotter then Kiss" men det kändes aldrig riktigt bra så vi lade snart ner det namnet. Om vi nu tyckte det började låta bra så kom vi snabbt ned på jorden igen efter det att vi spelat i våran första video i Tonys föräldrars garage, den idag totalförbjudena videon "Hotter than kiss in Vattholma". Vi hade slitit i flera veckor med att tillverka kläder, skor m.m.  (t.o.m. en Kiss-logga hade vi tillverkat), så vi tyckte det var hög tid för att föreviga det hela på video. Tonys syrras kille (Dan "Ace" Wennerberg) fick rycka in som Ace och spela playback medan vi andra försökte spela, sjunga, spruta eld och spotta blod. Vi var alla hypernervösa inför kameran och det mesta gick fel, dock såg det ganska bra ut på videon, bara man stängde av ljudet. Vi lät oss dock inte nedslås av detta faktum utan gladde oss snarare över att det såg så bra ut. 

Vi kände emellertid mer och mer att vi måste hitta en Ace med den rätta attityden och färdigheterna, vilket inte kändes alltför lätt. Vi hade en del förslag men inget kändes riktigt rätt. Det hela löste sig dock när jag på en fest kände igen en kille (Anders "Ace" Gustavson) jag sett spela i ett annat Kiss-coverband något år tidigare. Vi började snacka lite och snart hade vi bestämt dag för addition. Anders passade in perfekt och första repet kändes magiskt. Vårt enda problem nu var trumspelandet vilket inte funkade så bra. Detta  löste sig emellertid genom att det tog slut mellan Tony och hans tjej, så nu var vi utan trummis, kanske ett väl så stort problem. Även detta problem ordnades då Tony efter att ha varit ute och festat en kväll frågade en kille på bussen hem om han var Kiss-fan, om han spelade trummor, om han ville vara med i ett Kiss-coverband. Efter att han svarat ja på samtliga frågor infann sig (Johan "Peter" Åhrgren) på nästa rep. 

Nu var Fantomerna fulltaliga och det var en grym känsla första gången vi spelade,  jag och Tony hade gjort framsteg och med nytillskotten i bandet lät det fantastiskt. Nu var det dags att göra nya kläder så respektive flickvänner fick stå till tjänst med symaskinerna igen. Samtidigt kom Johan på det geniala namnet "Phantoms of Kiss" vilket kändes betydligt bättre än "Hotter than Kiss". Snart var det dags för första spelningen på Ungdomens hus i Uppsala. Stället var packat och det var upplagt för succée. Det blev nu emellertid inte riktigt som vi hade tänkt oss utan snarare fiasko, allt som kunde strula strulade. Det är ju faktiskt inte bara att gå upp på scenen om man har ett Kiss-band utan det är en hel del att hålla reda på och det fick vi verkligen erfara denna kväll. Vi skämdes men såg det som en mycket lärorik spelning och se redan nästa gång på Flogstapuben i Uppsala blev det succeé. 

Snart blev det fler och fler spelningar även utanför Uppsala och det har sedan dess blivit många strapatsfyllda resor både till Stockholm, Göteborg och Falun. Mestadels har vi dock hållit oss kring Uppsala/Stockholmstrakten. Bland de roligaste spelningarna vi haft ligger nog ett fullsatt "Fredmans" i Uppsala bra till, samt ett dito på "Anker bar" i Stockholm. Vi har även provat på att vara med i TV, närmare bestämt "Öppna kanalen" (lokalt i Stockholm) och det var en upplevelse att vara med i direktsändning. 

Allt detta hände under KISS återföreningsperiod och det var verkligen en magisk tid för fyra 100 procentiga kissfans. Idag kanske det inte blir så mycket spelningar längre men vi repar så ofta vi kan och tycker fortfarande att det bästa som finns är att dra på sig platådojorna och sminka sig i svartvit krigsmålning.

Starchild

Hem