Idag var Sveriges Hunddag och i Uppsala hade länsklubben ordnat en träff strax utanför stan.

Vi inledde med en hundjogg på 2,5 km i promenadtakt. Väskekontroll halvvägs :o) med godis och vatten för hundarna och saft och kaka för koppelhållaren.

Den här schnauzermatten var mäkta stolt över sin Embla som glatt och nyfiket gick där med slakt koppel mitt i flocken av främmande hundar.

Efter joggen samlades hundarna i SKK:s rasgruppsindelning. Här har vi en representant för vall-, boskaps- och herdehundar, en briard. Jag hade aldrig sett en sån med kuperade öron förut så på håll trodde jag att det var någon slags jättevariant av pumi... :oP

Terriergruppen representerades av bla denna ettåriga och mycket trevliga irländska terrier. Bakom syns en valp av vetehund, dvs irish soft coated wheaten terrier och en svart engelsk staff.

En strävhårig parson jack russel terrier...

Detta ytterst pigga exemplar fick representera schnauzer, pinscher, molosser, bergs- och sennenhundar...

... tillsammans med denna 7 månaders hoppawart... ;o) (hovawart och fin också! - tänk att jag aldrig törs löpa hela linan ut när jag ska retas!)

En bedårande 14 veckors nuffe - så mjuk, så söt, så härlig :o)

Och se här: vinthundar och inte vilka som helst! Det är vargarna som Embla levde med i somras, salukisarna Orezza och Natasha :o) Glatt återseende!

Lydnadsuppvisning.

Vinthundar igen, nu med greyhound och whippet också. I mitten Ingela Johansson som har eget företag, Ritzas, med bla massage- och stretching för hundar och är matte till salukisarna.

Fågelhundar: vackra irländska settrar. Tillhör systern till en klasskompis från Jälla som jag träffade därute idag. Det var jättekul att ses igen och höra lite nytt om några av de andra eleverna.

En utflyktsdag ska innehålla åtminstone några slickar glass.

På hemvägen handlade jag bland annat märgben (lyckan var därmed fullständig för Embla) och tränade sen lite lydnad utanför varuhusets stora fönster. Det är så bra att kunna se sig själv och hunden speglas i såna istället för att försöka bedöma uppifrån hur det tar sig ut. Naturligvis glodde folk - vassegoa, sa vi då.

Total hängivenhet och

idag var märgbenen också till tröst till Troja som väntat hemma. Hon hade inte velat följa med på något så stökigt som ett hundarrangemang. Fast sårad martyrblick hade hon ju förstås ändå och då passar det fint att kunna trolla fram märgbenet sådär bakom ryggen :o).

 <<   Till dagen-index   >>