|
Solen skiner från en klarblå
himmel, nysnön gnistrar så det nästan
gör
ont i ögonen när jag kommer ut, 6 grader kallt.
Rullar ut Suzukin ur kallgaraget.
Efter några tveksamma puffanden kommer den snart
igång
och står och mullrar medans jag hämtar morgontidningen.
Åksjukan gör att jag bara kollar serierna
och morgondagens väder innan jag drar på
mig mckläderna, slänger ner lite dricka plus
primus och kaffepanna i ryggsäcken.
Idag får det bli kronans ordonansstövlar
för kylans skull.
Kommer ut och märker att vänster handtagsvärmare
inte fungerar, men är för gnisjuk för
att göra något åt det nu. Hämtar
en överdragshandske till handen och drar iväg
upp på den nyplogade skogsbilvägen bakom
huset.
Matar mig upp och ner genom växlarna, och
känner hornen växa för varje kurva. Solen
är så stark att jag måste byta till
mörka glasögon. Vänster hand känns
kylig, men höger håller sig varm och lättrörlig.
Underlaget är helt perfekt, packad nyplogad
snö, och greppet helt underbart. Lagom mjukt för
hur långa sladdar som helst.
Tränar på att hålla kvar en sladd så
länge som möjligt i allt högre fart,
men 650 cc och 50 år gamla reflexer sätter
vissa gränser. Passerar Långsberget, och
provar kraftledningen mot Sörängsmyra.
Lite för spårigt och mycket snö så
här högt upp, men dj.....t roligt.
Kommer ner på Gimmenvägen som slät
som ett salsgolv och helt nyplogad slingrar sig
fram genom skogen. Plogen har bara kört åt
ena hållet, men vägen är så smal
att det bara märks vid mötesplatserna.TEMPOT
ÖKAR för varje kurva och det känns
som jag svävar fram helt utan ansträngning,
tänker bort kylan i vänster hand och jagar
det ultimata flytet.
På ställ in i mot en vänsterkrok möter
jag plötsligt SNÖPLOGEN:
Gagnefs största traktor, och med den bredaste plogen
i området, kommer rakt mot mig och det finns bara
några decimeter till höger om honom.
Jag laddar rakt mot snövallen och träffar
den mitt
för plogen, studsar tillbaks ut på vägen
bakom traktorn
och snurrar ett varv innan jag stannar.
När snömolnet lagt sig försöker
jag hitta
1:ans växel. Kommer på att jag fortfarande
håller andan, men får så
småningom i både luft och växel, och
kan dra vidare, lite lugnare nu.
Några mil senare är jag framme vid sjön
Gimmen och leker en
lång stund på isen. Suzukin går som
aldrig förr,
men bakbromsen fungerar inte sen traktormötet.
Ser några fiskare som har
en eld vid stranden, och kommer plötsligt på
att vänsterhanden inte fungerar längre, jag
kan knappt röra fingrarna. Stannar vid elden, får
nykokt kaffe, och värme till handen.
D J - - - - R vad ONT det gör när den
tinar. Efter några kaffekoppar och ändå
fler pipstopp har värmen återvänt i
handen, och jag hittar delar av en vägkäpp
inkilat under bromspedalen. Jag drar vidare mot Oxberg
och Solberga, dagen blir allt varmare och svetten börjar
rinna efter ryggen på mig.
Stannar till ännu några gånger och
kokar kaffe. Väntar utslagen i snön
på kaffedoften och bara njuter. På
väg hemåt känner jag krampen komma i
kinderna av det fåniga flin jag haft i ansiktet
hela dagen.
Klarar mig hem på sista skvätten bensin,
och kan inte låta bli att
köra några varv runt huset med fullt uppställ
i rena glädjen.
Hustrun uppskattade inte att jag flyttade all täckning
på rosbuskarna, och gjorde nya mönster
i gräsmattan.
Hon upplyste mig
"VÄNLIGT MEN BESTÄMT"
om detta i åtskilliga minuter
utan att upprepa sig en enda gång. Snacka om ORDFÖRRÅD.
Tyvärr var bara min kropp närvarande, I mitt
huvud gick en annan sång på klingande norska:
"Det skall bli en dag i morgon,
en som ren og obrukt står"
I morgon blir det 0 - 4 grader kallt och solsken.
Då skall handtagsvärmen
fungera.
|