Rally Los 2002

Den smala körvägen slingrar sig inbjudande över tallheden. 4 km till nästa korsning. Hornen växer och tempot ökar. Högerkroken bakom ett krön kommer totalt överraskande. Låsta hjul över krönet, sprutande sand, nervinkling, får tag med framhjulet i ytterkanten och räddar mig med ett nödrop och maxpuls genom svängen. Jag hör krasandet när Victor går rakt fram och glider omkull.
Medans vi rätar ut handtag m.m. hör vi ljudet av en rapp KTM. Vi hinner precis få hejd på SOE:s Johan före krönet. Han hojtar glatt -HAHAA- där vurpade jag förra året, och drar vidare. Vi är på rull igen innan alla SOE:arna passerat.

Vi befinner oss i de djupa skogarna på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland.
Årets höjdpunkt - Rally Los - går i början av september i år.
Vi samlas redan på fredagskvällen för fika och roadbooksklistrande. Allt fler både kända och okända ansikten dyker upp, inkvarteras i stugorna.
Husaberg, KTM och Honda XR dominerar, men även 2 AT och några mer offroadliknande hojar ställer upp.

När jag räknat till över 30 deltagare tappade jag räkningen.
Fredrik delar ut 16 sidor roadbook för lördagen, och vi klipper och klistrar som den värsta dagisgrupp innan vi kryper till kojs.
En notering i roadbooken håller mig vaken en stund. 6 utropstecken och texten BÖKIG KÖRVÄG LYCKA TILL ! på samma rad. När jag dessutom vet att både Fredrik och Bo kör enduro ….. Jag försöker intala mig att "Det KAN gå bra, och somnar så småningom.

Efter en stadig frukost märks det att spänning och förväntningar stiger. Det nervpissas en del i buskarna trots att det inte är någon tävling (tror jag). När vi kommer iväg har 20 stycken redan startat. Efter bara några kilometer är vi inne på en skogsstig som ringlar sig fram genom skogen. Märken efter nån lättare marksyning syns redan. Om dom fortsätter så här kommer nån att ha vurpat 80 gånger innan vi är framme.

Stigen öppnar efterhand upp sig och blir en smal liten traktorväg. En härlig känsla sprider sig i kroppen. Banläggningen lovar gott, alla tar sig fram. Det är bara farten som avgör hur svårt det blir. Vi tar det ganska lugnt och koncentrerar oss på navigeringen. Bansträckningen är mycket varierad.

Vi växlar mellan allt från stående "trialkörning" till full matning på breda grusvägar. På en rejält djuphyvlad grusväg blir vi omåkta av Stefan Norström från Karlstad. Han står upp på sin Africa Twin och sladdar fram och tillbaks över hela vägen i en fart jag bara kan drömma om på min stånka. Spåren ser ut som om en gigantisk orm slingrat sig fram på vägen. Trots att jag sett honom i aktion tidigare blir jag lika impad som vanligt. Hur bär sig kardj….ln åt?

Navigeringen går bra. Vi passeras flera gånger av samma gäng som haft lite för bråttom i några vägbyten.
Efter 13 mil är det matuppehåll. Fredrik och " " har lagat makaronsallad som vi slänger i oss på stående fot.

Robbans "Force" är först iväg. Vi får nöjet av att kolla in deras spår i fortsättningen. Av spårbredden att döma har dom ett betydligt högre tempo.

På dom ojämna stigarna verkar dom vara mer i luften än på marken. På en av de mindre stigarna hör jag hur det skramlar rejält bakom mig. Det är Stefan Norström med sin stora AT som studsar förbi mig på hasplåten som om han åkte på en enduromoppe.

Vi gör några smärre felnavigeringar, men hittar snart rätt igen. Efter 25 mil kommer vi in på ett område med små sandvägar. Åkglädjen i kombination med trötthet och koncentrationssvårigheter gör att vurpa nr 2 kommer som ett brev på posten. Vi ser på spåren att vi inte är dom enda som gjort marksyningar, men "nästan" alla har kommit vidare.

Sitter ett tag och funderar hur många mil dom måste ha åkt och letat för att få ihop en så bra roadbook. Det känns verkligen att vi är mitt ute i vildmarken med åar, sjöar, igenväxta "vägar" och en utsikt som ibland är livsfarlig.
Jakten är ju i full gång häruppe, och vi hejar glatt på alla jägare som sitter vid vägkanten. Alla vinkar inte lika glatt tillbaka. En glömmer till och med ställa ifrån sig yxan när han vinkar. I övrigt möter vi bara glada miner av de få som är ute i skogen.
Vi är plötsligt framme vid roadbooknoteringen
!!!!!! BÖKIG KÖRVÄG - LYCKA TILL !
En sönderskuren timmersläpväg som fortsätter under en kraftledning. Håller på att lägga mig i krypfart några gånger, men tar mig lyckligtvis vidare. När mjölksyran är som värst öppnar sig "stigen" till en smal körväg och musklerna får en chans att återhämta sig. Vi är snart ute på smala kuperade grusvägar igen, och krafterna återkommer.

När det är sex mil kvar ser vi bara 6 hjulspår framför oss. Spåren är desto bredare. I ett gammalt stenigt gruvområde villar vi bort oss en stund för länge. När vi kommer rätt igen är det 10 stycken före oss på väg mot mål.

Trötta men mycket nöjda parkerar vi cyklarna efter 43 mil (inkl felåkningar). Vi njuter i relaxavdelningen med bastu, bubbelpool m.m. En lisa för trötta babianbakar som skall vara kurerade innan morgondagens etapp. 3 skadade, 5 punkteringar på 2 (!) moppar och ett kedjebrott får ses som ett godkänt manfall, dock är det första gången i rallyts historia som folk behövt åka till sjukan och hojar hämtats längs banan. Längsta dokumenterade körsträckan var 46 mil, och då hade dom ändå genat på slutet. Greger och Kjell anlände till stugorna runt kl 22 på kvällen efter bl.a punka och kedjebrott väldigt långt norrut.
Vi andra hade en trevlig kväll med grillning av fläskkotletter (tack Magnus) , lite pilsner och mycket ljug. Vi somnar ovaggade och drömmer redan om morgondagens äventyr.

Söndagens etapp är 8 mil plus ett specialprov i Jämmerdalen. Jag startar tidigt för att ta kort. Det är en mäktig upplevelse att stå i en stenig backe och se ett gäng vilt gasande motorcyklister komma rakt mot en. Haglandet av sten när dom passerar, det rappa ljudet som ökar och minskar för att sakta ebba ut. Ett ögonblick av stillhet innan nästa gäng kommer. Jag förstår att mountainbike cyklisten tar med sig cykeln långt upp i skogen.

Åklusten tar överhanden, och jag jäktar vidare efter dom andra. Victor får en stor sten på näsan så det blöder och snoret sprutar, men det är bara att ladda vidare och ge igen. Nu behövs det ingen roadbook. Det är bara att följa spåren.

Specialprovet i Jämmerdalen är en blandning av gräs, sten och småhopp. Magnus Wahlström från SOE tar nog längdrekordet med 9 varv och en voltvändning. Färden vidare mot Bjursås slalombacke går på små fina grusvägar genom idylliska områden med små sjöar och vattendrag.

Tempot har lugnat ner sig efter specialprovet och dom flesta börjar bli nöjda. Några åkglada själar tar en tur uppför slalombacken som avrundning. Vi andra njuter av att slippa.

Tack Fredrik Agne, Bo Dalgärde och ni andra som jobbat för ännu ett spännande rally. Bra inkvartering, god mat och inte minst unerbara "vägar". Hoppas ni känner vår uppskattning och orkar ladda om igen inför nästa års rally. Vi kommer garanterat tillbaka. Har du inte provat förut, häng på när vi får anmäla oss till nästa år. Det blir snabbt fullbokat.

En tanke kommer osökt när jag tänker på jägarna efter vägen.
Dom delar in året i tiden före och efter ÄLGJAKTEN.

Vi har ju RALLY LOS. Citerat Fredrik " Håll trotteln öppen "

Hälsningar Elving