|
Resebrev: Bilder kommer så småningom.
SMC-resors: Norges vackraste vägar 21/7 - 27/7 -02 av
Sonja Danielsson.
Dag 1
 Vi
samlades i Djurmo klockan 10. Tolv mycket olika cyklar ställs
upp bredvid varandra. Tre av dessa cyklar hade dubbel packning,
vi var alltså 3 spättor. En cykel hade väldigt
lite packning, dessutom en termos liggande längst bak
på packväskan - självklart - det var Elvings
cykel. Han hade varit med förr så att säga
och hade solklar koll på vad som behövdes! Efter
en genomgång av Elving vad som gällde gav vi oss
iväg. Alla hade fått en roadbook av Elving och
där var banne mig varenda korsning inritad för hela
veckan, så om någon körde bort sig var man
nog inte läskunnig.
Till Elvings stora förvåning var alla cyklarna
fulltankade vid start. Det hade han inte räknat med,
för han hade som vanligt stämt träff med sin
fru på OK-macken några kilometer längre bort.
Frun skulle få nycklarna till Touringbutiken. Nu kom
vi iväg för att få uppleva alla vackra vägar
i Norge och resan gick på vägar över Malung
och Sälen.
Första dagsetappen var nästan 30 mil och vi hamnade
vid Osensjön. Där var 3 hytter bokade och eftersom
det var första kvällen bestämde Elving att
de 3 förare som hade kvinnlig fägring med sig fick
en gemensam stuga. Alla var vi nog förundrade hur Elving
kunnat hitta en sådan "pärla" som denna
camping, som för oss låg minst sagt avsides.
Nästan alla intog gemensam middag på värdshuset,
en del drack bara öl.
 Vi
fick även en historisk berättelse över gården
av värdfolket.
Efter en promenad runt området återvände
vi till våra hytter och pratade, skrattade och bekantade
oss med varandra. Jag hade tagit med en kortlek och den fick
vi användning för redan första kvällen.
Dag 2
 Vaknar
på morgonen och upp och sätta på vatten.
Alla skall ha frukost samt fylla sina termosar. Var och en
städar sitt rum och hjälps åt med kök
och toalett. Regler för stugans skötselfanns på
köksväggen och en av gossarna läser högt:
Tillgrisning - 3 500 kronor!
Varpå frun replikerade snabbt: - Bäst du stannar
därute! Inga namn nämnda, men de var från
Karlskoga….
 Avfärd
klockan 9 via Elverum till Fossheim och Åsta rasteplass.
Där var det dags för dagens första fikastopp
och alla matsäckar åkte fram. Här var Elving
guide och kunde berätta om platsens historia från
kriget. Alla hade nu också fått på sig regnkläder
för det duggade av och till. Vi åkte hela tiden
på smala men asfalterade vägar, ibland dekorerade
med häst- får- eller koskit. "Om det ligger
skit på vägen är det oftast inte bonden själv
som varit framme." När vi tankade började maken
kolla oljenivån på cykeln. (Suzuki 850 -79). Vi
hade tagit med en extra liter från början men det
var oroväckande vad mycket olja det gick åt. Vi
hade redan fyllt olja på morgonen och nu inhandlade
vi en liter till. Av dem som körde bakom oss fick vi
höra att "det rök en del". Elving hade
förstås sin egna uppfattning av läget: De
andra tankade bensin och kollade oljan, men Anders tankade
olja och kollade bensin!
 Vi
släpptes fria att köra i vår egen takt över
fjället 5 mil till Ringebu. Även här asfalterade
vägar och dess dekoration vid ett flertal tillfällen.
Det här var också första gången vi såg
snö - om än som en liten prick långt bort.
Anders och jag stannade på höjden före Ringebu.
 Vi
hade strålandeutsikt och tillagade en vildmarksgryta
på vårt stormkök.(Vi hade köpt med oss
frystorkad mat för att hålla reskassan nere lite,
det är DYRT i Norge).
Från Ringebu åkte vi 8 kilometer på E 6:an
och svängde därefter av och åkte en helt fantastisk
väg via Skåbu, Kvam och Sjoa. Här fick vi
åka "fri fart" som var och en tyckte passade
och så var det uppsamling flera mil längre fram.
Vägen var hänförande vacker, slingrig och längs
en grönskimrande älv. Jag som sitter bakpå
har tid att se så mycket, men alla förarna var
också "saliga".
 Alla
hade fått sitt lystmäte tillfredsställt. Sist
i gänget kom Lennart och Mariana. Hon var dock inte lika
glad men Lennart STRÅLADE. Det visade sig att Mariana
hade inhandlat en tröja i Ringebu. Den påsen placerades
ovanpå packningen. När hastigheten tilltog lossnade
påsen och de tappade den. Som tur var åkte Elving
bakom och stannade och tog upp påsen. Så långt
var allt frid och fröjd. Sen kom leklusten i full blom
för Lennart och han tyckte att de skulle köra ifatt
oss övriga. Ju mer han gasade desto mer slog Mariana
honom i sidan! När de väl kom fram var Mariana svart
i ögonen och frågade efter bussen hem (nej inte
riktigt, men nästan). Lennart strålade som en sol
och sa att "det var det värt" (kanske en replik
efter morgonens tillgrisning).
Själv var jag så fullkomligt lycklig att jag gick
raka vägen fram och gav Elving en björnkram när
vi stannat. -Tack, jag skall hitta fler fina vägar sa
han snabbt.
 Övernattning
i fina hytter vid Otta efter 28 mils körning. Hälften
av gänget hängde med Elving och Bosse på en
kvällstur upp på fjället där det blev
blandad asfalt och gruskörning. Vi andra njöt av
lugnet som uppstod vid stugan! Vi spelade kort på kvällen
och bestämde att vinsten för kvällen var Bosses
BMW!
Dag 3
 Startade
dagen klockan 9. Alla termosar åter fyllda och matsäck
gjord. Tyvärr fick vi mer och mer regn och alla regnkläder
åkte på. Dimma och moln förtrollar samtidigt
naturen så upplevelsen är ändå stark
och det går utmärkt att njuta trots regnet.
 När
vi stannade och tankade (och kollade olja för vissa)
var det lite kallt och kyligt minst sagt så vi "intog"
en mack för genomgång av vad som väntade oss
resten av dagen.
 Vägen
fram till Trollstigens början är ljuvlig, (även
i regn). Vi åker i botten av dalen med gigantiska berg
på vardera sidan. Längs bergssluttningarna störtar
enorma åar av smältvatten ned, och som vi fick
uppleva det, med topparna insvepta i moln. Ett sista stopp
innan klättringen uppför Trollstigen.
 Så
den enorma resan upp. Jag kan bara beundra alla som en gång
på 1920-talet byggde denna väg. -Hur kunde de!
Vi gjorde stopp efter halva serpentinvägen för att
ta kort och sträcka på benen. Nu var vi dock nästan
uppe i molnen så utsikten var begränsad.
 Några
gånger svepte molnen förbi och skingrade sig mer,
och då pekade Elving på toppen dit vi skulle och
där man också kunde stanna och se på utsikten.
Om vi hade tur kunde vi också få se två
bilar med husvagn som försökte möta varandra
sa Elving med ett skratt. Det brukar vara sevärt!
Nu hade Anders börjat blekna och Elving visste att Andres
är enormt höjdrädd. Därför hade Elving
räknat ut att han kunde köra fram och tillbaka några
gånger och köra upp oss och vår cykel. Flott
erbjudande Elving, men Anders "höll på att
dö". Sitta där bak!!! Anders kommenderade mig
istället - "Nu kör vi Sonja", och helt
plötsligt var vi först.
 Sedan
körde han KRAMPAKTIGT uppför alla serpentinkurvorna
och stannade inte förrän vi var framme vid restaurangen
uppe på toppen. Där var det fast mark och långt
från branta stup!
När alla sedan satt och fikade därinne stod Anders
vid sidan om och höll sig i en bänk. Han hämtade
fortfarande andan och var inte mottaglig för några
samtal. Anders egen förklaring till att han "lyckades"
köra upp var att det var dimma och moln så att
han slapp se utsikten!
 Som
vanligt en mycket rolig väg över fjället och
WHOOOW……..så öppnar sig landet och Geirangerfjorden
ligger där långt nedanför oss.
 BEDÖVANDE
VACKERT! Här går det inte att i ord beskriva det
vackra - det måste ses! På serpentinvägen
som går ner till Geiranger är Anders inte det minsta
rädd, här finns ju ändå växtlighet
runt omkring.
 Vi
upplever sedan en fantastisk kväll vid fäboden Westerås.
 300
meter över havet och med utsikt ner över fjorden
och byn.
 Alla
intar vi en gemensam måltid hos värdfolket och
detta är Elvings "andra hem" som han säger.
Vi får höra historien om stugorna som är från
1600-talet och som rasat ett flertal gånger på
grund av laviner. Husfrun Karin berättade mycket om hur
det varit förr i tiden och hur gården sköttes.
 Hon
visade hur man kardade ull och Torbjörn och Christian
satt länge och tränade på detta sedan. Hon
berättade också om mjölkning och ystning och
att hon hade själv varit på en kursvecka under
sommaren.
 Detta
tände Anders på och ville anmäla sig direkt.
I alla stugor hängde denna natt kläder på
tork. Ugnen var påsatt med låg temperatur och
på luckan låg handskar i rader. De flesta av oss
fick i alla fall torra kläder inför nästa dag.
Dag 4
 Extra
tur för dom som ville denna morgon. Den bestod i att
åka upp till Dalsnibba 1495 meter över havet. Upp
extra tidigt och kolla in vädret - regn? Såg man
något eller var det dimma?
 Det
visade sig vara ganska skapligt, så hälften av
oss bestämde oss för turen. Det var drygt 1.5 mil
dit upp, och de sista fem kilometrarna serpentinväg var
inte asfalt utan grus.
 Till
saken hör att det ju regnat ganska mycket några
dagar så det var rena lervällingen med speciell
körning och kurvtagning! Men upp kom vi och hade ganska
bra tur med vädret. Lite dimma däruppe, men det
skingrade sig ibland. Så ned igen, och på nedvägen
på grusserpentinvägen möter vi 3 bussar! Ofattbart….hur
kommer de fram? Elving påstår dessutom att de
kan mötas på vägen, men det vete gudarna om
jag tror på! Dessutom körde vi om en kvinnlig mc-förare
som såg ut som Anders uppför Trollstigen, men denna
förare hade uppenbarligen vänt och satt nu och styrde
krampaktigt nerför i leran.
 Efter
denna tur mötte vi de andra vid färjeläget
i Geiranger. Tack till er som städade stugan åt
oss denna morgon, eftersom vi då redan åkt, men
ni fick ju sovmorgon.
 Färjan
från Geiranger till Hellesylt tog en timme. Jättetrevligt,
vackert och med guidning. Vi åkte vidare till Stryn,
tog paus vid torget och intog matsäck. För vissa
blev det ris och currykyckling på stormköket! Eftersom
vi nu fått fint väder och solsken så frågade
jag Elving om han inte skulle bjuda på åska också.
Hans replik var snabb: Du har sovit i fel stuga! Den mannen
är aldrig svarslös!
 Åter
svindlande vackra vägar, och vi åker sedan upp
på ett nytt fjäll. Nu har vi mycket snö. Här
finns ett sommarskidsenter och fullt med folk åker skidor.
Häftigt att krama och kasta snöboll 24 juli! Nu
delar gruppen upp sig och hälften åker vidare över
fjället, en extra sträcka på 7 mil. De övriga
vänder tillbaka och åker en lättare väg
till Lom där vi skall övernatta. Vi valde vägen
över fjället. Det är "fri åkning"
och först framme i Lom hämtar ut nycklarna till
våra hytter. Anders och Henrik far iväg som nyutsläppta
kalvar på grönbete (och jag som fortfarande där
spätta hos Anders). Vägen som slingrar över
fjället får dem att ta ett rejält tag om gashandtaget.
Några möten och "varningsmärken på
vägen" får dem ibland till sans. Gissa vem
som hämtade ut nycklarna vid Loms camping? För dem
som ännu inte var nöjda med dagens körning
(cirka 20 mil) erbjöd nu Elving kvällsutflykt till
Norges högst belägna väg 1841 meter över
havet. Han fick som vanligt med sig ett gäng och vad
jag förstår var det grusväg upp till Juvashytta.
Torbjörn sa ALDRIG nej till grusåkning. Fanns det
10 meter grus gasade han 3 meter och bromsade 7!
Dag 5
 Upp
och iväg 8:30 efter de vanliga bestyren på morgonen.
Göra matsäck, packa och städa. Nu åker
vi upp på ett annat fjäll (Jotunheimvägen)
och här har Ibsen fått uppslaget till Peer Gynt
och Bergakungens sal (om man får tro Elving). Nu är
vi 1 434 meter över havet och det är bara 9 grader.
Mycket snö och glaciärer, men som tur är får
vi solsken. Här hade det varit skönt med understället
som jag lämnade hemma. Serpentinväg upp och serpentinväg
ner och däremellan berg och dalbaneväg. Elving säger
att det är lätt att se var vi är. Han ser puffarna
av blårök - inte hojen. Detta sagt till Anders
som ju förstås har fyllt på mer olja i cykeln.
Förmiddagsfika vid Turtagrö med medhavd matsäck
för de flesta. Här kostade visst en kopp kaffe med
smörgås 75 Norska kronor!
 Efter
ytterligare en bits åkning är vi framme vid Sognefjorden
och tar färjan över som tar 20 minuter.
 Efter
färjan delar vi upp oss i två åkgäng.
En del åker den korta sträckan för dagen,
29 mil, och den leder Elving.
 Vi
andra följer Bosse som leder den långa turen på
37 mil. Den bär över ytterligare ett fjäll
och när vi kommer fram öppnar sig Aurlandsfjorden
där nere, och det är ånyo så bedårande
vackert. Vi står däruppe och njuter av utsikten
och vet att om en stund bär det nerför igen och
sedan skall vi in i tunneln och tillbaka "några
våningar under oss" som Bosse säger. Tunneln
är Europas längsta och 2.5 mil lång. Det är
en märklig och skrämmande känsla utan referensramar
intill sig. I ett försök att förklara hur det
känns tycker "Intruder-Janne" att det känns
"som att köra i ett sugrör" och Anders
liknelse är att han tycker det känns som att "köra
tv-spel". Jag tycker att man känner sig dj----gt
liten, där inne i det grå och kalla berget!
Denna natt har vi en jättefin hytte, som en jättefin
vinterstuga i Sverige, och vi var ju också vid en skidanläggning
i Beitostölen. Elving tog "en sväng" på
grusvägen runt huset på med Jannes Intruderhoj,
men konstaterade nog snabbt att det inte var hans grej. När
Torbjörn lade sig för att sova den kvällen
kom han med ett förslag - Vi tar sovmorgon i morgon -
och med förklaringen: vi hittar la till Lillehammer på
sin klingande Torupsdialekt (Göteborgska?).
Dag 6
 Upp
och iväg och nu far vi över det sista fjället.
Vi Delade upp oss i två gäng. De som ville åka
grus åkte med Bosse och övriga med Elving. Gissa
vilken väg Torbjörn valde! Men han kunde ju hitta
själv till Lillehammer också! Vi åkte som
vanligt med Elving och tog så småningom en paus
på ett trevligt ställe vid en bro. Vi sträckte
på benen och tog oss en kopp kaffe. Efter ett tag säger
Elving. - Har någon varit här förut? Alla
svarade förstås nej, för det är bara
han som hittar alla fantastiska småvägar. -Är
det sant att ingen har varit här förut, säger
han efter ytterligare en stund! Så säger han -Har
någon sett bilen som står i slänten därnere?
Då skriker Mariana -Ja vi har varit här förut!
Vi var tillbaka på den plats där just Mariana varit
så svart i ögonen efter Lennarts körning och
där jag givit Elving en björnkram för en underbar
väg! Vi hade nu kommit från andra hållet
och ingen av oss hade känt igen sig förrän
Elving pekade på den kvaddade bilen vi kollat in några
dagar tidigare. Elving myste när han lurat oss så
pass.
 Väl
framme i Lillehammer åkte vi upp till hoppbacksanläggningen
där invigningen för OS var. Klart sevärt.
 På
kvällen hade vi gemensamt grillparty. Jättetrevligt
och var och en av oss fick några ord av Elving som resumé
av resan.
 Jag
passade också på att hurra för Anders som
fyller år i morgon. (Men hemresedag för oss alla
och vi skingras). Ur innerfickan firade jag upp ett litet
rött paket. Han trodde som vanligt att det var konsertbiljetter
som jag köpt men överraskningen blev stor när
han läste: VM-finalomgång i Speedway i Göteborg
31/8 (det var kanon kan jag meddela).
 Jättemysig
kväll dar vi alla satt och berättade minnen från
den gångna veckan.
 Till
alla er som inte har åkt en sån här resa
men funderar: ÅK DEN.
Ord finns inte för att beskriva det. Vackert, bekvämt,
praktiskt, allt ordnat med var man skall tanka, övernatta,
resrutt, så ENORMT TREVLIGT och med en reseledare som
är "utöver det vanliga".
Tack till alla trevliga personer som vi lärde känna
denna vecka. Tack till Bosse som var hjälpreda till Elving
och STORT TACK OCH KRAM TILL ELVING. Jag hoppas jag träffar
dig igen, skulle mer än gärna göra samma resa
(dock med en annan motorcykel).
 För
er som undrar kan jag tala om att vi kom hem, men att det
behövdes cirka 4 - 5 liter olja på resan.
Vid pennan: Blårökens spätta!
|
