|
Mina personliga minnen av Till Tops 020804 - 020810. Berättat
av Jonny.
Dag 1.
Det började kärva till sig redan vid starten i Djurmo,
då vi skulle delas upp i två grupper. "Mopedgänget"
och resten. Kalle Fredriksson och jag hade tänkt oss
hålla en låg profil från början, men
o´key vi kör med de snabba pojkarna med de mera
off-roadanpassade cyklarna. Vi får se hur det går
- och det gjorde det.
Redan på första grussvängen tappade Jan-Allan
hela packningen. Trots att den var konstfullt surrad med sex
meter orangea spännband i en brödback på pakethållaren.
Jan-Allan kommer alltid att stå för min inre syn
som kämpe. Mycket duktig chaufför på en kraftigt
oljeläckande XT 350, med två pilsner högst
upp på brödbacken. För övrigt var dagens
höjdpunkt för min del när Kalle lägger
XT:n på en bro och kröker växelspaken. Det
är alltid skönt att inte göra första vurpan.
Men det jämnade ut sig senare.
Dag 2.
Vi startar från Osensjöen. Toppenväder fram
på dagen. Roliga vägar och full fart - kammen växer.
Det dammar alldeles förfärligt men det gör
ju ingenting, man har ju ett nytt K-N-filter. Det är
bara att, i dammet, försöka se hjälmen eller
i bästa fall bromsljuset på Stefans Dominator.
Hej, vad det går - omkull - så gruset sprutar
ut i skogen! Men varför går det inte att resa upp
cykeln? Visst väger Teneren drygt 200 kg men så
klena är vi väl ändå inte. Jo, cykeln
sitter fast med en gran mellan bakhjulet och skärmen.
Inom skogsbruket kallas detta grepp för engreppsskördare.
Så nu kan Yamaha konkurera med finska Valmet. Överblivna
kåpdetaljer tas till vara (blev jobb för frugan
senare). Kalle försöker dölja ett skadeglatt
flin. Ställningen är 1-1.
Jag märker att cykeln inte varvar ut för fullt men
tänker inte så mycket på det för jag
har fullt jobb med att hänga med i Uffes och Robbans
tempo. Det uppdagas senare på kvällen. När
vi installerat oss på campingen Grimsbu, erbjuder Uffe
oss en kvällstur. Från Grimsbu över Alvdal
Västfjäll ner till Alvdal och sedan upp till Trontoppen,
1 666 m ö h. Robban, Kalle och jag hänger med. Sedan
börjar eländet. Cykelskrället får astma
och bronkit och stannar uppe på fjället. Uffe bjuder
på ett nytt tändstift eftersom det gamla är
helt igenoljat. Uffe berättar också uppiggande
historier om Yamahacyklar som brukar avlida på höghöjdsvägar.
Kalle och jag börjar se ganska mörkt på framtiden.
Kalles XT 600 har nämligen börjat få symptom
som liknar rökhosta. Yamman går bättre med
nytt stift men blir heltokig på vägen upp till
Trontoppen. Den orkar knappt på ettan, men upp skall
jag. Det blir stanna - tokvarva - stanna och varva igen. Grabbarna
påstod att det lät som en Triumph twin som gick
på en sprucken cylinder, monterad i en mountain bike.
Men jag kom upp. Trodde ett tag att resan var slut. Så
småningom var vi tillbaka på campingen. Var skall
vi börja leta fel? Kolla luftfiltret, säger Elving.
Jaha, fullständigt igensatt. Det blev till att skruva,
tvätta och skruva. Under tiden satt resten av gänget
på serveringen och drack pilsner till kl 2200. Då
var Kalle och jag trötta, skitiga och törstiga.
Då stängde serveringen. - "Griser ska inte
har roligt".
Dag 3.
Dag tre kan säkert någon annan berätta mer
om. För min del går cykeln som en klocka. Det är
vackert väder och vackra vägar (Grimsdalsvägen),
Trollstigen mot övernattning på Vesterås
säter i Geiranger. En höjdare.
Vid middagen på sätern i en mycket trevlig miljö
med god mat och hög stämning demonstrerar Elving
komforten hos en "Guldvinge". Något som får
Henrik från Varberg, resans junior, att kommentera den
äldre generationens dåliga moral och otroliga förfall.
(Guldvingen - var den yppiga värdinnans runda, goa barm).
Dag 4.
Båtutflykt på Geirangerfjorden. Valår i
år. Dalsnibba - Stryn - Grotli - Lom - Böverdalens
camping. Av med packningen för kvällstur. Efter
någon mil mot Höidalsseter går kedjan av
för Jan-Allan. Stefan stannar och hjälper honom
reparera. Sedan vänder de tillbaka till campingen. Uffe,
Robban, Kalle och jag åker vidare mot Leirvassbu och
sedan upp till Juvashyttan, 1880 m ö h. Där står
vi och stoppar massor med pengar i bomautomaten. Då
den äntligen öppnas kommer Elving med sitt gäng
och gissa vad karln gör? Jo drar förbi med hela
gänget. Bockar och niger, flinar åt oss dumma ärliga
typer som betalade för att öppna bommen som han
och de andra drumlarna passerade gratis. Ridå. (Det
är gratis för motorcyklar som åker med Elving,
: red.anm)
Dag 5.
Böverdalen - Jotunheimens feriesenter där vi lämnar
packning för guidad åkning i Jotunheimen. Mycket
blandad körning. Snorhalt på Peer Gynt veien. Vildmark.
Kalfjäll, punkteringar och sedan det som av hänsyn
till min kompis Kalle inte redogör så noggrant
för. Närkontakt mellan Mazda 636, körd av vänstersvängande
äldre gentleman och Yamaha XT 600, körd av yngre
fullgasskruvad icke gentleman. Herrarna skildes som vänner,
men två japanska fordonsimportörer kommer att få
sälja reservdelar för ca 10.000 - 15.000 kronor
den närmaste tiden.
Dag 6.
Jotunheimens Feriesenter - Osensjöen. Vi hänger
på under förmiddagen, men på grund av att
det numera saknas vissa detaljer, såsom bromsok mm på
Kalles XT, så vi bryter vid middagstid. Kalle och jag
åker själva med mig som bromsok egna små
vägar till Osensjöen där vi väntar in
resten av gänget. Kvällen avslutas med ljugarkväll
i Restaurangen. I morgon skiljs våra vägar eftersom
vi har lång väg hem, ca 60 mil.
Avslutar med ett mycket stort tack till Elving och Uffe P.
Efter att i sex dagar ha studerat en KTM Adventure bakifrån
har jag beställt en poster, där man ser hur den
ser ut framifrån. Enda chansen var ju när han kom
tillbaka för att kolla vart vi hade tagit vägen.
Jonny
|
