JAKTEN PÅ BERGATROLLET 7-13 JULI 2002 med Elving på Norges vackraste vägar

Skrivet av Yvonne, fotat av Christer.

Söndag 7 juli

Vi samlas utanför Touringbutiken i Djurmo kl. 10.00. Ett helt gäng förväntansfulla MC-åkare, närmare bestämt 15 deltagare, varav 3 tjejer som alla åker på bönpallen. Totalt 12 motorcyklar av mycket olika karaktär och storlek:
Jag och Christer på en Yamaha DragStar 1100, Anders och Kerstin på en Yamaha TDM, Lars-Göran på en Suzuki Intruder 800, Elving (vår guide) på en Suzuki DR 650, Mats på en Gold Wing 1000, Kjell på en BMW Funduro, Hans på en BMW LT 1200, Bjarne och Britt Inger på en Gold Wing 1500, Thomas på en Honda Transalp, Ola på en Honda VTR, Jonas på en Suzuki TL 1000 R och Per på en Yamaha Virago 535.
Den 16:e deltagaren på den 13:e motorcykeln, Hans från Uppsala på en Honda Transalp, körde själv och mötte upp i Osensjön senare under dagen.

Först fika och lite allmän genomgång av Elving om vad som kommer att hända under veckan, lite förhållningsregler och utdelning av roadbook, T-shirts och div. prylar.
Det visar sig att fyra av deltagarna (Anders, Lars-Göran, Jonas och Hans N) har varit med förut och det bådar ju gott. Då måste det vara en bra resa.
Sedan åker vi i väg med första stopp i Äppelbo. Det är en mäktig känsla att se en hel karavan av motorcyklar på väg ut på Norgeäventyr! Efter fikastoppet svänger vi av från riksvägen för att åka småvägar mot Sälen. Redan här visar sig Elvings kunskaper om småvägar. En hel del gånger har jag åkt till Sälen, men aldrig efter dessa vägar! Nästa stopp blir i Sälen by, där vi tar en 45-minuters paus för att käka lite, göra toabesök, tanka cyklarna och handla morgondagens matsäck. Eftersom det är en hel del vägarbeten i Västerdalarna under sommaren väljer vi att åka över Sälenfjällen. Vi kör förbi Lindvallen, Högfjällshotellet, Tandådalen och Hundfjället. Före Rörbäcksnäs börjar strulet! Körtempot i gruppen är ganska högt och fyra av motorcyklarna hamnar på efterkälken, jag och Christer, Ola, Per och Hans. Vi får för oss att vi skall svänga höger på ett ställe och hamnar på en väldigt dålig och ojämn väg. Elving vet förstås om den dåliga vägen så han tillsammans med de andra sju cyklarna har kört en längre, men bättre väg.
Fasen också, vi är vilse innan vi ens har hunnit in i Norge! Som tur är har Hans lite mer koll än oss andra. Han är Elvings hjälp under veckan och skall åka sist och samla upp "flocken" och se till att ingen hamnar på avvägar! Och nu är han själv på avvägar! Hans läser kartan och roadbooken och konstaterar att vi måste vända och köra tillbaka och sedan fortsätta mot Rörbäcksnäs. Samtidigt ringer Elving på mobilen för att kolla var vi håller hus.
Han har under tiden stannat en bil för att fråga om de har sett fyra vilsna motorcyklar. Och det har bilisten, en med en JÄTTESTOR packning! Det är Per med Viagran (förlåt, Viragon menar jag…). Bra tycker Elving, då har jag koll på dem igen!
Hur som helst, alla kommer fram till Osensjöns camping efter lite olika vägval. Vi är förresten före de andra cyklarna eftersom de kört en längre väg för att slippa den GUPPIGA vägen!

Vi packar av hojarna (samtidigt som vi konstaterar att knotten verkar frodas i Norge) och inkvarterar oss i tre stugor och går sedan för att käka lite. Elving har ringt i förväg och talat om hur många hungriga som vill ha mat. Vi bjuds på någon slags norsk lappskojs. Lite mystisk brun sörja med potatis i. Alla äter med god aptit, eftersom luften suger och gör magarna hungriga efter 30 mils körning. Med bröd och öl till smakar det helt OK. Kul att sitta ner tillsammans för att snacka lite om dagens övningar. Elving ger oss lite fler ordningsregler vad gäller körningen. Han säger att vi skall köra rakt fram hela tiden, ända tills han eller någon annan står i korsningen där vi skall svänga av. Då slipper han tappa bort oss fler gånger!
Elving berättar också att det vore kul om någon vill skriva lite anteckningar under veckan för att kunna lägga ut på "nätet". Det blir jag sugen att göra, så dessa krumelurer är resultatet!

Efter maten drar Kerstin i väg för att duscha, för att en stund senare komma tillbaka och tala om att varmvattnet bara räckte till herrarnas dusch. Hon har fått duscha i iskallt vatten och får pengarna tillbaka för duschpoletten. Inte kul!
Efter maten känner vi oss ganska nöjda och drar oss tillbaka till stugorna. Jag delar stuga med Christer (naturligtvis), Kjell, Hans B, Ola och Jonas. Jag och Christer samt Hans B och Kjell får varsitt litet rum, medan Ola och Jonas får sova i allrummet. Vi sitter uppe och snackar ett bra tag (mest om motorcyklar och dess beståndsdelar och då har jag inte så mycket att tillföra), dricker en Skogsstjärnan med Festis blåbär (kombinationen är ingen höjdare) och sedan nattar vi vid 23-snåret. Då har det börjat regna och åska riktigt rejält, men det gör ju inget så länge man är inomhus. Under dagen har vi däremot haft uppehåll hela tiden.
Efter en timmes snurrande i sängen utan att kunna sova p.g.a min sänggrannes ljudliga snarkningar är jag tvungen att stiga upp för att hämta mina öronproppar. De verkar komma till användning inte bara dagtid. Med dessa i öronen somnar jag av ren utmattning.

Måndag 8 juli

Avfärd kl 09.00. Uppehåll och lagom varmt även i dag. Vi kör till Elverum för att tanka. Nästa stopp blir efter hängbron vid Åsta för att fika lite.

Efter stoppet fotograferar vi vid hängbron. Sedan fortsätter vi förbi Rena och Koppang.
På ett ställe funderar vi vart Elving är på väg. Han leder in oss på en cykelbana för att slippa ut på stora vägen. Med honom i spetsen händer det saker hela tiden.

Vi åÅker sedan vidare Friisveien över Ringebufjellet för att efter någon mils åkning i häftig fjällnatur komma ner till Ringebu.

Där stannade vi vid Skysskroa för att käka lite, några medhavd matsäck och några hamburgare. Sedan fortsätter vi på härligt böljande och lagom kurviga vägar ner i Gudbrandsdalen. Kanonhärlig väg och frodigt grönt överallt. Denna väg är full av kor och får så det gäller att se upp. Enligt Elving är det DYRT att köra ihjäl ett får i Norge. Många "ferister" (som skall hålla fåren inom ett visst område) åker vi över och då känns det att cykeln är tungt lastad och det blir nästan genomslag i bland.

Nästa stopp blir Skinksprånget och den första härliga forsen. Här åker många kameror fram. Sedan fortsätter vi vår väg ner till Otta camping, som skall bli vår nästa övernattning.

Campingen ligger jättefint alldeles bredvid en fors. På väg upp till stugorna på campingen kommer nästa incident. Det är en väldigt skarp kurva, sedan en ganska brant uppförsbacke med runda rör nergrävda i marken. Elving har varnat oss och uppmanar till försiktighet, men trots hans förmaningar fixar inte Mats med Guldvingen första tvära kurvan så han är på väg ner i diket och är tvungen att lägga ner cykeln. Men allt går bra och alla kommer upp till de fyra stugorna och kan parkera och lasta av.

Denna inkvartering är ganska enkel, dåligt med matlagningsmöjligheter i stugorna och ingen dusch eller toa heller. Dusch och toa finns i ett hus alldeles nedanför, så det är inte så långt att gå dit.
Senare på kvällen sitter Elving i vår stuga och berättar en massa historier om hur han började köra i Norge redan som 15-åring, då på moped förstås. Han skulle vara ute en vecka, men det blev visst tre så hans föräldrar fick nästan efterlysa honom. Slantarna han hade med sig försökte han få att räcka till bensin så länge som möjligt så mat blev det sämre med. Man börjar förstå efter hans berättelser att han kan så gott som alla vägar i detta område i Norge, speciellt de härliga hojvägarna, med eller utan grus. Vilken härlig lirare!
Jag och Christer går ner för att duscha och diska. Det är många holländare på campingen så Christer får användning av sina språkkunskaper. Han "tjålar" flamländska med två killar samtidigt som han diskar. Ett gäng promenerar sedan ner till Otta sentrum (1,5 km) för att inta lite mat på kinarestaurangen Peking China Garden. Skönt att röra lite på benen efter att ha suttit på hojen hela dagen. Vi äter och dricker gott och promenerar sedan hem igen för att krypa till kojs. Våra stugkompisar Per och Thomas blir kvar på restaurangen för att dricka lite mer öl. De kom väl till stugan någon timme senare antar jag, men då sov jag och Christer redan sött!

Tisdag 9 juli - Dagen med stort D

Det här gänget är morgonpigga och punktliga, så vi lämnar Otta camping i utsatt tid, eller närmare bestämt kl. 09.03 konstaterar jag genom att titta på klockan som sitter på instrumentbrädan. Vi åker ett antal mil efter fina småvägar, men det känns mer som en transportsträcka på väg mot de riktiga höjdarvägarna som vi skall köra på idag. Själv sitter jag och börjar oroa mig lite över Trollstigens slingriga och branta vägar. Hur skall det gå?
Vi stannar för att tanka och Elving beskriver hur vi kommer att åka under dagen. Härifrån åker alla i egen takt för att verkligen ha möjlighet att stanna och titta på allt vackert efter vägen. Vi skall återsamlas när vi kommit upp för Trollstigen.

Ett gäng stannar i Slättafoss för att titta på den häftiga forsen och för att fota förstås.

Fortsätter till Trollveggen, där det blir ett längre stopp. Käkar soppa och smörgås och dricker kaffe. Lars-Göran gör oss sällskap, han öppnar en burk skinka och käkar direkt ur burken. Härlig kille, han är trevlig men verkar vara en liten bohem.

Fotar den mäktigt lodrätt branta väggen och kör sedan vidare mot Trollstigen. Det är så häftig natur att jag nästan tappar andan.
Enorma bergsmassiv med vattenfall på båda sidor av vägen. Jag petar på Christer och pekar hejvilt, men försöker hejda mig eftersom jag inser att han måste titta mer på vägen än på den härliga naturen. På denna sträcka är det även tät trafik så det gäller att ha koll på läget. Jag trivs kanonbra på min högt uppsatta plats på min mjuka sadel (inköpt i år efter att ha åkt till Danmark förra sommaren på en betydligt hårdare variant). Härifrån har jag kanonutsikt. Jag hör mig själv ropa - Åh vad vackert flera gånger, men ingen hör mig mer än jag själv. Jag är just nu lite avundsjuk på Bjarne och Britt Inger med sin flashiga Intercom, som de under körning kan prata med varandra i om alla dessa fantastiska synintryck.

Vi stannar en bit upp efter Trollstigen för att fotografera. Då börjar jag kolla upp efter bergväggen och upptäcker den enormt slingriga vägen och alla dessa fordon, som blir mindre och mindre ju högre upp jag tittar. Då börjar det kittla rejält i maggropen och det känns läskigt. Hur som helst, det finns ingen återvändo, utan det är bara att sitta upp på hojen igen för att börja den mycket långsamma körningen uppför vägen. Det är väldigt smal väg, branta kurvor och stup nedanför. Stora stenar står uppsatta efter vägkanten, men det känns inte riktigt förtroendeingivande ändå. Christer kämpar tappert med vår tungstyrda DragStar.
Det är en tung cykel och full packning och två tunga passagerare på gör det inte lättare! Den har en väldigt stor svängradie, så det gäller att försöka hålla sig på rätt sida när han skall köra in i kurvorna. Sedan gäller det att hålla koll på om det kommer något möte uppifrån. Ibland står cykeln nästan stilla i kurvan, men sedan gasar chauffören på igen och då hörs ett muller i vår kära Yamaha och så orkar den en kurva till. Vi stannar till på ett ställe och fotar, men det får Christer göra för jag vill inte gå så nära den branta vägkanten. Vi fortsätter uppåt och jag försöker vara modig och titta ut över vyerna, men det känns inte bara lite utan mycket läskigt. Vi möter bilar, husbilar och bil med husvagn på väg ner, måste vara värre att köra ner än upp hinner jag tänka. På ett ställe möter vi två cyklister på väg ner som trampar på med full fart. Vilka dårar! På något osannolikt sätt är vi efter ytterligare några hårnålskurvor uppe på högsta punkten och jag kan slappna av.

Min eminente förare har lugnt och säkert tagit oss upp till toppen, ca 800 m ö h. Vi parkerar och går ner till utsiktspunkten och fotograferar och kollar ut över hela den slingriga vägen vi kört upp för och den vidunderliga

utsikten.
Nu börjar min puls sänka sig till mer normal nivå, men det var nog inte bara min som var ovanligt hög i dag! Sedan kommer dagens motionstur (ett step-up pass av det jobbigare slaget) när vi skall gå alla trappstegen upp till parkeringsplatsen igen. Lite shopping hinner jag också med (vykort och ett litet Bergatroll) innan det är dags för avfärd igen.

Vi kör ner igen på andra sidan berget och kommer till Linge. Därifrån tar vi färjan som tar 10 min över till Eidsdal. Där stannar vi och provianterar, bl a öl förstås. Åker sedan vidare mot Geiranger.

Stannar vid Örnesvingen för att se ner över Geirangerfjorden med sitt turkosblå vatten. Helt osannolikt vackert! Vi fortsätter på lika slingriga vägar som förut ner mot Geiranger och sedan bär det av upp igen på andra sidan.

Vi är på väg till Vesterås, den högst belägna fäboden i Geiranger, där vi skall bo i natt. Kanonmysigt ställe med anor från 1600-talet. Måste vara bästa boendet i hela Geiranger. Vi har lite problem med cykeln den sista biten på grus, men allt går väl och vi parkerar nedanför fäboden. De två paren från Stockholm har redan installerat sig i eget rum och vi andra bor i fäbodstugan, sex på varje våning.

Alla är trötta, vi packar snabbt av cyklarna och sedan blir det en kall öl, jordnötter och div. korvar som inhandlats under dagen. Kanongott och skönt att bara slappa i soffan en stund. Jag känner mig rätt nöjd med mig själv vad gäller dagens bravader. 23 mil har vi avverkat i dag, låter inte så långt men på dessa slingriga vägar tar det sina timmar ändå! Sedan snabbt in i duschen, eftersom vi är många så blir det max 5 min per skalle. Jag och Christer bor tillsammans med Per och Thomas. Vi två får en kort, men bred dubbelsäng. Känns jättelyxigt.

Alla utom två drar iväg de få metrarna ner till restaurangen, där husmor Karin (som är jättetjenis med Elving) har lagat en kanongod jägargryta med ris och sallad.
Den smakar utsökt och alla äter med god aptit. För alla utom Elving och Per räcker det med en portion mat. Elving klämmer i sig en liten tallrik till, men orkar inte äta upp riktigt men Per han äter TVÅ jättestora portioner mat. Den minsta killen i gänget äter två jättelass. Alla undrar var han stoppar all mat. Efter den middagen känner sig Per rätt mätt som ni kanske förstår! Han orkar såklart ingen efterrätt, men vi andra käkar äppelkaka med glass. Elving spetsar den med lite lingonsylt.

Köksmadammerna verkar vara en hejare på det mesta, så snart åker spinnrocken fram och Christer får en lektion i kardning och spinning. Vi andra
tittar glatt på och konstaterar snabbt att det är tur att Christer inte är i konfektionsbranschen.

Sedan tar husmor Karin fram stora fårsaxen och hotar Elving med stor skäggsanering. För Elvings och deras goda kamratskaps skull blir det inget av med det. Som ni förstår blir det många goda skratt under kvällens lopp.

Mätta och nöjda går alla iväg till stugan sedan för att sova skönhetssömn för att orka med morgondagens etapp. Huvudet är alldeles fullt av intryck och upplevelser.
Under natten har det visst blåst och regnat jättemycket sägs det, men jag har sovit som en stock och inte hört någonting.

Onsdag 10 juli

Färden startar i tid som vanligt strax efter 09.00. Uppehåll och härligt varma vindar slår emot oss när vi åker ner till hamnen i Geiranger.
I dag finns lite olika vägval. Hälften av gänget väljer att ta färjan till Hellesylt och sedan antingen åka över Stryn eller via en del tunnlar ner till Lom, där vi skall sova i natt.

Vi andra (jag, Christer, Elving, Lars-Göran, Thomas, Hans B och Kjell) har tänkt ta sightseeingbåten ut i fjorden kl. 10.00, men tyvärr är den inställd p.g.a. att det stora kryssningsfartyget Queen Elizabeth 2 är på väg in i fjorden. Så vi får vänta på nästa båt som går 11.45. Ganska skönt att ta det lite lugnt för en gångs skull, vi sitter nere i hamnen och småpratar lite och går sedan i väg för att ta en kopp kaffe. Vi hittar det jättestora bergatrollet vid fiket och det förevigar jag förstås. Alltså är egentligen jakten på Bergatrollet över, men vi kan ju inte sluta ännu, vi har flera härliga dagar kvar på resan.
Vi ger oss sedan ut med M/S Geirangerfjord, resan tar ca 1 tim och 45 min. Solen glimtar fram flera gånger och det är jätteskönt väder.
Av guiden får vi veta att fjorden är 18 km lång och 300 m djup och att det är 12 mil ut till havet. Vi ser enorma bergsmassiv och ett antal vackra vattenfall, bl a de Sju Systrarna. En massa historier berättas av guiden. Det finns några gårdar som ligger väldigt avsides belägna högt uppe i bergen. På en gård band man fast barnen i rep för att de inte skulle ramla ner för stupet. Man kunde bara ta sig upp till gården via en repstege. Så när skattmasen kom för att inkassera skatten, så drog man upp repstegen och han fick gå tomhänt från gården.
Efter båtturen käkar vi medhavd matsäck och tankar.

Sedan kör vi de krokiga vägarna upp på andra sidan Geiranger. De är om möjligt ännu krokigare än Trollstigen och nu är vi uppe på 1000 m ö h. På ett ställe konstaterar Christer att vår MC inte är den optimala hojen för dessa vägar. Han säger att det känns som om det är med livet som insats som har tar oss fram på dessa vägar och hade han vetat om det här hade han nog aldrig åkt (tur att han inte visste…) Samtliga i gänget utom jag och Christer svänger av upp mot Dalsnibba. Vi avstår eftersom vi inte har rätt cykel för att ta oss upp till toppen. I efterhand får vi veta att utsikten är enorm uppe från toppen (1495 m ö h). Vi lämnar Geiranger bakom oss och då är det slut på det vackra vädret. Här kommer blåsten och REGNET. Det regnar väldigt mycket i några mil, men avtar strax innan Lom. Det är en jättehärlig väg att åka, på flera ställen rinner forsen alldeles intill vägen. Men det är inte läge att stanna när regnet öser ner. Christer är tvungen att stanna för att ta av sig glasögonen som immar igen. Som tur är kan han köra utan glasögon.
Vi kommer till Lom och hittar Nordals camping. Vi har stugorna 54 och 55. I stuga 55 har det andra gänget redan installerat sig. Jag går iväg för att fixa nyckeln till stuga 54 medan Christer packar av cykeln. Vi är ganska blöta efter regnet, mest om händerna. Kläderna och skorna håller tätt. Vi hänger upp blöta kläder och hoppar in i duschen. Fina stugor, 8 bäddar i varje med stort kök och allrum. Jag och Christer får eget rum.

Elving vill kolla av så att alla har kommit fram. Vi väntar på Mats som kört själv över Stryn. Han dyker upp efter ca en tim. Då är alla på plats utom Per som kommer senare på kvällen. Han har varit i Stryn och hälsat på sin dotter som jobbar där. Han säger att han klarat sig helt utan regn hela dagen. Skall man tro på det?
Då kommer nästa fråga upp: Vilka hänger med upp på Juvashytta (1841 m ö h)? De flesta verkar ganska nöjda med dagens bravader så här långt eller har olämpliga cyklar för en topptur, så det blir en tapper liten skara på tre personer som drar iväg. Elving, Mats och en kille till som varit med på denna resa något år tidigare.
De åker 17.30 och är välbehållna tillbaka två timmar senare. Mats har då ett stort flin på läpparna och ett diplom i handen. Det har varit lite slirigt efter vägen eftersom det regnat, men allt har gått bra.

Under tiden de är borta går jag och Christer iväg och handlar lite (278 NOK, som hittat!) och sedan vidare för att titta på stavkyrkan. Tyvärr vill de ha 40 NOK i inträde för att gå in och titta i kyrkan. Rena rånet! Jag har lust att säga - Är du galen gutt? - men det är ingen gutt som sitter i kassan. Många kyrkor har jag varit in i, men aldrig har jag behövt betala inträde. Så vi kollar in kyrkan från utsidan i stället. Sedan går vi tillbaka till campingen.
Efter någon timme går åtta av oss i väg några 100 m för att käka. Det blir lövbit med pommes frites och bearnaisesås och en kall öl förstås. Gott, speciellt med lite salta pommes. Det känns som om jag har saltbrist. Elving käkar någon norsk variant, medisterkaker.

Som avslutning på kvällen går jag, Christer, Thomas och Per och tar en öl på puben som är inredd i den gamla svinstian. Inte utan att man känner en viss lukt, eller så är det bara inbillning. Fast vi passar nog in där rätt så bra för efter några dagars åkning känner man sig lite "sunkig" även om några av oss brukar duscha, i alla fall i bland.

Torsdag 11 juli

Vaknar 07.00 av att det redan är full aktivitet i stugan. Alla stressar som tusan och är klara nästan en timme före avfärd, vilket är 09.00 som vanligt.
Efter tankning rullar vi i väg i ihållande regn, känns inget vidare. Lars-Göran har fixat ett par egenkonstruerade regnbyxor. Två svarta sopsäckar med silverfärgad tejp runt. Ser ganska festligt ut. Men alla sätt är bra utom de dåliga. Det visar sig i efterhand att konstruktionen inte var så bra, för det regnade in ändå och vattnet stannade kvar och hade ingenstans att rinna ut eftersom han tejpat för ordentligt.
Vi åker vägen över Sognefjell. Detta är Norges högst belägna riksväg, (1440 m ö h) Ser ut över det mäktiga fjället som är täckt av mycket snö och blåis. Det blåser väldigt mycket nu. Stannar för fika i Turtagrö. Smakar gott med kaffe och äppelkaka. Jag och Ola har en liten fundering över vad vi egentligen håller på med. Åka MC i ösregn är ju ingen höjdare. Men den funderingen försvinner ganska fort. Efter stoppet delar gruppen på sig. 6 cyklar åker ner efter fjorden och vi andra 7 cyklar tar fjällvägen. Valet faller sig ganska naturligt beroende på vilka cyklar vi har. Denna etapp känns som den jobbigaste tycker i alla fall jag. Det blåser väldigt kraftigt och det känns som om vi står stilla på vissa ställen. Regnet upphör efter ett tag. Ser något ensamt får efter vägen och en cyklist som envetet trampar uppför fjällvägen. Och vi som tycker att vi är hurtiga, men vi har i alla fall en motor under rumpan! Vägen är ganska smal med dålig asfalt på vissa ställen, men chauffören tycker att det går bra. Vi kommer ner på andra sidan fjället och den sista etappen ner mot Övre Årdal är mycket smal och krokig, men det går bra och jag klappar om föraren när han säkert tagit oss ner för fjället. På ett ställe kommer världens vindpust så jag blir peelad i hela ansiktet av en näve grus som kommer farande genom luften, eftersom jag har visiret uppfällt.
Elving åker bakom oss på slutet för att se till att vi kommer ner välbehållna. När vi kommer ner i sista kurvan står Lars-Göran med videokameran i högsta hugg.
Solen kommer fram och de ljumma vindarna börjar kännas sköna nu. Kanonutsikt med alldeles grönt vatten nere i fjorden.
Vi stannar nere i byn för matpaus. Soppa, smörgås och banan sitter fint. Vi har ingen brådska,de andra har åkt en längre väg och är ca 1,5 tim efter oss.
Vi fortsätter en bit efter Årdalsfjorden, vänder sedan tillbaka och fortsätter åkningen genom sex tunnlar både med och utan ljus. På ett ställe kör vi förbi några hus som ligger alldeles vid ett vattenfall. Tänk vilken förmån att kunna vila ögonen på ett vattenfall när man käkar frukost! Kör på några mil och då jag drabbas av akut trötthet. Jag har stora problem att hålla mig vaken. Skönt att stanna i Tyinkrysset för kaffe och glass efter en stund. Känner mig piggare efter lite koffein.
Vi puttrar på några mil igen och efter ett tag ser vi några efter vägen som står och videofilmar. POLISEN ropar Christer. Det visade sig vara ett par som varit med på denna resa ett tidigare år som tur var. Lugnt alltså! Efter tankstopp viker vi av på en mindre väg och åker lagom kurviga vägar mot Beitostölen, där vi är framme kl 15.30.

Där har vi två kanonlyxiga lägenheter med två toaletter med stor dusch i den ena, stora rum, stort allrum med kakelugn och kök med diskmaskin. Klart bästa boendet hittills. Vi har kört 20 mil i dag, kortaste dagsetappen hittills på resan. Det andra gänget som åkt den 10 mil längre sträckningen dyker upp en timme senare. Vi samlas i allrummet, dricker en öl och småljuger lite ett bra tag.

Sedan lagar vi (eller rättare sagt Christer som är kocken i vår familj) mat i lägenheten, stekt ägg, pyttipanna och grekisk lasagne. Enda kvällen som han och jag inte äter ute. Priserna här i Beitostölen är mycket höga, en pizza ca 150 kr.

Efter maten går jag och Christer en liten kvällspromenad i byn, vissa lägger sig och Hans tvättar BMW:n. Sedan småsnackar vi lite och kollar in morgondagens körning på kartan innan läggdags.

Fredag 12 juli

Vaknar 07.30, tar det lugnt, packar i ordning först så att Christer kan lasta cykeln och äter sedan frukost i lugn och ro. Vi hjälps åt att städa och diska i stugan. Avfärd från Esso kl. 09.00. Här händer Christers enda incident. Efter tankning skall han vända cykeln, en inte så lätt manöver med full packning och jag bakpå. Svängradien är enorm och han kommer ut i kanten där asfalten är lite lös och ojämn. Cykeln kommer i obalans och han är tvungen att lägga ner den. Jag lyckas på något mystiskt sätt hoppa av utan att få benet i kläm. Allt går bra, ingen skadar sig och vi får upp cykeln på en gång. Lite läskigt ändå känns det som.
Så nu är inte Mats ensam längre i "lägga omkull cykel klubben". Det skall visa sig senare att detta kommer att bli en mycket händelserik dag vad gäller fadäser!
I dag finns två vägval igen, en kort och en lång variant och alla enas om att åka den långa sträckningen. Fint väder och uppehåll, alldeles perfekt motorcykelväder.

Vi åker norrut väg 51 och efter en stund hamnar vi på en härligt lång raksträcka över fjället. Där gasar vi på rejält men hinner i alla fall se en stor renhjord och då känns det lite hemtamt för oss norrlänningar. Stannar för en liten paus då Elving informerar om att vi lite längre fram skall svänga höger in på väg 257. Vi säger hejdå till fjällvägarna och alla drar i väg ner i mer skogsliknande terräng. När jag ser väg 257 är det för sent. Christer har redan kört rakt fram, så jag knackar honom på ryggen och han får köra in på en liten väg och vända cykeln. Efter kommer Hans och han vänder också. Vi fortsätter och kommer återigen till Skinksprånget, men nu från andra hållet. Denna gång tittar knappt någon på forsen eftersom vi sett så många större och mäktigare under veckan. Men nu räknar Elving in oss och konstaterar att vi har tappat bort två cyklar efter vägen! Vilka då? Jo, Mats och Lars-Göran. Antagligen har de hamnat i en mittenklunga och inte sett att gänget längst fram har svängt höger utan kört rakt på. Vi fortsätter ner mot Skåbu för att rasta. Det går ganska snabbt eftersom det börjar regna och känns ganska kallt. Under tiden har Elving försökt få tag på de borttappade och de är en bra bit härifrån nästan vid Otta. Hans på BMW:n åker före och Elving stannar kvar för de vet inte riktigt var Mats och Lars-Göran kommer att dyka upp någonstans. Vi andra fortsätter mot Lillehammer. Efter några mil ser vi skylten,
Helvetet 600 m. Nu är det kört! Det visar sig att Norges Helvete är stora jättegrytor som är över 50 m djupa och 20-30 m breda. Vatten och sten från issmältningen har karvat ur berget och format dessa grytor. I folkmun har den 100 m djupa klyftan fått namnet Helvete.
Vi traskar sakta nedåt för att kolla in detta. Anders, Kerstin, Britt Inger, Bjarne, Thomas och Per är redan längst ner. Jag och Christer går inte ända längst ner eftersom det är väldigt brant och stenigt.

Vi stannar för att fotografera. Då hör vi världens vrål. Det är Bjarne som ramlat i vattnet så han har bokstavligen hamnat i helvetet! Han har doppat halva kroppen och är allt annat än glad. Vi vänder tillbaka den mödosamma vägen upp till parkeringen igen. MC-kläder är verkligen inget att vara ute och vandra i, man känner sig som en Michelingubbe!
När vi kommer upp till parkeringen igen berättar Bjarne att han på väg till Helvete har kört in i veckans största koblaja också. Det bara stänkte omkring så Anders och Kerstin fick hålla sig på behörigt avstånd bakom. Bjarnes älskade Guldvinge är nu full av kobajs och dessutom är han själv ganska blöt efter badandet. Vi konstaterar att det inte är hans dag i dag.
Vi fortsätter färden mot Lillehammer och får sällskap med Per. Han verkar ha kläm på var campingen ligger så vi följer honom och hittar rätt på en gång och åker ner till lägret där det är tänkt att vi skall bo i natt. En hel del har redan kommit och efter en stund kommer Elving tillsammans med Mats och Lars-Göran. Han har hittat dem efter vägen så nu är alla samlade igen. Vi saknar Bjarne och undrar var han är. Det visar sig att han har åkt raka vägen till Statoil för att tvätta cykeln. Där har han lagt i från sig MC-kläderna för att vänta på sin tur i tvätthallen. Då börjar en i båset bredvid tvätta bilen och blöter ner hans kläder. Det är verkligen inte Bjarnes dag i dag!
Den första som bryter upp från lägret är Hans med BMW:n. Han har fått ändrade planer och måste åka i väg redan i dag. Synd! Han skakar hand med alla och ger sig i väg. Vi andra sitter kvar och väntar medan Elving kollar upp det här med login. Det visar sig att det har blivit dubbelbokning (inte första gången enligt Elving) så vissa kojor är redan upptagna. Han fixar så att vi får ett eget hus för oss själva i stället. Under tiden huset skall städas drar jag och Christer iväg till köpcentrat för att handla mat till kvällens gemensamma grillafton. Först äter vi varsin Mc Feast & Co på Mc Donalds. 129 NOK för två, hutlöst men gott. Det kan ju dröja länge innan kvällens grillning kommer i gång….
Sedan går vi in för att handla och vem möter vi där om inte Elving med famnen full av grejor. Han har inte tagit någon korg utan efter en stund kommer han springande med en stor kartong i stället och ser jättelycklig ut. Perfekt att sätta fast på hojen!
När vi kommer tillbaka till huset sist av alla är alla sängplatser såklart redan upptagna.
Vi fixar plats i matrummet i stället och Elving fixar madrasser till mig och Christer (två likadana i fall vi skall para oss, säger Elving). Det går lika bra att sova på golvet och nu får vi äntligen användning för kuddarna som vi släpat med oss hela resan. Efter en öl, dusch och lite småprat blir det äntligen dags för mat. Det är ganska fint väder så vi dukar ute och slänger köttet på grillen. Entrecote med potatissallad och tomater smakar mums. Elving äter en rejäl laddning med två stora köttbitar, tre grillade (eller förkolnade tycker Bjarne) bakpotatisar och champinjoner och en stor baguette. Men det har vi redan kostaterat under veckan att när Elving väl äter gör han det ordentligt och han säger också att han brukar äta tidig frukost för han äter den kvällen före! Vi har jättetrevligt runt borden med småprat och lite gliringar, speciellt till Bjarne om hans eskapader under dagen och om Guldvingen som tydligen saknar en lampa. Tur att han tål det! En hel del historieberättande blir det också. Jonas är en hejare på det. Vi skrattar gott åt hans berättelse om när han och hans pappa skulle elda upp en dammsugare….
Kaffepannan åker fram och sedan Skogsstjärnan, den är visst dryg och har räckt hela veckan.
Sedan drar Elving i gång. Han sätter sig på verandaräcket och summerar upp veckan som gått och självklart har han en hel del kluriga kommentarer om var och en i gänget.
Sedan börjar vi nog alla känna oss lite trötta och möra efter veckans ca 170 körda mil
och kryper till kojs vid 22.30.

Lördag 13 juli

Synd, men sant, i dag är det tyvärr dags för hemfärd vare sig vi vill eller inte. Christer väcker mig kl. 07.00. Jag stiger motvilligt upp för att äta lite frukost.
De flesta har redan gett sig i väg tidigt, många har långt att köra i dag. Lars-Göran har satt en lapp på Elvings cykel, han har gett sig iväg till Orsa redan 02.45!!
Det kallar jag morgonpigg! Kvar i huset är Mats, Hans, Anders och Kerstin, Bjarne och Britt Inger. Bjarne ser lite trött ut efter gårdagens vindrickande, så han gör nog klokt i att vänta lite med körningen.
Vi rullar iväg kl. 08.00. Jag och Christer tar sällskap med Jonas och Elving. Vädret är bra, ganska varmt och uppehåll. Vi åker till Elverum för att tanka och dricka kaffe. Sedan fortsätter vi mot Sälen, men en bit innan svenska gränsen säger vi hejdå till Jonas. Han vill gasa på lite mer för att hinna till sin bror i Falun. Det är väl pizza och TV-soffan som hägrar!
Då är det bara vi tre kvar. Vi åker till Stötens camping för toastopp.

Sedan fortsätter vi till OK i Sälen där det blir stora avskedskramar. Elving drar iväg mot Malung för att sedan åka hem till Gagnef. Jag är helt övertygad om att han hittar fina grusvägar att gasa på ordentligt på hemvägen.
Jag och Christer tar Vasaloppsvägen till Garsås (mellan Rättvik och Mora). Vi kör förbi alla de berömda byarna, Oxberg, Mångsbodarna, Evertsberg m fl. Känns som om det är betydligt lättare att köra hoj förbi dessa platser än att flåsa förbi dem i skidspåret.
I Garsås hälsar vi på en arbetskollega till Christer och där får vi fläskfilé, potatisgratäng och sallad och rabarberpaj till efterrätt. Kanongott!
Solen steker på bra nu så vi sitter ute och gottar oss i flera timmar. Sedan fortsätter färden till Ludvika där vi är framme kl. 19.30. En lång dag med många mils körning, ca 40 mil.

Resumé av veckan

Innan vi åkte hade jag en massa funderingar och en hel del förväntningar förstås.
Vilka blir vi i gruppen? Blir det fler tjejer än jag? Tänk om alla är jättevana!
För min del är det andra säsongen som spätta och jag längtar bara efter fler!
Inte i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att det skulle bli en sådan kanonresa.
Tack vare Elving har vi åkt på vägar vi aldrig skulle ha hittat annars.
Ett härligt gäng har vi varit som man lärt känna mer och mer under veckan som gått:
Lars-Göran - en härlig man med en annorlunda packning. Fastsatt kylskåpsgaller? Med packningen i plastpåsar ovanpå. Han blev av med regnstället på vägen till Djurmo, inte konstigt alls. Körde lågbudgetvarianten och klarade sig på ca 1000:-- inkl. bensin.
Per - den lilla mannen med den stora magen och den ännu större packningen. Han hade fått resan i 50-årspresent (separat berättelse kommer). Flitig med mobiltelefonen, många SMS till flickvännen blev det…
Thomas - en kille med humor och härlig göteborgsdialekt. Gillade att gasa lite extra på sin Transalp. Snusdosan åkte fram ganska ofta.
Ola - en mycket sympatisk kille från Östersund (ursprungligen rumpmas från Ludvika).
Han röker bara när han dricker öl eller kör cykel, och det gjorde han mest hela veckan.
Tre paket gick det visst åt. Har en bra cykel med en något sämre förare på (hans egna ord).
Alltid hjälpsam, både med fotografering och transport av den stora colaflaskan som inte rymdes i vår packning.
Mats - en mycket cool kille med sin stora Guldvinge som kom upp både på Dalsnibba och Juvashytta och är mycket lycklig för det. Fick ta hand om Lars-Göran när de var ute på villovägar.
Jonas - en kille med mycket humor och berättarglädje. Med snabbaste sporthojen gasade han på så det stod härliga till och vi såg knappt röken av honom efter vägarna (i alla fall inte vi som brukar ligga sist i kolonnen).
Hans - på sin stora och mäktiga BMW. Lugn och behärskad man och vice reseledare.
Det lyckades han bra med större delen av tiden.
Hans och Kjell - radarparet som hängde ihop för det mesta eftersom de kände varandra sedan tidigare MC-resa tillsammans.
Bjarne och Britt Inger - hade den största cykeln så Britt Inger hade det klart bekvämast av oss tjejer. Bjarne kommer nog inte att glömma den här resan i första taget (av förklarliga anledningar).
Anders och Kerstin - höll mest ihop med ovanstående par så de såg vi inte så mycket av under veckan. Anders gillar att gasa på och Kerstin gillar när det går fort.
Christer och Yvonne - en stor eloge till min rutinerade chaufför som lugnt och tryggt tagit oss upp och ner för Norges kurviga vägar, trots en bångstyrig Yamaha.
Innan vi åkte sa han att vi har den bästa cykeln för oss två, men nu är han inte lika säker längre. Jag har suttit bakpå och bara njutit hela veckan.
Sist, men inte minst, Elving - vår härliga färdledare under veckan. En man med glimten i ögat, kluriga kommentarer på tungan hela tiden och som ger så mycket av sig själv. Han behärskar sin Suzuki till fullo, den enda som jag sett gasa med vänsterhanden!

TACK Elving för en jättelyckad vecka med härliga vägar, otroligt vacker natur, lagom långa etapper och bra boende. Endast två halvdagar med regn kan vi inte heller klaga över.
Denna resa gav i alla fall mig mersmak. Det enda negativa jag kan komma på är att det är DYRT i Norge, men det är ju knappast Elvings fel (eller jo, kanske lite eftersom han är halvnorsk!)
Jag och Christer tycker att det har varit helt suveränt och jag tror att alla instämmer med oss!

Vid pennan: Yvonne från Ludvika (snart Lulebo)