|
|
|
|
Reseledarpremiär 1978
Fyra 125:or och en trehjuling i Norge
av Elving Solli
Min första tur som mcguide i Norge.
1978 började mcintresset att öka igen. I Gagnef fanns fyra nyblivna
125:a åkare, som ville åka på mcsemester i Norge. Dom fick inte
åka själva för sina föräldrar. Själv hoppade jag gärna in som
vägvisare och vuxensällskap, men framför allt som kompis. Så
började ett äventyr som ingen av oss glömmer i första taget.
Vi startar en lördag morgon, och når Lillehammer sent på eftermiddagen.
Efter en tur på "byn" och ett besök på både Victoriaterassen
och ett discotek var vi redo för en tupplur i tältet på Stampesletta.
Söndagen börjar med regn, fortsätter med regn, klarnar upp genom
Romsdalen och slutar med regn i Åndalsnes. Vi lånar flera kaminer
så kläderna kan torka i stugan. Ångbastu har nu fått en ny betydelse
för oss. Från vänster i bild: Per Svan som bytt till
bil och är flerfaldig svensk rallymästare. Sune Hjort
som åker skoter, fyrhjuling och jagar. Anders Theodorsson
som fortfarande åker mc och jobbar på touringbutiken. Stefan
Blomkvist, vars senaste bravad är att han byggt ett vedeldat
utomhusbadkar som rymmer ett halvt kompani.
Måndagen börja med solsken, men det är inget vi behöver besväras
av någon längre stund. Trots det är humöret på topp och den
spända förväntan som syns i killarnas ögon när vi närmar oss
Trollstigen är en fröjd att se.
Rastplatsen vid Stigfoss Bru är ett givet stopp på Trollstigen.
Vidare uppöver är det grus, men snart är vi uppe vid Stigröra.
Vid utsiktsplatsen klättrar vi i snödrivor och åker kana. Hunden
vill bli kompis med oss, men sidovagnen är redan full av grejer
så han får bli kvar.
Utsikten ner mot Geiranger är lika vacker som någonsin. Vi stannar
i Örnesvingen och kollar in fjorden därnere. Vägen ner var mera
spännande när det var grusväg.
Vi skall strax runda fjorden därnere och bo i en stuga vid Homlong.
På kvällen lagar vi makaroner och köttbullar. Stefan kan inte
vänta utan sätter i sig ett helt paket hårt bröd som förrätt.
Blir raskt döpt till Vasagaraget.
Vägen upp till Dalsnibba är oplogad så vi drar vidare mot Lom
och upp över Sognefjellet. Killarna kör allt bättre och "stödhjulingen"
börjar få jobba ordentligt för att hålla undan.
Efter en färjetur på 3 timmar kommer vi till byn som gud glömde:
Gudvangen. Vi smyger oss ner och tjuvfiskar i älven, och Stefan
krokar en lax i ögat. Vi tystar snabbt ner honom när han skriker
av lycka. Här tjuvfiskar man inte ostraffat om någon kommer
på oss.
Turen uppför Stalheimskleiva är ett äventyr i lösgruset. 20
% lutning gör att Sune efter ett trångt möte måste springa bredvid
sin Honda upp till nästa sväng innan han kommer igång igen.
Mitt bakdäck tar mycket stryk, och trots att det var nytt när
vi startade börjar det nu tappa mönstret.
 Efter
en stund kommer det dock fram ett nytt rutmönster, men då är
det hög tid för ett byte. Vi får tag på ett nytt däck, och får
träna handpåläggning.
Det är inte alla som har en egen camping. Min ligger i Geilo,
och på kvällen blir det ännu en discosväng.
När vi kommer till Oslo intar vi en finare middag på Jernbanestationens
Restaurang. Servicen är inget vidare, "Det är inte mitt bord".
Vi fortsätter vårt firande i Studenterlunden innan vi så småningom
avslutar dagen på Ekebergs camping med utsikt över Oslo Centrum.
En av mina härligare norgeresor. På hemvägen kör killarna som
gudar, "Galten" får slita ont, men chauffören mår som en prins.
Vilket härligt gäng, och vilken härlig start som reseledare.
Anders och jag har ju varit i Norge några vändor sen dess. Sist
var 2000 då vi körde 2 grupper parallellt en vecka.
|
|
|
