|
|
|
|
Resebrev
Jakten på Bergatrollet. Dag 1 Djurmo -
Osensjön 280 km
|
| Start från Touringbutiken. |
Vi samlas vid Touringbutiken i Djurmo en lördag morgon klockan
10. Dan och Elsa med Transalp, Hans med BMW K 1200 LT, Margita
med Suzuki 1100, Leif med Virago 1100, Lasse med XJ 900 och
jag, Elving med DR 650. Stämningen verkar lovande redan från
början, och Leif drar några anekdoter som får oss att slappna
av inför varandra. Efter en fika och besök i butiken gör vi
oss färdiga för avresa. Göran tittar längtansfullt efter oss
när vi drar ut på vägen upp mot Västerdalarna.
|
| I skydd för solen första dagen. |
Vi åker omväxlande mindre riksväg och krokiga lokala asfaltvägar
på baksidan av Dalälven. Under ett kortare stopp i Vansbro kan
vi se Vansbrosimningens Tjejsim som passerar oss. Solen steker,
och vi tar nästa stopp vid Åkra friluftsbad utanför Lima. Bagetter
korv och kaffe finns att köpa i kiosken, men vi använder oss
av vår egna matsäck. Dan och Hans tar chansen till ett svalkande
dopp. Vi åker vidare mot Rörbäcksnäs och Norska gränsen, nästa
rast vid Trysilelva i Lutnes. Några mil senare får vi väja för
de första korna, men det är lika bra att vi vänjer oss.
|
| Hans svalkar sig vid Åkrabadet |
Strax efter kl 5 är vi framme hos Yngve på Osensjöens Turistcenter,
och kan packa upp i stugorna. Efter en snabbdusch går vi till
Restaurangen som serverar pizza och husmanskost, de fixar även
fram min favoriträtt karbonader med surkål. Efter en kvällsfika
och lite småprat om dagens upplevelser går vi igenom morgondagens
tur. Leif säger godnatt till sin Virago, sätter på den nattsärken,
och stoppar om den inför natten.
Jakten på Bergatrollet. Dag 2 Osensjön - Otta 260 km
|
| Första övernattningen vid Osensjöns
Turistcenter. |
8/9 -99 onsdag.
Vaknar av lukten från nykokt kaffe. Det är Leif som är uppe
i ottan. Kaffesugen och nyfiken på vädret går jag ut på verandan
med en tom kopp i handen, Leif hälsar mig bullrande välkommen
med en kaffepanna i högsta hugg. Morgonsolen lyser på oss, och
knappt ett moln i sikte. Klockan 9 är vi alla färdiga för avförd
mot Otta.
|
| Över Glåmma på Åsta Bru. |
Efter 1 timme är vi framme vid Åsta bru, och vi åker över Glomma
till en Rastplats vid Stora Vägen. Älven Åsta ligger nerskuren
i en djup ravin och vi sitter i en skuggig talldunge och fikar.
Vi följer Glåmma norröver men håller oss mestadels till småvägarna
på älvens östra sida. När vi sitter och fikar i Koppang (Leif
sitter som vanligt på hela ryggen) kommer en stor älg kutande
över vägen och passerar 10 meter bakom Leif. Vi skriker åt honom
att titta, men han tror att vi skojar ända tills han hör hur
grenarna knakar nära honom. Han sätter sig rakt upp, kollar
in älgen och gapskrattar. Älgen flyr. Typiskt våran Leif. Vid
Atna svänger vi upp mot Ringebufjället. Vägen slingrar sig upp
på fjället, och vi når snart 1150 meters höjd.(Sveriges högsta
väg är 975 m.ö.h.). Över fjället böljar vägen fram i något som
liknar en berg och dalbana. Vi stannar länge mitt på fjället,
och bara njuter i solen. Dan och Elsa känner igen någon sorts
fjällpipare, och vi ser snöklädda fjälltoppar runt omkring oss.
När vägen ringlar sig ner mot Ringebu ser jag i backspegeln
hur gruppen blivit mer samåkt och börjar hitta ett gemensamt
flyt. Hasses stora BMW flyter fram på ett underbart sätt, och
verkar mycket stabil.
|
| En fika när vi korsat Sjoa vid Tjuvspranget.
|
Efter 20 minuter på E6:an viker vi äntligen av till västsidan
av Gudbrandsdalslågen och hittar åter härligt obefolkade asfaltfägar
som slingrar sig fram norrut. Vi stannar en stund vid "Tjuvspranget"
där vägen korsar Sjoa. Här skall enligt sägnen en skinketjuv
ha hoppat över ravinen. Länsman hoppade inte efter. Det hade
nog inte vi gjort heller. Övernattning på Otta Camping. Efter
matlagning och vila går vi en tur till Otta Centrum( 1 km ).
Vi kollar in hantverk i skyltfönster, och mysiga hus. Störst
intryck gör nog Ottas 2 raggare som verkar ha Ronny och Ragge
som idoler. Otta ligger som i en djup gryta, och vi undrar varför
folk bosatt sig så högt upp på fjällväggarna, men värre skall
komma.
Jakten på bergatrollet Dag 3 Otta - Geiranger 220 km
|
| Elsa njuter vid Trollveggen. |
Leif bjuder återigen på morgonkaffe och strålande sol. Efter
frukost med färska frallor (som åldermor Gudrun cyklat och hämtat
hos bagaren på morgonen) åker vi norrut mot Dombås. Det pirrar
lite hos några, för idag skall vi åka Trollstigen. I Dovre svänger
vi över älven in på gamla vägen, och får några mils verkligt
inspirerad körning, där får, kor, och koskit utgör spännande
inslag. Vi åker Romsdalen mot Åndalsnes, men stannar vid Slättafossen.
Köper 2 liter glass av en glassbil. Här omkom tidigare en tysk
i kajak, när han inte klarade forssen.
Några mil senare stannar vi vid Trollveggen, Leif som stannat
och filmat ser oss inte, utan passerar bakåtlutad och avspänd
som vanligt. Dalgången är hänförande och det känns som om de
1000 m höga fjällväggarna skall ramla in över oss. Elsa hittar
en gunga, och utgör en härligt avspänd förgrund till Trollväggen.
Vilken njutning med en kall vattenflaska. Efter 45 minuter ringer
Leif och säger att han står vid foten av Trollstigen. Svar:
Sätt på kaffepannan så är vi snart där.
|
| Trollstigen nerifrån, Ska vi upp
DÄR? |
Vi står och kollar in Trollstigen, undrar hur dom bar sig åt
för att bygga en väg på en fjällvägg för 60 år sedan. Färden
upp är hisnande, och man vet inte om man skall gasa och njuta
av åkningen eller släppa och njuta av utsikten.
|
| Trollstigen uppifrån, Där har VI
Åkt! |
Vi stannar på några ställen på väg upp, bl.a. vid Stigfoss bru.
Går till utsiktsplatsen där man kan se nästan hela Trollstigen,
och kolla in andra som sniglar sig upp eller ner. Häftigt.
|
| Häröver hoppade Gudbrand med sin
rövade fru. |
2 mil senare stannar vi vid Gudbrandsbru, där älven skurit sig
ner 20 - 25 meter med lodräta väggar. Större risk för svindel
här än vid Trollstigen. Här står Norges vackraste hytte. På
vägen ner mot Valldal leker Margita och jag "inte nudda vita
linjen", sicksackkörning runt den streckade mittlinjen. En härlig
känsla när vi så småningom kan få cykeln att utföra pendlingen
utan synbar inblandning från vår sida.
Färja Linge - Eidsdal. Vägen upp och över fjället mot Geiranger
är speciell, med slingrande åkning i en djup U-formad dalgång.Plötsligt
öppnar sig Geirangerfjorden under oss och vi ser stora kryssningsfartyg
som ser ut som barkbåtar nere i fjorden. Ett stopp i Örnesvingen
är ett måste. På vägen ner mot Geiranger ligger jag och Hans
på rulle och släpper loss ordentligt. Övernattning på Vinje
Camping 1.5 km upp i Dalen. Dusch, toa, TV i stugan. Efter några
pils och en liten utflykt ner mot centrum somnar vi med huvudet
fullt av slingrande vägar och branta fjäll.
Jakten på Bergatrollet Dag 4 Geiranger - Lom 100 km
|
| Geirangerfjorden med de 7 systrarna.
|
Startar dagen med en fjordtur på cirka 2 timmar. Vi får känna
oss små när båten går nära de lodräta fjällsidorna och de dånande
forsarna. Högt uppe på fjällsidorna ligger gamla gårdar, där
folk bott ända in på 50-talet. På några ställen fick de lov
att binda fast barnen i husen för att de inte skulle ramla 200
meter ner i fjorden. Här odlades tomater och persikor för avsalu
ända tills flygfrakten konkurerade ut dem på 50-talet.
När vi skall åka vidare lyser laddningslampan på en av cyklarna,
men vi har tur och kan fixa det själva.
|
| Elsa svalkar sig vid Djupvasshytta.
|
Vägen upp från Geiranger till Djupvasshytta är nog en av de
3 roligaste vägarna i Norge. Allt från svepande kurvor till
vassa hårnålar, rakorna är så korta att det känns som man svänger
hela tiden. Grusvägen upp till Dalsnibba (5 km) ger en hisnande
utsikt ner mot Geiranger och är väl värd en avstickare. Vi kostar
på oss en 2 timmars långrast mitt på fjället vid Djupvattnet,
solar och dricker kallt vatten från en fjällbäck. Här finns
det snö så det räcker till ett snöbollskrig. Värmen är underbar
med en svag bris som svalkar något. Det är nästan för varmt
för att åka vidare, men till slut tar gnisjukan över.
|
| Margita, Dan och Elsa, och jag på
1600 meters höjd, fortfarande på väg uppåt. |
Vi Övernattar i stugor bakom Fossberg Hotel i Lom, men Margita,
Dan och Elsa är sugna på en kvällsutflykt på norges högsta bilväg.
Vi åker grusväg 14 km upp till Juvashytta 1481 m.ö.h. Flera
gånger tror vi att vi är uppe, men det följer ännu en slyngväg
uppöver fjällsidan. Transalpen går fint uppför trots passagerare,
och Margita lotsar den tunga Suzukin uppför som om hon aldrig
gjort något annat. Väl uppe är utsikten milsvid, och vi får
varsitt fint diplom som bevisar att vi varit där. Dan försöker
hitta den plats där han fotograferades som liten, och vi tar
kort på Dan, Elsa och Transalpen vid ett Stenmonument. Väl tillbaks
vid stugorna går vi en tur i Lom och besöker bl.a. Lom stavkirke
och Fjoset (Pub i en gammal svinstia).
Jakten på Bergatrollet Dag 5 Lom - Sognefjorden - Flåm
170 km
Efter en orolig natt med bl.a. ett platt fall ur överslafen(och
kommentaren: Det är bara jag), är vi uppe med tuppen. Lars är
uppe före Leif, och varmkör sin XJ halv 6 på morgonen. Sången
från en radfyra och lukten av morgonkaffe får upp även mig,
och vi startar redan halv 8 för att hinna med färjan mot Gudvangen
15 mil krokig fjäll och fjordväg senare. Efter 4 mil är vi uppe
på 1440 meters höjd och får leta på regnkläderna för första
gången. Vi ser skidåkare bredvid vägen, och det hänger snö i
luften. Vi kommer dock över Sognefjället innan snön, och följer
sedan Sognefjorden till Sogndal och Kaupanger. Färjan till Gudvangen
tar 2½ timme och sista timmen genom Näröyfjorden är hänförande,
och fjorden är på slutet bara några hundra meter bred. Vi ser
ett enormt 1200 meter högt fjäll mellan 2 fjordarmar, därunder
skall vi strax åka i en 12 km lång tunnel, det verkar ofattbart
där vi står på båten och gruvar oss.
|
| Stalheimskleiva, en av Norges tuffaste
vägar. 20% lutning och tajta hårnålar. |
7 km från Gudvangen, vid Holten bru, svänger vi in på Gamleveien
och kör Norges brantaste vär uppför Stalhemskleiva. Vägen är
byggd på 1840-talet, men förbättrad och asfalterad på senare
år. Den har en lutning på 1:5 (dubbelt så brant som Trollstigen),
har 13 tvära slyngkurvor och en bredd på 4 - 5 meter. Norges
i särklass häftigaste asfaltväg. Uppe vid Hotel Stalheim parkerar
vi och går genom hotellet ut på utsiktsplatsen. När vi väl slitit
oss från utsikten får vi kaffe och kaka att styrka oss med före
nerfärden (enklare upp och nerfart finns). Leif och jag tar
samma väg ner, och Leifs Virago slinker som en hal ål genom
hårnålarna, och i det blöta vöglaget har jag släpp några gånger
för att hänga med på min offroad. Därefter blir 62-årige Leifs
cykel omdöpt till VIAGRA. När vi efter några häftiga undanmanövrer
vid skymda möten kommer ner och stannar hör jag "gubbens" gapskratt
överrösta hans maffiga avgassystem. Vilken livsglädje. Jag smittas
som vanligt, och vi garvar tills vi nästan gråter.
 |
| Är det månne här BERGATROLLET bor?
|
De andra ansluter från andra hållet och efter ett kort stopp
och smygande i antracitgruvan vid Glashammaren (är det här Bergatrollet
bor?)ger vi oss in i den 12 km långa tunneln mot Flåm. På Flåm
camping tar Dan, Elsa och Margita med sig sitt bord in till
oss, och vi har en härlig måltid med en salig blandning av rätter,
många goda skratt och som avslutning 2 liter gräddglass. Efter
lite sightseeing i Flåm centrum kryper vi till kojs inför ännu
en tidig morgon. Jag somnar leende till tankarna på Viagrans
framfart nerför Stalheimskleiva.
Jakten på Bergatrollet Dag 6 Flåm - Laerdal - Beitostölen
200 km
|
| Kjosfossen, här sjunger HULDRA. |
Flåmsbanan, Norges brantaste järnväg går 20 km upp genom Flåmsdalen
till Myrdal. Den har 20 tunnlar varav 18 brutna för hand. En
av Norges största sevärdheter med 400 000 besökare varje år.
Forsarna kastar sig utför fjällsidorna och vild natur. Tåger
stannar vid Kjosfossen, där vi kan se och höra "Huldra".
|
| Flåmsdalen, ett himmelrike för den
våghalsige. |
Det finns en smal grusväg upp genom dalen. Kan prövas av den
lystne kvällen innan. En körupplevelse utöver det vanliga.
Vägen vidare går upp på fjället från Aurland, med "ännu en"
fantastisk utsikt ner mot fjorden. Vägen är bitvis mycket smal
och krokig, men med ett perfekt asfaltunderlag. Nu är alla varma
i kläderna, Lasse börjar visa klorna med sin nya XJ 900, och
kommer alltmer in i ett häftigt flyt som vi andra snart avundas.
Den f.d. tävlingscyklisten har visat sitt rätta jag. Vägen över
fjället till Laerdal kallas Snövegen och på några ställen har
vi snöplogkanter som är 4 m höga. Det är kallt och blåsigt trots
att solen skiner, och vi väntar med fikat tills vi är nere vid
fjorden igen. Vi njuter av den 10 km långa nerfärden, en av
dom mysigaste vägarna hittils.
Nästa rast blir vid Laerdalselva där vi ligger på ett gammalt
brofäste och spanar efter lax i det klara gröna vattnet. Fortsättningen
mot Beitostölen bjuder inte på några stora sensationer, men
härliga vägar, och nu har vi fått ett fint flyt i gruppen. Det
är härligt att se i backspegeln hur vi löper som trädda på ett
snäre genom svängarna, och att räkna lamporna som dyker upp
på rakorna. I Beitostölen bor vi flott på Knuts Hyttegrend.
Provar fiskelyckan i skymningen och kan komma hem med flugfångad
öring. Skippar sovsäcken och firar med lakan och duntäcke. Tack
Knut.
Jakten på Bergatrollet Dag 7 Beitostölen - Helvete - Lillehammer
250 km
|
| Reseledaren har hamnat i sitt eget
HELVETE. |
Dan inleder dagen med att åka och tanka. Vår oro stiger ju längre
han blir borta. När vi just skall åka och leta kommer han tillbaks,
med ett lyckligt leende utsmetat över hela ansiktet. Han har
gripits av lustgasandets ädla konst och hittat en "bättre" mack
nåra mil längre bort. Vår oro är som bortblåst och vi lyssnar
till hans beskrivning av kurvtagning via "fritt fall" in i böjarna.
Åksugna drar vi iväg norrut igen mot Valdresflya och Randsverk.
Under förmiddagen sprider vi ut oss något, och Hans och Lars
racear före upp mot Skåbu. Efter återsamling åker vi tillsammans
till Helvetet, Norra Europas största jättegrytor. Några stannar
uppe och käkar nygräddade våfflor, medan vi andra går 500 meter
ner till jättegrytorna. Det är mäktigt att se. Jag och Lars
går ända ner till botten och provar akustiken. Tommy Körberg
släng dig i väggen. Efteråt klättrar vi upp till de andra. Nu
går det inte lika lätt. Leif väntade på oss med sin Virago under
skylten HELVETE . Nu myntades ett nytt uttryck: Köp en Viagra
och hamna i Helvetet.
|
| Grillningen går som en dans |
Färden går vidare mot Lillehammer och "Vikingalägret". Margita
får skjuts på Hans "slagskepp" med full dynvärme och dånande
dansbandsmusik när de åker och handlar. Hon verkar njuta i fulla
drag trots ivriga uttalanden om motsatsen. De köper grillkol
och div grillmat åt oss, och vi har en trevlig grillkväll som
avslutas med att Leif spelar tapto på en soptunna.
Jakten på Bergatrollet Dag 8 Lillehammer - Hem
|
| Här slår vi läger sista natten. |
Efter en trevlig vecka som gett oss alla nya kompisar, och med
löften om fototräff senare skiljs vi på morgonen. Hans åkte
först mot Stockholm, Lasse mot Västkusten, Dan och Elsa mot
sydöstra Norge, och Leif, Margita och jag får sällskap en bit
på vägen hemåt.
I September träffades vi i Mölndal för att återuppleva gamla
minnen, kolla in videofilm och fotografier, få en rundtur i
Göteborg, samt njuta av Elsas kokkonst. Den röda såsen var om
möjligt ännu godare än något annat.
Tack och på Gjensyn.
Elving Solli
|
|
|
