BÄVER

En bäver är ca 110 cm lång och väger ca 30 kg. Svansen är väldigt platt, och den är brunsvart och full med fjäll. Benen är korta och tjocka, bakfötterna har simhud mellan tårna. Bävern äter helst bark och asp, björk och sälg. Den fäller träd genom att snabbt och skickligt gnaga med sina mejselformiga framtänder runt stamroten. Den lever i och vid vattendrag och sjöar och bygger av stockar, grenar, mossa och jord kupolformade hyddor med ingång under vattnet. För att undvika att ingången kommer över vattenytan bygger bävern sinnrikt konstruerade dammar som reglerar vattenståndet. Som samhällsbyggare står bävern högt och hyddorna är så välbyggda att de står kvar långt efter det att bäverfamiljen lämnat dem. Ungarna, som föds på våren eller försommaren, är 1-4 i varje kull. Bävern är verksam huvudsakligen under natten.

Den omfattande jakten under 1800-talet ledde till att bävern omkr 1870 hade utrotats i Sverige. Den var eftertraktad för skinnet och för de körtlar som sitter mellan könsorganen och analöppningen; dessa innehåller ett gulbrunt, illaluktande sekret, bävergäll, som förr användes inom folkmedicinen mot magsjukdomar och olika slag av nervösa åkommor.

Bävern fridlystes i Sverige 1873. Den inplanterades igen 1922 och förekommer nu allmänt i västra och norra Sverige; antalet djur uppskattas i dag till ca 50 000. Bävern förekommer dessutom i Norge, Finland, Sovjetunionen och Nordamerika. Jakt är tillåten under oktober-april i stora delar av mellersta Sverige.Det fornsvenska ordet för bäver, bjur, förekommer som sammansättningsled i ort- och personnamn, t ex Bjurälven, Bjuström.

Källa : Fokus 97 och internet. Av Ellen Krantz.