Den genomsnittlige hobbybowlaren

Som alla kan se finns det inga större fel på den normale hobbybowlaren.
Emellertid händer det att bowlingen växer från att vara en hobby till att bli en fixering, en svår neuros. Hobbyn blir till ett obehagligt beroende. Ja, man kan tala om bowlingen som ett slags narkotika. Bowlingen är inte längre enbart en njutning utan ett sätt att stimulera Brunswicks körtel, som sitter i hjärnans motoriska centrum. Att pricka och slå ned käglorna blir ett stimulus. Men det är ju inte bara psykiska besvär som kan drabba den bowlingberoende. Visserligen brukar armstyrkan tilltaga och man har ofta sett personer med Brunswicks syndrom öppna ölflaskor genom att endast trycka till med tummen mot korken. Dock är detta en klen tröst när sällskapslivet börjar tunnas ut till följd av att man börjar lukta gammal fotsvett och bara pratar om spärrar och srtajkar hela tiden. Dessutom drabbas den bowlingberoende förr eller senare av någon fysisk åkomma. En av dessa är sk bowlingarm (skleosis extensis vulgaris).




Detta tillstånd är synnerligen besvärligt, som väl var och en lätt kan begripa. Den bowlingberoende brukar dock inte se så allvarligt på denna defekt, eftersom bowlandet brukar underlättas väsentligt. Många med bowlingarm har kunnat göra karriär som snattare, men först efter rehabilitering och avbowlifiering. En annan åkomma som drabbar den bowlingberoende är sk bowlingfot (plattus fotus tristis), som uppstår när ett slappt handgrepp ej förmår att greppa klotet.

När den bowlingberoende har nått så här djupt i sitt tillstånd brukar ofta en vändpunkt vara i sikte. Den vanställda foten orsakar ett stort lidande: man fastnar i rulltrappor, kan inte dansa, blir trampad på i köer, blir skrattad åt av ohyfsade barn. Därtill kommer ett icke obetydligt ekonomiskt avbräck i det faktum att man måste köpa dyra specialskor från F.O.F (Freak Outfit Factory) i USA. Vissa bowlingknarkare blir trots allt detta inte nedstämda. De tar det som ett uttryck för världens ondska och flyr ännu djupare in i sin bowling, glada åt det faktum att de inte behöver köpa någon dyr snowboard.

Det slutgiltiga stadiet för den bowlingberoende är när hjärnan inte kan hantera annat än bowling. Kroppen slutar helt att vara mänsklig. En märklig metamorfos äger rum. Bowlaren blir en maskin som bara slår strike efter strike, antecknar och luftar sina fingrar och upprepar det hela om och om igen.
Kraniet börjar ändra form (cogitus locus Brunswickii).



Efter detta återstår bara döden och en glest besökt begravning. Kroppen måste kremeras och slutförvaras i särskilda blybehållare eftersom den blivit radiooaktiv av all bowling. Detta blir dyrt för samhället.

Tänk på det när du skall spela bowling nästa gång!