Aven denna manad har rusat ivag, i skrivande stund har vi
natt mitten av var fjarde manad i Kimilili. Det har varit en handelserik tid,
forstas, men med mindre SAMHSA-arbete an vad som var planerat.
Vi har gjort
mycket pa egen hand, utan vara kollegor och vi har klarat oss bra genom olika
svarigheter vi mott pa. I borjan av manaden akte vi till Laban i Kitale och
traffade ungdomar som medverkade i ett kyrkomote/lager for ungdomar, vilket
ocksa Laban sjalv var med i. Det var forsta gangen vi pratade sjalva, vi fixade
det bra och fick manga tuffa fragor om Sverige, vilket gav oss nagra
tankenotter att knacka. Varfor ar det till exempel sa manga sjalvmord och
skiljsmassor i vart land i norr? Vi gavs nya insikter om att det inte ar
perfekt hemma heller. Det var ocksa intressant att se hur stor skillnad det kan
vara mellan grupper uppe i Mount Elgon och ungdomar i stan, dar medvetenheten
ar storre och fragorna svarare att finna svar pa; en kul och nyttig utmaning.
Vi spenderade tre natter i Kitale, det blev en mysig helg boendes hos Gerrys
fru Filde och tva moten, det andra agde rum vid Labans kyrka och de flesta
ungdomar var de vi mott dagen innan. Nagra av pojkarna vi pratade med hade
tidigare bott pa gatan med levde nu pa barn/ungdomshemmet Tumaini. Aven det ett
spannande och larorikt mote, da vi satt under ett trad utanfor kyrkan.
Tillbaka till
Kimilili igen, lagom till var van och kollega Benson Jamhuris fodelsedag
(Jamhuri Day = Sjalvstandighetsdagen, firas 12 december). Pa bodaboda upp i
berget var vi med pa vart forsta kenyanska fodelsedagskalas (bortsett fran
Gustafs i januari 2006). Det innebar kalasmat ala Kenya; ris, bonor, kyckling,
kott, ugali, chapati och chapati. Modern i huset hade gjort storbak av hennes
beromda bullar. Firandet inneholl ett spackat, nerskrivet, schema innehallandes
tal fram vannerna och en genomgang av Jamhuris historia. Det var lite underligt
med ett program for ett fodelsedagskalas for de narmaste, men det var faktiskt
ganska bra. Vi fick veta mer om varandra efter de formella introduktionerna av
alla gaster och det holls aven ett litet tal om alkohol och droger, och
framtiden inte bara for Kenya utan Sverige fick komma med pa kartan.
Den 14e
december akte vi tillsammans med Gerry till Kisumu for att forlanga vara visum.
Dock blev det en resa for gaves, da de visumen skulle ga ut redan den 14e mars
istallet for 3 april, som vi onskade. Vi stannade en ganska kort stund i staden
vid sjon, innan vi borjade den langa resan hem till byn.
Ett par dagar
senare var det dags att aka till en ny division som SAMHSA, narmare bestamt
Tongaren, dar Anthony Mwasame, Ben Mwasames bror, ar ansvarig. Vi motte en
ganska stor samling manniskor, med representanter fran 12 kvinno- ungdoms- och
sjalvhjalpsgrupper. Har testade vi vart nya satt att framfora vart budskap –
tillsammans. Istallet for att som tidigare ta hela det for dagen aktuella amnet
ensam, antingen Carin eller Ingrid, hade vi nu skrivit ett gemensamt
framforande. Vi delade upp rubrikerna emellan oss, ex halsorisker, ekonomiska
och samhalleliga problem. Det var valdigt uppskattat av Ben, som ville att vi
skulle anvanda det mer inom organisationen, kul!
Nasta mote var
aven det ett utan vara kollegor, den har gangen uppe i Mount Elgon hemma hos
David Psirmoi med familj. Han och hustrun Josephine hade forsokt arrangera ett
mote med traktens ungdomar, det var fa som dok upp men det skulle visa sig bli
en valdigt viktig dag for oss. Ett par ungdomar dok namligen upp paverkade,
varav en 28-arig ung man redan var djupt nere i missbrukstrasket. Hans historia
var en tuff uppvaxt med en fattig, ensamstaende mor som forsorjde sig och sin
son pa att framstalla den lokala alkoholen. Han hade dock lyckats fa en
utbildning betalad pa universitet i Nairobi, varifran han blev utestangd pga
haschmissbruk. Darefter var hans mojligheter till utbildning igen korde, och
kvar i hans liv fanns alkoholen. Aven har fick vi nya insikter, det har varit
mycket teoretiskt prat om alkoholen och problemen har i Kenya, men detta var forsta
gangen vi verkligen traffade pa det. Denna dag fick vi aven for forsta gangen
se och till och med smaka lite, av drycken bus’aa.
David och
Josephine bjod in oss till ett till mote, men olyckligtvid blev det installd
pga regnvader. Men det blev en bra eftermiddag och kvall, da vi var med pa en
honsslakt och larde oss tillaga bade hona ala Josephine och chapati.
Sen narmade
sig julen med stormsteg! Dan fore (svenska) dopparedan besokte vi tillsammans
med Gull Esther en ungdomsgrupp vid Patricias (KISEA) kyrka. Det dok endast upp
fyra tjejer, men det blev anda ett lyckat mote. Aven om det mest var den
manlige ledaren och vi fran SAMHSA som holl lada, hade vi en intressant
diskussion om framtidstankar/tro och korruptionen som genomsyrar sa mycket i
det kenyanska samhallet.
Sa var det da
antligen julafton! Vi kokade tomtegrot, som smakade finfint och julegran byttes
mot juleacaciebuske som kladdes oemotstandligt vacker med glitter och kulor.
Med tilhorande dans och dansskola for de barn som ville vara med (alla). Mama
Naomi blev nog aningen forvanad nar hon fann en langdans innehallandes alla
hennes barnbarn(aven de vita av dem) med vanner dansandes genom hela huset pa
Namufwelis gard.
I
mellandagarna gick den mesta av tiden at till att forbereda oss infor den 30
december, da Environmental Day var inplanerad att hallas. Det kommer en mer
ingande rapport pa arbetet omkring det senare. Tyvarr blev dagen installd,
aterigen pga av regn. Nytt datum blev senare bestamt; 3 februari. Hoppas pa battre
lycka den gangen, det var for ovrigt valkommet med lite mer tid till
forberedelser.
Sa kom vi fram
till avslutningen av aret 2006, vilket firades med vara vanner fran Rescue Step
pa Hotel Crests overvaning med diverse bukusudanser. Tyvarr slutatde kvallen
med ett brak, i Ingrids kna. Det har kommit att bli ett litet bekymmer sahar i
borjan av manaden, med lakarbesok hit och dit utan att knaet blir battre. (Bor
lasas att lakaren i Kimilili varit allt annat an nykter.) Hoppas att det ar
nagot som bara behover tid, dock ar det svart att vila det nar viljan att
medverka som vanligt ar stor.
Vi lyckades i
alla fall ta oss till Kisumu for visum den 4e, denna gang med ett lyckosamt
besok pa ambassaden. Vi fick vara visum forlangda och om 40 dagar kan vi hamta
ut provisoriska, kenyanska ID-kort, med fingeravtryck! Det blev ocksa tid for
en tur ut pa sjon, dar vi traffade pa nagra flodhastar, haftigt!
Ett par dagar
senare bar det av till Kisumu igen for att mota Ingrids syster Maria som kommit
for att halsa pa samt besoka Special Unit pa D.E.B primary school. Ett kart
aterbesok!
I ovrigt har aret borjat lite rorigt inom var
organisation har nere. Det finns problem och fragor som behover losas inom
SAMHSA, vilket blivit en ny utmaning for oss. Kan inte fordjupa oss mer i det
for tillfallet, da det an sa lange bara skrapats pa ytan.
Vi ser nu fram emot att besoka Nairobi och World Social
Forum. Blir en haftig upplevelse och annu ett kart aterseende av var van Linnea
som vi traffade pa kursen i Harnosand, som jobbar i Emali, tva timmars resa
fran huvudstaden. Eventuellt blir det aven ett besok av hennes tillhall och en
titt pa hennes arbete med Erikshjalpen.
Hoppas ni har det bra i Sverige, trots stormen. Hall i
hatten!
Carin och Ingrid