Blue Eyed Ghost




”Laban”
e. Cat man Dooley
u. Sugar Bar Chex
Ras:Amerikansk Quarter Horse
Färg: Cremello
Ägare: Ulrika Bååth Larsson

Min älskade häst, som jag haft sedan han var 8 månader. Underbar häst med gott temprament. När han först kom till mig tänkte jag ”herre gud skall det gå att rida på denna lilla varelse” *ler*.
Han växte och blev två år och då var det dags att sätta i gång. Först blev det sadel träning, träns har han burit sedan 11 månaders ålder så det var inget problem, ej heller att bära sadel. ”Jag är stor häst nu” såg det ut som han tänkte och blåste upp sig ” har faktiskt sadel och träns som dom stora hästarna”. Det tränade vi i en vecka och sedan blev det dags att kliva i sadeln, var lite nervös men, det kunde jag ju inte visa , gick hur bra som helst ”vart skall vi gå tycker du” och så lullade vi iväg ner till ridbanan. Allt flöt på smärtfritt tills han kom på att han var tre och ett halvt år och 450 kg tung, ”jag är ju mycket starkare än mamma, undrar om jag kan få av henne, jag försöker med lite Rodeo träning med henne på” så var första olyckan framme, fyra revben och två brutna fingrar plus en rejäl blodutgjutelse i bäckenet, Ulle var blå /lila.


Medans morsan var konvalecent fick jag vara ute hos Peter Ljungberg, två månaders hård träning, och fick inte av honom från ryggen en enda gång, fast han är ju Sveriges i särklass bästa Western ryttare och det är ju inte morsan men, jag längtade hem så jag fick fjäska med henne. Varje gång hon kom ut och red skötte jag mig exemplariskt. Äntligen fick jag komma hem. Nio månader senare var väl min matte tvungen att klanta till det, hon skulle kliva av mig samtidigt som jag tyckte att nä, nu vänder jag och drar åt andra hållet(det var nämligen en massa ungdjur i hagen vi gick förbi). Jaha så var man på kollo igen, bara för att morsan bryter ben och fotled av sig, kan väl inte jag hjälpa heller, men på kollo fick jag vara i tre månader.Nu är jag fyra år och 500 kg tung, fast nu skall jag hålla mig i skinnet för jag vill gärna vara hemma med häst kompisarna och min morsa (måste kalla henne morsan nu för det är mycket tuffare än Mamma).Så är läget just nu,men vi hann i alla fall placera oss i två tävlingar inan hon klantade till det och bröt benen. En 8:e placering i Pleasure , en 7:e placering i Horsemenship och 4:e placering i Walk and Troth. Nu i höst skall vi fortsätta träningen och åka på mer tävlingar till våren igen, hoppas jag kan glädja morsan med ytterligare rosetter, hon tycks ju gilla dom. Så är läget nu men, återkommer med vidare Tränings status. YYYIIIIIHA!!