Inledning

Ikonen är ett fönster mot himmelen, ett fönster öppet mot den teo-kosmiska verkligheten, en älskvärd plats där blickar utbyts, ett sammansatt andligt landskap där Guds längtan samverkar med människans. Immanuels ansikte (se bilden på försättsbladet) är ansiktet av guds-människan, en närbild av den Kosmiske och Evige, som blev människa för att göra människan delaktig av sitt eviga liv, delaktig av gudomlig natur. Sankt Johannes talar om detta mysterium i prologen till sitt evangelium, ord av svindlande djup och skönhet.

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. /.../ Och Ordet blev människa och bodde ibland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var full av nåd och sanning. (Joh. 1:1-5, 14)

Geom Immanuels ögon ser vi rakt in i himmelen, till hjärtat av den himmelske Fadern, till djupet av den älskade, som skapade världen i all dess sammansatthet och människan till sin avbild (ikon) och likhet. Allt skapades till en storslagen ikon (bild) av Hans skönhet och vishet och människorna till Hans självporträtt.

Det finns en kosmisk Fader och en evig Son. Den förra är osynlig och saknar gestalt. Den senare har iklätt sig gestalten av en människa, har blivit som en av oss, ett med mänskligheten, utan att ge avkall på sin gudomliga och oföränderliga natur. Det är den inkarnerade Sonen - det eviga Ordet - som blev synlig för att öppna våra hjärtan för den verkliga skönheten, som är utgångspunkten för ikonkonsten.

Betydelsen av det grekiska ordet eikon (ikon) är bild, bild i bemärkelsen Guds avbild. Jesus är den identiska avbilden av den himmelske Fadern, det fullkomliga porträttet, mönsterbilden för människans bestämmelse. Titeln Immanuel betyder Gud med oss, den Gud som fick namnet Jesus, den människoblivne Guden, som är närmare människan än människan själv. (Augustinus) Med denne Gud av kött och ande inför ögonen börjar mitt arbete som ikonmålare.

Men den verkliga begynnelsen av denna konst tog redan plats när den Osynlige, den store Konstnären, fattade sitt beslut att skapa. I absolut förmåga från inget till allt - ex nihilo, ur intet - utan hjälp av penslar eller färger, materia eller substanser målade han kosmos. Den kosmiska begynnelsen är ett mysterium vi är oförmögna att genomskåda. Försök, och du kommer snart inte finna annan än den rök som utgår från dina egna öron, en tröstlös rök från en briljant, men i detta fall alltför liten hjärna. Det är Han som fanns före begynnelsen som har uppfunnit allt. Det är från Honom alla former och färger och den andliga dynamiken i människolivet utgår, glimten i ögonen på den ändlösa raden av personliga porträtt, hela den storslagna gudomliga och materiella värld som genom historie-målerie, koncentrerad realism och poetisk omskrivning görs närvarande i ikonerna.

Ikonmålaren läser i livets bok. Och som om skapelsen och livet var ett långt kärleksbrev från hans älskade läser han dess text med största uppmärksamhet, öppnar han sina ögon för den fördolda mening bortom materiens slöja. Med penseln bakom örat vandrar han i sin Mästares fotsteg, tar han del av livets musik - dess längtan, lidande och glädje - den stortartade symfonin av andlig erfarenhet som står uppenbarad i bibeln, förklarad i kyrkans tradition, gestaltad genom helgonens exempel.

Utan fruktan lyssnar han också till sitt eget hjärta - mötesplatsen mellan Guds avsikter och hans egna ambitioner. Tryggt förankrad i sin konstnärliga tradition vilar han sina ögon på skönheten, enligt Dostojevskij den skönhet som kan frälsa världen, den värld han själv är en del av. Med andlig fantasi och med all den handaskicklighet och konstnärlig uppfinningsförmåga som tillhör detta slag av figurativ kreativitet och måleriteknik söker han besvara Guds kärleksförklaring. I skrivstil och genom de sammansatta konstnärliga uttrycksmedel som inbegrips i denna konst, uttolkar han den verkliga verkligheten, Guds vishet, som undgår den närsynte, men är dyrbarare än ädla stenar.

Inom denna konst står konstnären i ständigt samtal med sin Mästare, ett samtal som redan tog sin början då den första människan såg dagens ljus, som har fortsatt genom historien och nått sin fullbordan genom ankomsten av guds-människan, Jesus av Nasaret. Det är Jesus och hans vänner, Guds rike - närvarande över tiden och rummet och på djupet av människans hjärta - som jag förväntas att måla och i heliga bilden tillhandahålla skilda andliga sammanhang. Detta är också skälet till att jag nu öppnat denna hemsida. För närvarande är denna endast att betrakta som en hastigt tillkommen skiss. Men förhoppningsvis kommer den senare att kunna utvecklas till något mer substanstiellt.

Tillbaka