Min son är död
Döden delade mitt liv
i ett före och ett efter
den natten slogs allt sönder
Min son är död
Varje dag saknar jag honom
Det som inte fick ske, skedde
det som inte kunde hända, hände
Min son är död

Tiden har lagts sig som en hinna
över smärtans öppna sår
men som förr blir det aldrig
Min son är död

Livet har förändrats
ingenting är självklart
ingenting är helt
Min son är död

Skrivet av
Marianne de Valladolid

Jag finns ju här även om du inte kan se mig.
Känn mina andetag mot din nacke. Känn mina smek mot din kind.

Jag skulle göra allt för att trösta dig och berätta för dig att jag har det bra.
Var gång du tänker på mig lever jag, i ditt inre, i rummet, i naturens skönhet, bland mäktiga berg och brusande hav på denna vackra jord. Jag är överallt.
Jag finns i dig.

När ditt hjärta gråter, minns alla gånger jag fick dig att le.
Du var tryggheten jag byggde mitt liv på.

Alla rymmer vi många världar som denna, med sin rikedom, skönhet, sitt ljus och sitt mörker.
Även om jag är borta växer min kärlek till dig som ska fortsätta i livets dans.
Alla minnen efter mig ska du gömma i ditt hjärta för att lindra din sorg.

Jag ska alltid finnas hos dig, även om du inte kan se mig.

Med mörkret föll så världen bröts sönder, blev som is
till avgrundsdjupa grottor
i svavelrök och dis

En natt i tidig morgon
blev tystnad till ett skri
ett vrål i namnlös fasa
då allting var förbi

I mörkret gick jag sönder
slets hjärtat mitt itu
en del av mig var borta
den delen som är du

En natt i tidig morgon
slog sorgen över mig
att plåga och att smärta
för evigt efter dig

Och mörkret Föll...