|
Naturligtvis har man på Linderödsåsen,
såväl som på alla andra ställen i Skåne
spelat och dansat genom tiderna. De som är lite äldre
kan ännu idag berätta om dansbanan i Liarumsskog och
vintrarnas danser i Sätaröd på norra sidan av
åsen. I dag finns det säkert något slags instrument
i nästan varje hushåll. Och man spelar i alla möjliga
sammanhang från dansband till blåsorkestrar. Så
nog har det alltid funnits musik på Linderödsåsen.
Ser man 100 år tillbaka i tiden fanns
det gott om spelmän runt om i byarna på åsen,
som spelade den tidens dansmusik. De blev anlitade till alla möjliga
sammanhang där det behövdes musik, dop, bröllop,
begravningar och vanliga danser i vägskäl och på
logar.
Från mitten av 1700-talet, fram till
slutet av 1800-talet kan man generellt säga att det fanns
tre typer av spelmän på landsbygden: Häradsspelmän
som man kan kalla professionella musiker, halvprofessionella spelmän
som hade musiken som extrainkomst vid sidan om lantbruket eller
någon hantverkssyssla, och kornspelmän som kännetecknades
av att de vandrade omkring och spelade för en sup eller en
bit mat.
Kornspelmännen var ofta gehörsmusiker
och kunde inte läsa noter, vilket de två andra kategorierna
av spelmän oftast kunde.
Dessa spelmäns repertoar varierade från
spelman till spelman, men hade ofta sitt ursprung i en allmänt
spridd repertoar med influenser från hela norra Europa.
Över huvud taget är det svårt att exakt bestämma
vem som komponerat låtarna, utan man säger att de är
efter den eller den spelmannen.
En känd kornspelman var Lasse Nilsson
och som levde sina sista år i Lyby och kallades därför
Lasse i Lyby. Kornspelmännen stämde ofta ner sina fioler
för att spara på strängarna, deras låtar
var ofta enkla och ålderdomliga, som den här valsen
efter Lasse i Lyby.
De flesta melodierna som spelas idag finns
i samlingen Svenska Låtar, Skånedelen, som sammanställts
av Nils Andersson och Olof Andersson. Följande står
att läsa om spelmannen Ored Andersson i Linderöd,
som efterlämnade en rad vackra låtar, bl.a. några
praktfulla polskor:
"Ored Andersson eller Ored Spelman
var utan tvekan den mest beryktade spelmannen norr om Linderödsåsen.
Han föddes i Älmhults församling i Huaröds
socken och flyttade som ung till Linderöd. Han hade lärt
sig spela av sin aderton år äldre bror Nils Andersson
och enligt Ored så var han sin tids främste spelman.
Om ett bröllop i Gärds, Albo, Färs eller Frosta
härad ville göra anspråk på en rangplats
så skulle Nils Andersson spela, var han förhindrad
så sköt man upp bröllopet till en tid spelmannen
var tillgänglig."
Vid spelmanstävlingen i Lund 1907, då
Ored var 87 år gammal, erhöll han ett hederspris, ett
tack för en mycket omfattande spelmangärning.
I Ullarp som ligger mellan Sätaröd
och Liarum hittades, vid en vindsröjning någon gång
i början av 1980-talet en gammal notbok som hade tillhört
flöjtspelmannen Nils Persson i Ullarp. I den samlingen
finns en bred repertoar från det sena 1800-talet samlad,
det finns många mazurkor och polkor, men även några
kadriljer, en hopsa och ett par polskor. Nils Persson omkom i
slutet på 20-talet vid den gamla vägporten mellan Ullarp
och Sätaröd. I notsamlingen fanns en liten engelska eller anglais, en dans som var mycket
populär i Skåne under senare delen av 1700-talet och
en bra bit in på 1800-talet. Den dansas av två par
och är en s.k. kontradans.
I Vebäck utanför Huaröd fanns
i slutet på 1800-talet en snickare som hette Ola Andersson.
Han var född 1845 och hade lärt sig spela av Jöns
Jernberg i Östra Sönnarslöv efter vilken han hade
större delen av sin repertoar. Han hade även spelat
med de blinda bröderna Hans och Anders i Gärds Lyngby,
vilka slutade spela dansmusik efter att de blivit religiösa.
Denna polska fanns i en av honom
efterlämnade notböcker.
Den bäst bevarade dansen i Skåne
från den här tiden är kadriljen, en praktfull
kontradans där hela byns invånare kunde delta. Upp
till 50 personer kunde dansa samtidigt. Man ställer upp sig
i en kvadrat med fyra led och sedan dansas de fyra repriserna
taktfast och noggrant. Det gällde för spelmännen
att vara extra taktfasta så att dansarna kunde höra
rytmen och hålla leden raka.
Byggmästaren Per Jakobsson Ekelund
född 1818, spelade fiol och klarinett. Han var mycket anlitad
som bröllopsspelman, han lär till och med ha blivit
anlitad att sköta musiken på rådhuset i Simrishamn
på 1830 och 40-talet. Han umgicks flitigt med bl.a. Jöns
Jernberg i Östra Sönnarslöv och lärde sig
många låtar av honom. Han har efterlämnat en
mycket praktfull kadrilj, som lär ha kommit från Nils
Anderberg i Klamby
Tidigare fanns ju naturligtvis varken radio
och TV eller grammofoner. Men det fanns vissångare som gick
runt på landsbygden och sjöng. Skillingtryck var ett
populärt sätt att få del av nyheter, om än
i något tillspetsad form. De allra längsta innehöll
flera hundra verser och tog flera timmar att sjunga igenom. I
dag är de ersatta av såpoperor på TV. Anders
Hansson som kallades för Munken var en skicklig vissångare.
Han hade arbetat som rallare på stambanan och hävdade,
med viss rätt, att spåren efter hans arbete syns än
i dag. På senare år försörjde han sig som
kringresande fiskhandlare och dog på ålderdomshemmet
i Vittskövle 1913.
Ytterligare några spelmän från
Linderödsåsen
Per Larsson Lindahl
var skomakare och spelman, han var född i Frännarp i
Östra Sallerups församling 1849. När hans dotter
växt upp blev hon hans medmusikant vid gillen och bröllop.
Dottern gifte sig sedemera med lantbrukaren Nils Söderqvist
som också han var spelman.
Anders Åkesson Skoug,
lantbrukare, född 1842 i Vittskövle spelade fiol till
dans ofta tillsammans med de blinda bröderna Hans och Anders
i Gärds Lyngby. Tillsammans med spelmanskollegan Anders Erik
Severin, som var garvare, spelade de till midsommardansen vid
Vittskövle slott.
Ola Persson Lundqvist,
född 1834 var lantbrukare men hade varit dragon i sin ungdom.
Han hade lärt sig att spela av sin far Per Olsson i Lokaröd.
|
