Mudderverket
Uppgrundning av vikar och hamnanläggningar har i alla tider varit ett problem för sjöfarten i norr. Under 1800-talet diskuterade vetenskapsmän problemet med "den rådande vattuminskningen". Sedan dess har vi lärt oss att det är landet som höjer sig. En avklingande effekt efter den sista istiden. Problemet och kontentan är dock densamma.
För att råda bot på detta så beställde Sundsvalls stad ett nytt mudderverk. Detta byggdes vid Hernösands Mekaniska Verkstad 1914 med måtten 22 x 6,5 meter. Den senaste inovationen inom muddringstekniken kallades Paternosterverk, med vilken ett transportband, försett med skopor, rationellt forslade upp bottenmassorna till en intilliggande pråm.
På fotografiet ser man besättningen om nio man stå uppställd utefter relingen. Om man tittar på deras klädsel så stämmer nog uttrycket "Du är vad du bär". Allt ifrån eldarens sotiga paltor till skepparens eller ingenjörens knallhatt och stärkkrage. Det som kanske skilde sig mest från traktens andra fartyg var, och som de enligt utsago skröt vidt och brett om, var att de hade en egen installerad hembränningsapparat. Man får förmoda att det, trots rangordningen, rådde en gemytlig stämning ombord. Synen på kombinationen arbete – alkohol har som bekant ändrats sedan dess, tur nog.
Mudderverkets hela historia känner jag inte till. Men 1974 köpte Helge och Kurt Nilsson på Stenviks varv, Alnö, det av Skånska Cementgjuteriet. Det sista arbetet bestod i att öka djupet vid det lilla varvets slip. Sedan skrotades det jämns med däck och maskinen, en Scania 11 som tidigare ersatt ångmaskinen, togs ur och såldes. Slutligen sänktes skrovet utmed sliprälsen som en arbetsbrygga. Där ligger det idag och utkämpar en orättvis kamp mot korrosion och brottsjöar. Om några tiotal år till så är det kanske inte mycket kvar ovan vattenlinjen. Ett gammalt fotografi kan betyda så mycket. Ett tidsdokument som motstår åldern bättre än fartygsplåten och minner om svunna tider. En framtida källa till kunskap om dåtida händelser. Och nu kan ju även denna lilla artikel på min hemsida läggas till de skrivna källorna, förståss.
Fotnot: Om varför det kallas Paternosterverk finns det två, av mig kända, hypoteser:
-Att skoporna på bandet påminde om ett radband som användes vid bönen Pater Noster (latin = Fader Vår….).
-Det sägs att en person, som hade anknytning till skäret Paternoster, konstruerade ett dylikt som han for omkring med utefter Bohuslänskusten och muddrade i de små fiskehamnarna.
Lennarth Högberg 1999
