- Hur är kunskapsläget. Är någon epok/företeelse under- resp. överrepresenterade idag?
- Vilka fornlämningar är kända och registrerade?
- Vilket landskapsutnyttjande kan sägas vara karaktäristisk för älvmynningen?
- Vilka fornlämningskategorier kan knytas till landskapsutnyttjandet?
Kort sagt kan man säga att det skall inventeras om någon tidigare inventering är gjord och om något framtida inventeringsbehov föreligger.
Uppdraget gick till Patrik Höglund och Staffan von Arbin som projektsanställts av Länsmuséet Västernorrland. Dessa två kommer närmast från Bohusläns Museum, men båda har anknytning till Härnösand och känner landskapet väl. Även om de är dykande marinarkeologer så kommer jobbet mest att innebära skrivbordsarbete. Under materialinsamlandet kommer ett antal dykklubbar och nyckelpersoner att intervjuas. Många vrak t.ex. är kända av dykare men har aldrig inrapporterats och förts in i fornminnesregistret.
Även undertecknad fick ett besök för att se vad de skrivna källorna säger om förlisningar i älven. Jag och min kollega Anders Vikdahl har under många år inventerat tingslagsprotokoll, domböcker, tidningar etc. i jakt på uppgifter om sjöolyckor. Vid en närmare titt kunde vi hitta 50 händelser i Ångermanälven fram t.o.m. år 1900. Flertalet av dessa är strandningar, kollisioner och grundstötningar som inte resulterade i någon större skada. 13 av dessa händelser torde dock ha resulterat i att fartygen blev vrak. Den äldsta kända förlisningen inträffade längre upp i älven med en mindre båt, men är kanske representativ för den tidens frakter på platsen:
En man hade på hösten år 1706 följt en hustru Gertrud Wallenii dräng med en båtlast lax till Styrnäs och sedan fört en båtlast malm från Hammar, varvid de överenskommit att ta hälften vardera av betalningen för frakten. I strömstråket vid Skedom stötte båten emellertid på en sten och sjönk. De bägge männen dömdes att tillsammans betala båten. För frakten av malmen erhöll de ingen ersättning, då de icke gjorde något försök att bärga båten.
Komm: Hammar och Nyland var omlastningsplatser för varor, från skutor till mera grundgående och bulkiga haxar. Med gynnsamma ostvindar kunde dessa segla vidare uppströms med tackjärn och salt till bruken och kronans laxfiske. Ända in på 1900-talet kunde dessa råsegelriggade haxar ses på älven.
Själv anser jag det vara tvivelaktigt om Ångermanälven kan vara representativ som älvmynning i allmänhet. Ångermanälven är mycket speciell med flera inseglingsleder och segelbar långt uppströms, vilket givit området unika möjligheter till resursutnyttjande i form av samhälls- och industrietablering. Samtidigt skall vi vara tacksamma att just detta område inom Västernorrlands län valdes ut av det marinarkeologiska rådet. Fornminnesinventering och registrering av lämningar under vattnet är utan tvekan eftersatt i hela landet. Tänk om en mera omfattande och heltäckande inventering av Ångermanälven kunde göras, visuellt med dykare och med elektroniskt sökhjälpmedel såsom sidescan sonar. Detta har mig veterligen inte genomfört någonstans inom Sveriges gränser ännu. Det skulle vara mycket intressant.
Vi önskar Patrik och Staffan lycka till med sitt arbete och hoppas att vi kommer att kunna ta del av slutrapporten. Kanske något av dess innehåll kan publiceras under denna sida.
Lennarth Högberg 2000.