Hammalfyndet - en båtlämning från bronsåldern?
En av de allra intressantaste platserna inom länet, vad det gäller en marinarkeologisk lämning, är det s.k. Hammalfyndet, uppkallat efter platsen:
När bonden och häradsdommaren Olof Davidsson - Hamrin på sina ägor i Hammal, Sköns socken, skulle dika ur ett "surdrol" hittades lämningar efter en farkost. Detta var om våren 1854 och han hade hjälp av grannen, bonden och möbelsnickaren E. J. Sjölund. De grävde hela den dagen och ungefär halva fyndet frilades, men vatten rann hela tiden in i gropen och timman började bli sen, så fyndet täcktes igen. Deras observationer förmedlades muntligen till E. J. Sjölunds son Hjalmar som 1952, tillsammans med intendent Ingemar Atterman, skrev till Vitterhetsakademien och rapporterade om fyndet:
Under båten var en märkelig stock som böjde av uppåt som ett horn och inuti var grova avkapade stockar. (Förmodligen spant som plankorna voro fastgjorda vid). De som byggde detta skepp kände ännu ej till konsten att bränna tjära, ty det var tätat eller bestruket med kåda. Plankorna voro fastsatta med trätappar. Tapphålens ojämna form och utseende för övrigt antydde, att de ej voro borrade utan utbrända med något glödgat föremål. Tapparna voro i sin tur förbundna med varandra genom två bindslen, som bestod av rottrådar av obestämbart ursprung.
Farkostens längd var 4½ meter och djupet var ungefär 1 meter. Några trätappar togs tillvara vid tillfället och ett par av dessa finns bevarade som idag är i privat ägo. Fyndet får anses som mycket gammalt. Det berättas också att ett ankare i form av en genomborrad sten, skulle ha hittats antingen i båten eller också på södra sidan av Tosveberget.
Fyndplatsens läge finns även beskrivet i Attermans rapport och stämmer mycket väl in i landskapstopografin. Denna plats, strax väster om Birsta köpcentrum (IKEA), ligger idag 45 meter över nuvarande havsnivå och hela området är intressant ur arkeologisk synvinkel, med en mängd av övriga fornlämningar.
Ev. kommer markradar att köras över platsen under sensommaren/hösten 2000. Kanske vi då kan få ett bildligt bevis på båtlämningens verkliga existens. Har vi här månne länets älsta båtfynd? Om så vore att dess existens konstateras, är vi då beredda att gå vidare? Du och jag som medborgare, institutioner, politiker etc. att ta denna kostnader för utgrävning - konservering - tolkning - förvaltning? Vilken information förväntar vi oss att fyndet skall ge om våra förfäders sätt att bygga sina kommunikationsmedel och sättet att verka och bo i kustnära miljö? Känner vi inte till tillräckligt om detta redan? Kanske vi skall låta fyndet ligga kvar i sin skyddande miljö och
vänta på att nya tekniker utarbetas och förbättras när det gäller datering, konservering, DNA-analys etc.?Många frågor att fundera kring, men intressant är det. Framtiden får utvisa.
Lennarth Högberg 2000.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
UPPDATERING.
I november månad fick vi hjälp av personal från Raycon AB i Luleå att avsöka området med markradar. Tyvärr visade det sig att marken var allt för konduktiv. Radarn trängde bara ner c:a 20 cm i leran. Men de har lovat att göra ett försök till under vintern med en mer lågfrekvent antenn som tränger längre ner i materialet.
