Förlisningar och andra sjöolyckor inom Västernorrlands län.
Det var ett magiskt ögonblick den gången 1978, då jag för första gången tog ett andetag i en regulator i Timrå simhall. Vi satt på bassängens botten och tittade på varandra. Mungiporna gick ända upp till örsnibbarna.Upplevelsen av uppdyket blev en annan. Tidigt om våren, i en illasittande våtdräkt och i 3-gradigt vatten, precis i Ljungans utlopp. Vid växelandningen på tre meters djup så såg jag inte min instruktör. Och vid hemsimningsprovet gick vågorna höga. De slog hela tiden över oss dykare och jag hörde mina kamrater hosta och harkla sig efter kallsuparna. Övningen fick avbrytas. För många var det nog en nära-döden-upplevelse. Ur den kursen så är det bara jag som dyker idag. Kraven och pedakogiken har sedan dess, som tur är, ändrats en hel del.
Foto: Lennart Carlsson, sportdykarklubben Laguns arkiv.Undervattensvärlden som mötte mej i Sundsvallsbukten var ju inte precis som den man sett på TV:n. Fiskar var sällsynta, utan behållningen blev en och annan pilsnerflaska. Ibland stötte man på konstiga "plankhögar", ett virrvarr av pinnar och bräder, som jag inte förstod ett dugg av. Det var vrak, eller fartygslämningar som är en bättre benämning. Nu vet jag att en sådan "hög" kan ge otroligt mycket information och dessutom ge mycket personlig behållning av dykandet. Jag förde anteckningar om vraken, vad andra dykare och fiskare berättade, fartygsnamn, årtal, händelseförlopp o.s.v.
År 1992 bestämde vi oss, jag och min dykkamrat Anders Vikdahl, att göra en grundlig inventering av de skrivna källorna. Syftet var att kunna identifiera alla de anonyma vraken som låg där ute till havs. Dels även att med förlisningsuppgiften som grund ge sig ut på nya sökäventyr. Vi har hela tiden haft i åtanke att publicera materialet och beräknade tiden för arkivarbete till 3-4 år. Åh, så fel vi hade. Fast nu är vi ganska nära. Vi har nödgats dela upp publiceringen i två delar p.g.a tekniska och ekonomiska orsaker. Del 1 omfattar åren 1618 och fram till 1880. Det motsvarar drygt 300 händelser innanför länets gränser.
Vad är ett vrak? Redan i inledningen av vårt arbete upptäckte vi att vi hade ett definitionsproblem. Ibland stod det i förlisningsuppgiften att fartyget blev vrak, bara för att sedan upptäcka att det iståndsattes och åter seglade på haven. Nämn ordet vrak för en sportdykare och han får något drömskt i blicken. Ett "Kalle Anka-vrak" med kanoner och kistor fulla med guldpiastrar. Om vi istället haft chansen att fråga den dåvarande skepparen så har nog definitionen blivit "ett fartyg i icke sjödugligt skick". Därför kommer vi att ta med alla uppgifter i boken. Vi har inte sett det som vår uppgift att försöka sortera ut de som verkligen blev vrak eller inte. Det har också varit fel om vi gjort det, utan vi lämnat det till läsaren att göra sin egen tolkning. Även om det inte resulterade i en fysisk fartygslämning så kan det vara intressant läsning. Man kan då se vårt arbete som en etnologisk studie om livet ombord och vad som kunde gå fel.