Dykerie & Bergnings Compagniet
Att tillvarata skeppsvirke och värdefull last efter förlista fartyg är på intet sätt någon ny företeelse. Att ta för sig av vrakgodset sågs i äldre tider som en skänk ifrån ovan och det betraktades som en extra inkomst i den annars så nödtorftiga vardagen. Det berättas att man även i kyrkorna, under dåliga tider, bad: -O Gud, gif oss ett Vraak! Den attityden existerar delvis fortfarande. Parkera din bil utmed en europaväg får du se. Den blir snart till allas ägodel och försvinner från platsen bit för bit. Det är inte för utan att de allra tidigaste tingsprotokollen handlar just om vrakplundring. Det är möjligt att dykeriverksamheten infördes för att skydda redare och lastägare, och stävja just denna typ av kriminalitet.
Redan 1692 bildades Södra Dykerie Compagniet och fick av konungen privilegium, d.v.s. ensamrätt, att tillvarata öfvergifne fartyg och kringflutne persedlar, samt bistå skeppare med bärgning vid strandningar. Området omfattade Västkusten, ned till och utmed Skånes kust. Det bärgade godset såldes som regel på auktion och dykeriet erhöll överenskommen procent på värdet. Mårten Triewald ansökte och fick privilegium för Östersjökusten år 1729. Bolaget fick namnet Norra Dykerie & Bergnings-societeten. Triewald var en av pionjärerna och skrev boken Plägning til Konsten at Lefva under vatn. Den utkom 1734 och 1741 med undertiteln En kort beskrifning af de påfunder, machiner och redskaper som Norra Dykerie och Bergnings-sosieteten sedan det anstälte profvet under 1731 års Riksdag, låtit förfärdiga, och nu med scala af deras storlek i koppar sticka låtit (Kungl. biblioteket, Stockholm). Tydligen var de tvungna att bevisa sitt yrkeskunnande för att erhålla privilegiet. Begreppet "att dyka" var på den tiden inte synonymt med att vistas under vatten, utan mer ett sätt att med hjälp av verktyg från ytan bärga föremål på djupet. Även om kompaniet hade en dykarklocka i sin ägo (förvarades i Stockholm) så finns det inte dokumenterat att den någonsin skulle ha används inom Västernorrlands län. Att använda klockan krävde stora materiella resurser och stor arbetsinsats, så värdet på det som skulle bärgas var tvunget att vara högt för att det skulle löna sig.
År 1802 sammanslogs bolagen till Dykerie & Bergnings Compagniet. Samtidigt utgavs en ny dykeriförordning: Kongl. Maj:ts i nåder faststäldte reglemente förDykerie- och Bergnings-Compagniet; gifvit Stockholms slott den 22 december 1802 och Kongl. Maj:ts privilegierade Dykerie- och Bergnings-Compagnies instruction för des commissarier i landsorterne; gifven Stockholms slott den 27 april 1803 (Kungl. biblioteket, Stockholm). Däri reglerades på vilket sätt verksamheten fick bedrivas. Bland annat så skulle kompaniet kvartalsvis inrapportera till amiralitet och förvaltningen för sjöärenden, om sina förehavanden, de s.k. kvartalsberättelserna. Av dessa kan man utläsa förlisningsdatum, fartygets namn, typ och nationalitet, dräktighet, skepparens namn, inom vilket dykeridistrikt och förlisningsplatsens namn, vilken last fartyget hade och dykeriets åtgärder. Ibland finns bifogade attester där skepparen intygar om att dykeriet skött sina åtaganden och att ärendet då avslutats.
Organisationen som sådan var upplagd så att kuststräckan var uppdelad i s.k. dykeridistrikt. Inom varje distrikt styrde en kommissarie, som till sin hjälp hade uppsyningsmän och strandfogdar. Vid större bärgningsarbeten inhyrdes dagsverkeskarlar, draghästar och båtar.
Den första dokumenterade organisationen inom länet är från 1805 och omfattar Härnösands tullkammaredistrikt:
Commissarie J. H. Lindstedt, Hernösand
Vice Commissarie Olof Björkquist, Sundsvall
Inspector Olof Ernberg, Hernösand
Uppsyningsmän:
Fiskare Petter Hellberg för Gunsvik, Langön och Björnskär
Skeppare Peter Åkerberg för Bremön
Nils Lidberg för Lerudden
Landsskrifvare Englund för Södra landet
Skeppare Olof Sjöberg för Alnön
Kyrkvärd Nils Nilsson för Hässjö och Tynderö
År 1817 övertog Olof Engelbert Smerling tjänsten som dykerikommissarie och organisationen var som störst 1826:
Förteckning
Uppå Öfver och under Betjeningen samt Arbets Karlar, hvilka äro under Kongl. Previljerade Dykeri och Bergnings Compagniet uti Hernösands och Sundsvall Städers Destrickter för Året 1826.
Caractairer Namn Stället
Commissarien Olof Engelb. Smerling Sundsvall
ÖfverUpsyningsman Rådm. P. Åkerberg Sundsvall
Inspectoren N. J. Dahlström Hernösand
Upsyningsmanen Jordbr. Nils Ericson förNjurunda och Nollbyn
Strandfogden Bonden Olof Åström för Å By
d:o Anders Sjögren för Skelo
d:o Olof Söderström för Galtström
d:o Olof Bergström för Ofvansjö
d:o Borgaren Nils Lidberg förSundsvall
d:o Borgaren Hans Hammarberg för Sundsvall
d:o Borgaren Lars Lundeborg för Sundsvall
Upsyningsman P. Söderberg för Tynderön och Skilsåker
Strandfogden Olof Bolin förTynderön och Åkerön
d:o Anders Åkerström förTynderön och Bäring
d:o Olof Jonson för Häggdanger och Torrom
d:o Olof Norstedt för Hernösand
d:o Eric Söderlund för Hernösand
d:o Jonas Fellgren förSäbrå och Lungösundet
Upsyningsman Hemanseg. B. Nils Dahlenius för Hemsön
Strandfogden Hemanseg. Eric Norell för Hemsön och Nordanön
d:o Pher Forsberg för Hemsön
Upsyningsmanen Nils Libell förNordingrå och Barsta
Strandfogden Hans Norberg för Nordingrå
d:o Strandfisk. Nils Norling för Nordingrå
d:o Hans Ericson förNora och Berghamn
d:o Lars Janson förNora och Berghamn
d:o Jan Janson för Ulfön och Nätra
Upsyningsmannen Bruks Insp. Olof Wågström för Grundsunda och Husom
Strandfogden Christopher Ericson för Arnäs och Burön
Upsyningsman Gästgifvaren Olof Valander för Nordmaling
Strandfogden J. Nordberg för Nordmaling
Sundswall 1 April 1826
Olof Engelb. Smerling
Dykerie Commissarie
Varje år besiktigades dykeriets inventarier av städernas magistrater på anmodan av amiralitetet.
Landshövdingen skickade därpå en förteckning av dessa inventarier:Förteckning
Uppå Kongl. Previljerade Dykeri och Bergnings Comp. uti dess här i staden hyrde Magazin liggande
Instrumenter och Inventarier som wärnas av Undertecknad:1 st Förtöjnings Dragg
1 st Ransaknings d:o
2 st Släphakar
2 st Klootänger
2 st Is Bilar
1 st Engelsk Stormthamp med fine Wefnar
1 st Tre skifwatt Block Gine med Tornskifwor
1 st Twå skifwatt d:o
1st En skifwat d:o
2 st Båtshakar
2 st Snibb Båtar
2 st Spannemål Hofwar
Sundsvall den 29e Maji 1826
Olof Engelb. Smerling
Dykerie Commissarie
Förestående Inventarier Hafva undertecknade af Lots: Magitraten till förordnade Besiktningsmän befunnit i
Brukbart Stånd, betyga.Sundswall ut Supra.
Peter Åkerberg And: Shönberg
Rådmän
-----------------------------------------------------
År 1826 den 24de April, hafva undertecknade till följe af Konungens Höga Befallningshafvandes förmanande,
värkstäld syn och besiktning i närvaro af Dykerie Commissarien Smerling, å den under dessvärd här i
Staden Kongl. Dykerie och Bergnings Compagniet tillhörige Dykeri redskap - neml =1 st Gina med hundända, 1 st 3 tums Tross 96 famnar nogodt skamfilad å ena ändan, 1 st 2 tums Do 100 famnar
i godt stånd, 4 st diverse trossar tillsammans 204 famnar hvarav här endast befinnes 54 famnar, och uppgaf
Commiss. Smerling att 150 famnar tross ännu vore så i behof uti Grisslands hamn - 1 st 6 tums Stropp
3 famnar lång, 1 st 3 skifvad Ginblock med stropp, 1 st 2 skifvad med Stropp, 1 st en skifvad Ginblock med Stropp,
1 st förtöjningsdragg, 2 st Is billar, 2 st Släphakar, 2 st båtshakar, 1 st Afbitare, 1 st kofot, 1 st kofot i
Grisslands hamn, 1 st Klootång, 1 st stormpump med behör, 2 st Issågar en större en mindre - och äro
förestående persedlar alla uti godt och brukbart stånd. Commissarie Smerling erinrade att Båtar som
vid förefallande olyckshändelser äro så nödvändige, så emot skälig betalning på lån begagnas.Hernösand som ofvan
H. Hamberg John Eurenius
Rådmän
Under dykeriets verksamhetsår här i länet, 1805-31, så finns ett 40-tal ärenden upptagna i källorna. Vid åren 1828-29 så minskade antalet personer i organisationen, och fler och fler slutattester släpade efter. Detta verkar vara generellt över hela landet. Landskansliet i Härnösand skrev ett flertal gånger till Smerling och efterfrågade redovisningar över ännu ouppklarade dykerimål. Man krävde svar på ärenden för åren 1822, 1824, 1825 och 1829. Till slut inkopplades kronolänsmannen i saken.
Dykeriöverkommisarien Wästbäck utkom i slutet av 1830 med boken Konsten att på djupet verkställa bärgningar. Nitton exemplar skickades till Västernorrlans landskansli för försäljning. Kompaniet upphörde efter verksamhetsåret 1831. Försök gjordes att bilda ett nytt dykeribolag och aktier utbjöds till försäljning. Flera instanser uppvaktades i frågan där man motiverade viktigheten för landet att ha en fungerande dykeriorganisation. Men av detta blev inget.
Lennarth Högberg 1997