Det här är Matilda - en illmarig tjej med glimten i båda ögonen, som blev 8 1/2 år och somnade in på midsommarafton 2007.

I mångt och mycket så var Matilda som ungar är mest - energisk, vetgirig, otålig och fantasirik - samtidigt som hon alltid utmärkte sig med en egen stil.

Största skillnaden jämfört med andra barn är dock att hon hade oturen att drabbas av cancer. Matilda fick vid 3½ års ålder diagnosen hjärntumör. Det är just detta som hennes hemsida handlar om. Hon behandlades på Lunds Barn och Ungdoms Sjukhus (med den passande förkortningen BUS).

Tanken med den här sidan är att försöka visa vad som hände med Matilda och att beskriva hur tiden sett ut för vår familj sedan vi fick beskedet om Matildas sjukdom. Vi vill teckna ner och bevara händelser och tankar från denna tid - detta blir vår ”dagbok”.

Sidan är också ett försök att underlätta för att de släkt och vänner som vi inte pratar med så ofta eller som bor långt härifrån ska kunna få den senaste informationen. Kan dessutom våra erfarenheter vara till nytta för andra (kanske nyligen) drabbade familjer så skulle det kännas bara bra.
 

Du befinner Dig nu på startsidan.

På sidan ”Historia” berättas hela vår långa sjukdomshistoria, vilken började torsdagen den 5 september 2002.

På sidan ”Läget just nu” ska vi försöka hålla er uppdaterade med den senaste statusen.

På sidan ”Länkar” hittar Du länkar till andra sidor som beskriver barncancer och hjärntumörer generellt, och Ependymom (Matilda’s tumörtyp) specifikt. Det finns också länkar till Barncancerfonden och andra organisationer.

Ni får gärna skriva till oss. Vi är tacksamma för alla synpunkter eller förslag till sidan. Om det är något ni undrar över så behöver ni inte tveka att fråga, det finns inga tabun. Lättaste sättet att nå oss är via gästboken, eller till e-post-adress ulrika.faremo@lsn.se. 

Slutligen vill vi passa på att TACKA (!!!)     alla er, som hör av er genom kort, mail, samtal och tankar, och som troget stöttar oss genom denna jobbiga tid. Vi vet att det är många som tänker på oss. Det värmer oss mycket att känna det. Vi är dåliga på att höra av oss, ofta tryter liksom orken. Men det betyder inte att vi inte uppskattar det. Tusen tack för omtanken!

Välkommen in!

/ önskar Matilda & Ulrika & Anders Färemo