Vers:
Gm Cm Gm
Cm Gm D7 Gm

Refr:
Bb E# Bb
Bb E# Bb
Gm D7 Gm D7/Gm
Gm D7 Gm D7/Gm

Det mesta blir väl inte som man tänkt sej
Och ingen annan kan man skylla på
och baken har man bakåt fast man vänt sej
och knappast blir det nåt bättre

Och läser man om sådant som står skrivet
Om människor som handlat fint och stort
Då verkar livet ens tillspillogivet
Och knappast blir det nåt bättre

Jag haver slösat bort mitt enda liv
På snus och knulla och travet
Och spriten har jag haft som tidsfördriv
Och ont i skann fick jag av'et

Jag tror jag lämnar bort min arma själ
Till pastor Ström i kapellet
Och om han sköter om den riktigt väl
Så får han gumman min istället

Nä, inte blir väl mycket som man hoppas
Och ungarna är bäst när dom är små
Och kärleken är ljuvlig mens den knoppas
Sen blir det knappast nåt bättre

Ett löfte är väl bäst när det är löfte
Och annat blir det när det frias in
Då har man glömt det mesta som man löfte
Och knappast blir det nåt bättre
Men när jag lämnar in en vacker dag
Då ska jag leva på tvären
Adköss till kortspel och systembolag
Som bryter ner karaktären

Och ungkarl skall jag också då förbli
Som ensam själ vill jag vandra
Mens gumman springer kring och ligger i
Och håller ordning på andra.

I "Förhoppning" ska det vara Eb och inte E#. E# är ju dessutom detsamma som F.

(Am)
Ddim E7 Am Am7
Ddim E7 Am
Ddim G C
Ddim E7 Am

Jag var ett barn
Med klara ljuva sinnen
Och på mitt väsen solen lyste ned
Mitt liv var nytt
Och ännu utan minnen
Och genom natten månen stilla gled

Och jag var ung
Med fasta steg på jorden
Jag levde fritt
Bland träd och vilda djur
Och som i lera formade jag orden
Och rent var hjärtat som de kommo ur

Och lilla bäcken mot älven rinner
Och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer du finner
Var lilla bäcken blev av

Och jag blev man
Med hattoch stövlar tunga
Och lärde tyglarna av lämplighet och sed
Och lörde le
När marken syntes gunga
Av tyngd från fiender, som högg oss ned

Jag ser på världen
Genom dödas blickar
Med andras oro
Köper jag min frid
Och nedåt slår jag
När jag uppåt slickar
Och snarkar däst med själens nöd därvid

Och lilla bäcken...

Jag samlar tid
som musen samlar skulor
Till livets buggnad samlar jag på år
Ty allting stort och starkt
Är byggt av smulor
och sanningen av ångrad lögn består

I munnens valv
jag känner orden klinga
Som återskall
Av allt som sagts förut
Min tro är klen
Och klokenskapen ringa
Och allt är början, mittoppi och slut

Och lilla bäcken...

Em Em+5 Em6 Em+5
Am7 D G H7
Am Em
Am C H7 (vartannat varv C H7 Em)

Fumlig ful o dyster går vår tröga vals
Snart min dystra syster går den inte alls
Med en arm om halsen i ett bräckligt nu
Du o jag o valsen, valsen jag o du
Låt musiken tala med sin mjuka röst
Helt fenomenala äro dina bröst
Kom och var mig nära aftonen är sen
Extraordinära ära dina ben

Fumlig gul o dyster går vår tröga vals
Snart min dystra syster går den inte alls
Kom och var mig nära aftonen är sen
Extraordinära äro dina ben
Månens bleka skiva leker med ditt hår
Oerhört subtila äro dina lår
Fumlig ful o dyster går vår tröga vals
Snart min dystra syster går den inte alls

Em D A H7 A/Em
G D H7
Em Em7 C H7
Em Hm7 Em

Nu är det sommar
och koltrasten sjunger i parken
Och himmelen släpper små glittrande stänk
På gatukontorets fernissade bänk
Och jag ligger nere på marken.

Ja, nu är det sommar
och gråsparven kvittrar på grenen
Själv blandar jag fredlig min T-sprit med Kir
Och Gud vet väl bäst vilken verkan det blir
Jag kanske kan sträcka på benen.

Ja, nu är det sommar
och knölsvanen råmar i viken
Av blommor och blader ör gräsmattan mjuk
Och snäll emot den som av fylla är sjuk
Och än är det långt till kliniken

Am Dm Am
Dm6 E7 Am
Am Dm E7 Am
Dm6 E7 Am

Du är lik en sauan
När du knip med auga
Ha inte stånnan söva
Bell int stret emot

Mjuk och fin likt tussan
Som du sir på floan
Söt o go som mylta
Du jet söva nu

A'mamma sov me kuan
Pöjkan söv me stoschan
n'far han sov med ittnå
Och nu söver du

Vers:
Cm G7 Cm Fm
Fm Bb G7 Cm
G# G7 Cm

Regfräng:
E# B Cm G7
Cm G7 G7 Cm G#
G7 Cm

Men har man sett på själva far
Som valsar runt med rumpan bar
Och inte skor eller byxor har
Och inte några pengar

Han spelar på sitt handklaver
Och barna dom blir fler o fler
Och sol går opp och sol går ner
Och aldrig några pengar

Men strun i pengarna och strunt i skatten
Jag äter gammalt brl och dricker vatten
Och sover som en timmerstock om natten
Och råttor har jag fulla skafferit
Och mot betalning gal ej näktergalen
Av glans och storhet blir det bara skalen
Av prål och prydnad blir det mat åt malen
Och alla råttorna i skafferit

Jag fuller magen min med sång
När tarmen knäpper pling o plång
Om portmonän är full nån gång
Så inte är det pengar

I testamentet ska det stå:
Ditt liv är till för att leva på
Och ära kan du aldrig få
Och inte några pengar

Och mot betalning gal ej näktergalen
Av glans och storhet blir det bara skalen
Av prål och prydnad blir det mat åt malen
Och alla råttorna i skafferit

Och gläds med den som åt sej fet
Du har betalat hans diet
Och glöm bekymmer och förtret
Och bru dej ej om pengar

För den som proppar magen full
Och läppjar vin för gommens skull
Blir ändå bara grus och mull
Trots alla sina pengar

Och mot betalning gal ej näktergalen
Av glans och storhet blir det bara skalen
Av rål och prydnad blir det mat åt malen
Och alla råttorna i skafferit

Vers:
Am

Refräng:
C

Kvitt, kvitt säjer alla fåglar små
dör dom hoppar på sina grenar
Och grisen han grymtar och går på
för att uttrycka vad han menar
Bä, bä bräker alla vita lammen
Och kacklandet hörs från gässen
Med gnägget som hästen gnäggar fram
vill han visa att han är lessen

Men mössen dom kilar tyst omkring
därför kallas det tyst som musen
Av möss hör man nästan ingenting
Fast det vimlar av dom i husen

En mus vågar aldrig sticka upp
Han är alltid så tyst och sluten
Pip till och du får dej en sittopp
Så du lär dej att hålla truten

Ett buffligt och opolerat sätt
Bör man lämpligen kombinera
Med vanlig cynism och brist på vett
Samt en fallenhet att domdera

För om käften är lika stor som baken
och full utav vassa tänder
Så ordnar sej nästan alltid saken
Vad som än än i världen händer

Vers:
Dm

Refräng:
Dm A7 Dm
Dm A7 Dm

Natt sänker nu sitt svarta dok
Över mänska och kommun
Nu blir alltig bra som var på tok
Himmel kall blir varm och brun.

Du blir vacker jag blir stygg
Jag är troll och du är älva
Lägg din glädje på min krumma rygg
Sorgen får vi bära själva.

Låt oss glömma vad på dagen skett
Jag är du och du är jag
Ett och ett är matematiskt ett
Innan natten blir till dag.

Du är vacker, du, och jag är stygg
Jag är troll och du är älva
Lägg din glädje på min glädje
på min krumma rygg
Sorgen får vi bära själv.

Himlen lyfter nu sin kjortelfåll
Ljuset silar genom rutan
Åter går vi två åt var sitt håll
Jag har ingen, du är utan.

Du blir vacker, du, och jag blir stygg
Jag är troll och du är älva
Lägg din glädje på min glädje
på min krumma rygg
Sorgen får vi bära själv.

Vers:
Dm D7 Gm C7 F
Gm C7 F Bb A7 Dm D7
Gm C7 F Bb A7 Dm

Refräng:
Dm/D Gm C7 F A7
Dm Gm A7 Dm

Nu är den sköna sommaren här
Med lust och fägring stor.
Och bruna ben och tunna skor
Och mesen som i holken bor
Och dofta av hägg och kaffekask
Och burken full av mask.

Och knappt har solen sjunkit ner
Så börjar den gå opp.
Och i fabriken är det stopp
På skortsenspipans högsta topp
Har sädesärlan byggt sitt bo
Allt andas frid och ro

Och vår fabriks direktör
Han går det strålande för.
Han tog kosingen med sig
Och stack, som dom gör
Från en tyngande skatt
Och nu ryktas det att
Han med skattmasen leker tafatt.

Sen är den sköna hösten här
Som vi har väntat på,
Med gula löv och mogna bär
Och äppelträn med äpplen på
Och kylig natt och blåsig dag
Och litet socialbidrag
Som man kan dra sig fram uppå
Så varför gnälla då?

Och vår chefsingenjör
Gpr det strålande för.
Han fick kosing av staten att fortsätta för
Lika glatt som görrut
Någonstans söderut
Går han på parti och minut.

Sen är den sköna vintern här
Som vi har väntat på.
På vintrig här och frusen mark
vi färdas på en gammal spark.
Först biten till förmedlingen
Och sedan åter hem igen
Med samma avslag som förut.
Och sen tar vintern slut.

Men fabrikens kamrer
Han får vi knappast se mer,
för han fick det som lagen
åt brottslignar ger.
Något år får han gå
på en kåk ful och grå
för dom siffror som han trodde på.

Sen kommer vårens sköna tid
som vi har väntat på
när bäcken porlar glad och strid
och lärkan sina drillar slå
och marken gror och går i knopp
runtom min sysslolösa kropp
och uppåt stiger markens sav
som det blir sommar av.

Men nu ska udda bli jämnt
det har kommunen bestämt.
För fabriken, som utsikten
länge skämt,
och där möda och slit
luktar svett, blod och skit
tar man bort med en dos dynamit

Sen är den sköna sommarn här
Med lust och fägring stor.
Och bruna ben och tunna skor
Och mesen som i holken bor
och kaffekask och dragspelslåt
och getingbon och motorbåt
och mjälkcentralens kalla glass
och utedans och utedass
och dunket från en fiskesmack
och juice i tetrapack

Och man är ledig och fri
neb det skiter man i.
För det kvittar snart hur det ska bli.

Dm D7 Gm C7 F
Gm C7 F Bb A7 Dm D7
Gm C7 F Bb A7 Dm
Refräng:
Dm/D Gm C7 F A7
Dm Gm A7 Dm

Gm Cm D7 Gm
Gm Cm6 D7 Gm
Bb F Gm D7
Bb F Gm D7 Gm

Kom ska vi tycka om varandra
Kom så får du kärligt kyssa mig
Så som du plägar göra med dom andra
När dom brukar hälsa på hos dig

För det är rent på tok vad männskan är snål
Med att dela med sig utav sympati
I denna värld som jagar amorösa mål
Medans kärlekslösa skaror drar förbi

Kom ska vi tycka om varandra
Kom så får jag kärligt kyssa dig
Strunt i dig själv och tänk på andra
Och detta gäller inte minst om mig

För det är rent på tok för lite utav det
Som vi människor har skäl att glädjas åt
Och alltför mycket utav sorger och förtret
Och för lite av utsäkt och förlåt

Kom ska vi tycka om varandra
Kom så får du kärligt kyssa mig
Så som du plägar göra med dom andra
När dom brukar hälsa på hos dig

Am Am Em7
Am Am Em7 Am
Am Fmaj7
Am Em7
Am Fmaj7 D E7 Am

Ungdomen, kärleken
Plus det dära som man kallar för passioner.
Längtande, trånande.
Och så denna dragning till varann.

Okloka, purunga.
Inget visste man om krassa verkligheten.
Ensamma, urdumma.
Samt att du var tjej och jag var man.

Och så händer detta som så ofta händer
I vårt fosterland samt uti andra länder
Blott för detta faktum att du var en kvinna
Och så det att jag var man.

Rådhuset, Lillgrabben.
Och en liten tvåa uti Hallonbergen.
Svärmorsa, Styvfarsa.
Du var dum och jag var likadan.

Vattkoppor, Kikhosta.
Mat och hyra och man lever jäms med rumpan.
Missnöje, Urtråkigt.
Du blev sur och jag blev likadan.

Livet är en sand som i ett timglas rinner.
Oh, du dyra liv som tynar och försvinner.
Trots det ljuva faktum att du var en kvinna
Och så det att jag var man.

Innanför vår tvåa mister livet färgen
Medanans solen lyser bortom Hallonbergen
Blott för detta faktum att du var en kvinna
Och så det att jag var man.

Halvpackad, Skärtorsdag.
I en trevlig våning efter firmafesten.
Klädpoker, Otrogen.
För att visa att man var en man.

Slagsmålet, Tandborsten.
Och en sovsäck på ett golv hos en jag kände.
Rättshjälpen, Hemskillnad.
Du fick grabben du för jag var man.

Du fick möblerna och nya grammofonen
Samt min halva lön i underhåll för sonen
Blott för detta faktum att du var en kvinna
Och så det att jag var man.

Midsommar, Nytändning.
Plus det dära som man kallar för passioner.
Passande, Nödvändigt.
Samt en liten dragning till varann.

Hopflyttning, Svärmorsa.
Samt en liten grabb som hon har haft sen förut.
Styvfarsa, Volkswagen
Håret börjar glesna lite grann.

Livet är en sand som i ett timglas rinner.
Oh, du dyra liv som tynar och försvinner.
Låt oss leva upp den lilla bit vi hinner.
Du är kvinna, jag är man.

C G7 C
C G7 C
F C
F G C

Som dagg och honung är din ljuva mund
Som rosor doftar du i junilund
Och likt en duva så vit och ren
Är kärleken, är kärleken

Men scart som natten är en trolös vän
Och kall som is är saknaden
Och ensamheten är arm och grå
Att vänta på, att vänta på

Men nu är kärlekens ljuva stund
När jag får kyssa din ljuva mund
Och morgondagen med sorg och gråt
Vi skratta åt, vi skratta åt