En berättelse om Minjas första drev

(Berättare Jan Åström - ägare till Minja)

Onsdag morgon den 27/9, dimman låg tät, Jan Åström en man med två saker på hjärnan, finnstövare och drev, hade nyss gjort upp en eld.

Hans fågeljagande dåre till kompis kom klampande genom skogen och satte sig. Kaffe och en korvbit dukades upp på mossan till fest, dom två unga jaktgalningarna fikade och pratade, tittade på stövarvalpen som sprang runt och tuggade mossa så det yrde runt öronen. Kanske blev det så att lögnerna tog för stor kraft, eller att korven gjord på kött av okänt ursprung gjorde sig till känna men plötsligt var lillfinnjänta borta och ingen hade märkt nåt.

Dom två blev tysta och stirrade på klockorna, finnjänta som aldrig hade varit borta mer än 10 minuter hade nu helt opåverkat dubblat sin söktid. Världen stannade upp, ett skall så skarpt att dom två så håriga bringorna vid elden, blev så kala att de kunde jämföras med en huggormsunges släta röv, dom två männen Peter och Jan var i Nirvana.

Men, bara ett skall, sedan var det tyst igen, en kort tystnad, efter att 10 sekunder hade gått kom ett ljud inferno (som säkert han som hörde Tsar Kolokol världens största klocka första gången kan beskriva)

- TIKEN DRIVER!!!! Skrek de båda männen så gott det kunde, (men hördes mest som en väsning).

Hagelbössorna laddades med söndernötta gyttorpsröda snabbare än Amerikas president kan få av sig brallorna.

- Du Peter går ner dit vid hyggeskanten och jag går på upptaget, kraxade Jan fram mellan dom vita tätt sammandragna läpparna.

Jan gjorde en frammarsch mot upptaget som mest liknade Qasimodos tappra försök till konståkning i grustag, men väl framme hörde han (mellan hjärtslagen) att drevet buktade ner mot havet.

Det hade gått fem minuter och drevet gick fortfarande, Jan stod på pass så gott han kunde, han kämpade med att hålla tillbaka ögonen från att rulla runt, och behålla lugnet som krävs vid ett harpass.

Ytterligare fem minuter av drev så underbart gick, men då lika snopet som det kom tog det slut, passen behölls för säkerhetsskull en stund, men efter ett tag träffades dom båda (psykiskt utmattade men lyckliga) jägarna vid elden igen.

Lillfinnjäntan Minja kom tillbaka efter en kvart, glad som aldrig förr och hade nog mest roligt åt sin husse Jan som låg och sprattlade i mossan - HOJTANDE LILLGUMMAN OCH PAPPAS GULLEGRIS, ÄNTLIGEN FICK JAG HÖRA DITT FÖRSTA DREV.

Senare gick dom alla tre ner mot tappet och där i en lerpöl sågs färska språng av hare, och den dagens bästa stövares tassavtryck.

Hon låg kvar på tappet 15 min och inte ett ljud, drevet varade bara i 10 min, men det var hennes första. Men vänta du tills hon har drivit den första timmen!!

Rapport nr 2

Hej! I söndags var jag på min första utställning, den var i Sollefteå och jag gick som lärling åt Spettlidens Fanny, en hamilton tik som en kompis till min husse Jan äger. Fanny fick sitt tredje cert och med det such, men inte nog med det hon vann hela utställningen, det var kul. Men många kom också fram till mej under pausen och tyckte att jag var en verkligt snygg valp och önskade mej lycka till, hoppas nu utseendet håller i sej, jag blev lite otålig på slutet av dagen men efter nån timmes bus så blev jag trött och sov.

Nu väger jag 11,5 kg och sover mindre och busar mer, jag är ganska stor säger många men inte tjock i alla fall,jag är nästan inte rädd för någonting men gräsklipparen och motorsågen tycker jag inte om.

Husse har fått!! en plast båt 6m och inombordsmotor som renoveras för fullt , han säger att det blir nog mycke jakt ute på nåra öar i höst om båten lyckas. Jag är fortfarande väldigt självständig och lyssnar inte speciellt mycke på vad husse säger, t,e,x att jag ska komma , inte hoppa , inte ta ifrån bordet m,m men jag tvingas vell till att lyda när jag blir äldre (suck) i helgen ska vi på fiske tur längre innåt landet och då har jag blivit lovad att springa lös, om jag inte förstör fisket, men det kommer jag nog att skita i det är som svårt att vara lungn när man har myror i kroppen. hej då!! MINJA

Ägare Jan Åström, Ö-vik

Rapport 3

Minja - rapport

2001-02-13 från Jan Åström

I går morse vaknade jag vid sju-tiden, det hade snöat kvällen innan, men det slutade kl 23.00. Jag hade kokat kaffe och satt å tittade ut, funderade på om det var lönt att gå ut med tiken, undrade om haran hade varit uppe.

Men vädret var fint och lite motion skadar ju inte, väl ute hade kl blivit 8 och vid en 3-vägskorsning i skogen hade en hare varit uppe. Minja släpptes och börgade genast och rota i spåren.

Efter en timme vart det upptag, ganska nära mej och haren måste ha tryggt rätt hårt jag tyckte att Minja hade varit där länge. Drevet gick dåligt med bara nåra skall i minuten, och efter bara 15 min drev blev det tapp, jag hade skymtat haren en gång i skogen och inte långt efter Minja hade sprungit förbi tappade hon.

- Ja ja tängte jag hon får väl reda ut det själv, för kaffet var gott elden värmde och skulle spinkige Jan börga svettas allt för mycke försvinner han.

45 min senare kom tiken efter vägen, glad och go som vanligt, sprang förbi mej och över på andra sidan vägen bakom min rygg, över hygget och in i en tallplantering, 10:26 upptag på nytt.

Haraset hade gått över vägen 50 meter ifrån mej och jag såg bara den grillade korven! Nu gick drevet som på räls i snäva bukter, 11 +45+ 79 min (135 min) efter det andra upptaget, gick jag med laddad baikal mot drevet.

Väl inne i tallplanteringen späddes min tinitus på, finnåskan gick. Bukterna hade blivit större, och jag hade skymtat haren änn en gång, - nu är det nog bara minuter till haren byter område, tängte jag.

12:28 vid den lilla myren mitt i tallplanteringen kom haren rätt emot mej. Det ryska järnet skalv till och Minjas och min första hare var färdig. Jag har inget jakthon för att blåsa haren är död, men det gick bra ändå..... Minjas husse utstötte ett glädjetjut som skulle få vilken hornblåsare som helst att blekna!

PS: Det tog inte speciellt bra skottet, så Minja fick avsluta harens dagar själv. Är hon präglad nu , tro?

Jakthistoria nr 4

En kväll i augusti

En kväll i augusti, utspann sig följande samtal vid middagsbordet: -" På fredag när barnen är borta med mormor och morfar..då skulle väl vi kunna gå ut och äta, gå på bio eller går och dansa?" Sakta sänkte mannen i mitt liv sedan 15 år tillbaka sin gaffel, och så sa han: -" Har du blivit tokig? Då är det ju sjöfågelpremiär!!"

Brädad av EN gräsand.... / Elisabet

Jakthistoria nr 5

Ingen vet var älgen har sin gång

Det var morgonen den 6:e september och jag deltog i älgjakten på skogshögskolans jaktmarker vid Hössjö. Morgonen var verkligen bister med dimma och en temperatur strax över nollstrecket. Jag hade jagat tre dagar utanför Piteå och vädret där hade varit dåligt. Jag drog på mig en förkylning efter två dagar där, men denna morgon kände jag mig aningen bättre, så jag beslutade mig för att delta.

Efter en halvtimma på pass small första skottet, en klasskompis hade fällt sin första älg, en 4-taggare. efter ytterligare ett par timmar small det ytterligare ett skott från andra sidan dalen och en kviga hade stupat för en av hundförarna. Sen tog det inte länge förrän ytterligare ett skott small och min passgranne hade fällt en 4-taggare.

Vid denna tidpunkt var jag rejält genomfrusen och snorig och tänkte att här kommer det minsann ingen älg, så jag gjorde upp en rejäl eld. Veden var blöt och det rök ordentligt. Jag hade eldat och levt om ganska rejält i en halvtimma då en av hundarna plötsligt fick tag på älg omkring 300 meter bort, men det lät som att det skenade rakt ifrån mig. jag hade lagt ifrån mig bössan när jag plötsligt hörde att det knakade rejält i buskarna och se där, då dyker en stänkkviga upp i fullt sken... kvigan kom rakt i röken och blev fälld med ett enkelt skott på 30 meters håll, rakt sidoskott!! kom i håg en sak, ge aldrig upp jakten, ingen vet var älgen har sin gång!

/Pontus