DX-ing

Kortvågslyssning

Lyssnarapporter
Mellanvåg
Latinamerika
Piratradio
FM-Rundradio
Civilflyget
Radio-Teletype
Solprognoser
Frekvenslista HF
Frekvenslista VHF

Annat rel.

Tipssidan
Fredriksfors

Ext. länkar

SDXF
MKVK

Avlyssning av civilflyg på kortvåg

Över 130 000 flygplan passerar årligen Atlanten. Detta motsvarar 15 flygplan varje timme eller var fjärde minut. I övriga världen är det lika mycket trafik, och det är inte konstigt om det är full fart dygnet runt på kortvågsbanden som är tilldelade för flyget. Detta ger inte bara ett intressant lyssningsobjekt åt lyssnaren som kan höra på imponerande stationer, utan även massor av spännande långväga samtal sk DX. Med så många flygningar varje dag måste det finnas ett nätverk av trafikkontrollstationer (ATC), vilkas uppgift är att förhindra överbelastning av frekvenserna för att undvika katastrofer. Tilldelat för flygverksamheten är 10 olika geografiska områden: Nord Atlanten NAT, Syd Atlanten SAT, Europa EUR, Mellan Östern MID, Afrika AFR, Indiska Oceanen INO, Syd Öst Asien SEA, Syd Amerika SAM, Karibiska Öarna CAR och Stilla Havet (Pacific) P. Stora geografiska områden är i sin tur indelade i grupper sk "familjer". NAT området är indelat i fem familjer NAT A, som täcker syd/väst om 30° väst mellan Europa och USA/Karibiska öarna. NAT B täcker mitten/norra väst 30° väst mellan Europa och Kanada. NAT C täcker mitten/norra delar öst 30° väst mellan Europa och Kanada. NAT D täcker norra delen av Nordpolen mellan Skandinavien och Kanada. NAT E täcker centrala delarna av södra Europa och USA. Sydamerika SAM är också indelat i fem familjer: C SAM som täcker norra Sydamerika mellan Recife i Brasilien och Bogota i Colombia. NE SAM täcker nordöstra biten av Sydamerika som består av Franska Guayana, Bolivia, Surinam och Trinidad. NV SAM täcker Paraguay, Uruguay, Argentina och sydöstra Brasilien. SV SAM 8 täcker området runt Påskön. Civil flygtrafik över Afrikanska kontinenten täcks in av fem familjer: AF 1 täcker nordvästra delen av Afrika och södra Portugal/Spanien upp till Lissabon och ända bort till Elfenbenskusten och till Kanarieöarna. AF 2 täcker norra centrala delen av Afrika, Mellan Östern och Indiska Oceanen samt Södra Indien. AF 3 täcker Egypten, Sudan, Kenya, Saudi Arabien, Jemen, Etiopien och Seychellerna. AF 4 täcker södra Afrika samt Nigeria, Kamerun, Zaire, Angola, Zambia, Namibia och Sydafrika. AF 5 täcker sydöstra delen av Afrika till Indien samt Mozambique, Madagaskar, Tanzania, och Seychellerna. Mellan Östern är endast indelad i två familjer: MID 1 som täcker Iran, Irak, Jemen, Jordanien, Syrien, Kuwait och Saudi Arabien. MID 2 täcker mellan M. Östern och Södra Indien samt området från Iran. Irak och Kuwait genom Pakistan till norra Indien. Sydöstasien SEA är indelat i tre familjer: SEA 1 som täcker nordvästra delen av SEA, från Indien öster genom Burma till Thailand och södra Thailand genom Borneo och norrut till Hong Kong. SEA 3 täcker resten av området vilket är primärt Australien och norrut till Indonesien, södra Thailand samt väster om Cocos Islands. Stilla Havet är det största geografiska området och är då indelat i flest familjer, hela 7 st. CWP 1 täcker västra delen av Stilla Havet från Papua Nya Guinea norr till Japan och öst till Hawaii. NP 3 täcker norra Stilla Havet mellan Japan och Alaska. NP 4 täcker östra Stilla Havet mellan Hawaii och Kalifornien. SP 6 täcker ett litet område i södra Stilla Havet runt sydöstra Australien och Nya Zealand samt Fidjiöarna. Sp 7 täcker resten av södra Stilla Havet från Påskön i sydöst till Fidji i väst och Hawaii i norr. De tre * övriga geografiska områdena är EUR som täcker Tyskland, Schweiz, Italien och sydöst ända ner till Cypern. CAR täcker Karibiska öarna och Central Amerika mellan New York i norr, Franska Guyana i sydöst och Panama i väst. INO täcker Indiska Oceanen från Perth till väst i Johannesburg och norr till Madras i Indien. *Dessa tre är ej indelade i mindre områden. ALTERNATIVA FREKVENSER Internationella Telekommunikation Unionen ITU har tilldelat en stor del av kortvågsbandet för kommunikation till flygtrafiken, fördelat på ett flertal frekvensband. Inom dessa band har ICAO Civil Aviation Organisation tilldelats frekvenser för kommunikation mellan "familjer" för att minimera störningar samt för att tillgodose alternativa arbetsfrekvenser för att kunna utnyttja variationer i vågutbredningen, solstörningar, brus mm. Dessa frekvenser är uppdelade i 10 band : 2, 3, 4, 5, 6, 8, 10, 11, 13 och 17MHz. Andra frekvenser inom av ITU tilldelade band är till för väderstationer Volmet, områdeskontrollcenter ACC, flyginformationcenter FIC, flygbolagsstationer samt sök- och räddnings-operationer SAR. Inom varje familj finns det ett antal ATC som sänder på flera frekvenser. Vissa frekvenser användes dygnet runt, andra endast under speciella tider, som ex under dagtid eller natt. Tabell 1 till 6 visar som exempel detaljer från kommunikationen ur norra Atlantens och även Karibiska Öarnas familjer. Där en ATC använder en frekvens 24/dygn anges 24t i tabellens kolumn. Om ATC endast använder frekvensen under dagtid visas DAG osv. Det ser ut som om Shanwick ATC delar arbetet/frekvens med andra stationer, men då endast vid egen begäran "eg beg". YRKES JARGONG Vid lyssnning av civil flygtrafik kan man inte undgå att höra ett antal olika fraser och uttryck samt ibland en tonsekvens varierande i tonhöjd. Denna tonsekvens är ett söksystem för att anropa ett flygplan och kallas selektiv sökning, SELCAL. Varje flygplan är utrustad med en transceiver vars mottagare är "mutad" tyst när man ej är i samtal. Varje flygplan har dessutom en SELCAL mottagare som kan vara programmerad med en unik acceskod. När en markstation önskar att få kontakt med ett speciellt flygplan, sänder man en SELCAL-kod som brukar vara fyra olika toner. Om denna sändning mottages av flygplanets SELCAL så indikeras detta visuellt eller med en ton, så att navigatören kan slå på flygets transceiver för att konfirmera att SELCAL-koden är mottagen. Sedan är det bara för markstationen att överlämna sitt meddelande till flygplanet. Flygplanens identifierings-signal "callsign"kan vara lite förvillande först. Ex. du kommer aldrig höra British Airways flygplan att identifiera sig själva som British Airways, utan man använder hellre callsignet "SPEEDBIRD", Air Holland använder "ORANGE", South African Airways " SPRINGBOK", Trans Mediterranean använder "TANGO LIMA" och slutligen Titan Airways använder det något udda "ZAP". Andra flygbolag använder sig av sina egna namn ofta i en förkortad version, vilket gör det hela enklare att identifiera dem. EXOTISK Som nybörjare av flygradiomottagning, kommer du snart att lära dig att frekvensen 5.598kHz ofta användes både dag och natt för den transatlantiska trafiken. Lite mer exotiskt kan vara 11.300kHz under den mörka delen av dygnet och tidigt på morgonen. Denna frekvens är ofta trafikerad av ATC från Nairobi, Seychellerna, Tripoli och Kairo. Mer utmanande är frekvensen 5.658kHz som ofta användes av afrikanska stationer och kan ge så avlägsen trafik som Kigali ATC i Ruanda. Svårare är 8.855kHz som brukar kunna höras med olika sydamerikanska stationer. Denna frekvens har lite olika problem: hörs bara under mörka timmarna, utrustningen bland många sydamerikanska (även afrikanska) ATC är många gånger av dålig kvalitet, vilket resulterar i att hörbarheten blir dålig, språket är spanska med en bred accent och dålig modulation, allt detta gör att en identifikation kan vara svår. VÄDERRAPPORTER/UTSÄNDNINGAR Detta handlar om utsändning av väderinformation för flygtrafik sk VOLMET och a.t.i.s. I en utsändning/rapport anges namnet på flygplatsen (för vilken prognosen gäller) och tiden (24-tim UTC). Från a.t.i.s. har varje rapport en identifikationsbokstav samt tiden: först kommer A som i Alfa och sedan användes alla bokstäver fram till Z för att sedan starta om med A. Så ex. VOLMET säger "Heathrow at 1815" (varje siffra sägs separat ex."One Eight One Five". ATIS säger "Heathrow information Bravo, the 1815 hours weather." Sedan aviseras vindriktning och hastighet. Vindriktningen anges var den kommer från, med tre siffror (001-360°). Hastigheten är i "knots" och anges med två siffror. Ibland ges även vindbyar och variation i vinden. Ex. "260 degrees 12 knots, variable between 180 and 250 degrees." Horisontal sikt i meter eller kilometer. Det kan anges som "3 kilometers or more" (men ej mindre). Instrumenten för siktmätning ser ut som två gula torpeder monterade på stag, riktade mot varandra. Du kan se dessa vid varje ände av start-/landningsbana och ofta även i mitten. Den första sänder ljus och det andra mäter det med en foto-elektrisk cell. Rapporten kan låta så här "RVR 500 meters, threshold" och innebär en mätning är gjord vid nedslagspunkten på landningsbanan. Andra betydelsefulla observationer typ regn, duggregn, dis, dimma och rök rapporteras också. Moln mäts genom att räkna hur många åttondelar av hemmelen som är täckt. Varje åttondel är en "octa", höjden till lägsta molnbasen (lägsta punkten av ett molntäcke) ges i fot ovan mark. Exempel: "2 octa 600 feet, 7 octa 5000 feet "(notera 600="six hundred" och 5000 "five tausend" uttalas överdrivet). Vid dimma rapporteras helt enkelt "Sky obscured" (otydlig) men perfekta förhållanden är "Cav OK" där Cav är moln och sikt. Temperatur är enkelt plus eller minus (två siffror C celcius. "DEW"-punkt (dagg-punkt) är den temperatur som luften måsta falla, före luftens innehåll av vatten övergår till dimma. Barometertryck mäts i millibar (1 bar = 1 atmosfär vid normala förhållanden) och även i hektopascal. QFE är avläsning av barometer som ligger i nivå med ett flygfält och när en altimeter justeras så skall den vara 0 (noll) vid landning. Om QNH är det injusterade värdet på altimetern så avläses detta som höjden över havet.