Lite om mig

Mer om mig

Stock Car

Scania sidan

Bil(d) arkivet

Mina vänner

Min HV71 sida

IFK Göteborg

Min Scout sida

Länkar

Gästbok

Kan ju på peka för den som är intresserad att det jobbas på att få en Ängla fraktion till Sörmland. Är du intresserad så skicka ett mail till sormland@anglarna.o.se

På denna sida gäller ©

IFK Göteborg hundraår. 2004 inträffar IFK Göteborgs hundraårsjubileum, och ju närmare vi kommer denna bemärkelsedag, desto större blir intresset kring föreningens historia. Artiklar i massmedia om "de tidiga åren" har avlöst varandra och några av spelarna från dessa år har fått närmast kultstatus bland vissa grupper av blåvitts anhängarna.

Nya Ullevi

Bildandet
Det här kapitlet är tillägnat klubbens första hårda år, 1904-05, och handlar till stor del om de ekonomiska problem en nybildad fotbollsförening stöter på.

Bildandet, det första hårda året. "En kväll hade jag vandrat ner till Heden och träffade där Artur Lång-Artur Andersson vid ett läskedrycksschapp. När vi hade stått där en stund och pratat halade Lång-Artur fram ett nummer av tidskriften Förgät mig ej ur fickan och pekade på en notis. -Du, Säwa, vad säger du om det här?. Jag tittade på notisen. Hur den löd ordagrant minns jag inte, men där uttrycktes en förundran över att rikets andra stad inte hade en egen krets av Idrottsföreningen Kamraterna.

Vi diskuterade en stund och kom fram till att jag skulle skriva till Kamraternas Centralförbund i Stockholm och undersöka möjligheterna att bilda en kamratkrets i Göteborg".

Så gick det till enligt John Säwström, den dag då tanken på att bilda IFK Göteborg föddes. Det är i dag ett välkänt faktum att ett första IFK Göteborg bildades redan av 1895 av bl.a. Anton Johansson, sedemera ordförande i fotbollsförbundet och välkänd göteborgshatare. Klubben blev dock inte långlivad utan lades ner ett par år senare. Antagligen var tiden inte mogen för arbetarungdomar att syssla med idrott på fritiden.

Kamratkrets 39
1904 var det alltså dags för nästa försök. John Säwström och Artur Andersson skickade en förfrågan till Kamraternas centralstyrelse i Stockholm. Svaret som de fick blev en smula överaskande, då det visade sig att ett par Chalmerister, Artur Wingren och S. Ljunggren gjort samma förfågan. Centralstyrelsen rekommenderade i brevet att de båda grupperna skulle kontakta varandra och försöka samarbeta i bildandet av kamratkrets nummer 39.

Mötet
Det historiska mötet ägde rum i slutet av September månad hemma hos Säwström på Västergatan i stadsdelen Annedal och resulterade i ett nytt möte några dagar senare. John Säwström berättar i IFKs jubileumsbok 1954, hur det numer historiska mötet på Café Olivedal på Sveaplan i Göteborg (nuvarande Pub Aberdeen) avlöpte: Så kom det sig att på kvällen, den 2:e Oktober 1904 samlades ett 20tal intresserade på Café Olivedal i Annedal. Wingren satt som ordförande och jag själv var sekreterare, samma befattningar som vi fick i den första styrelsen för krets 39 av Idrottsföreningen Kamraterna, som valdes samma kväll. Enoch Johanssson blev vice ordförande, Nils Andersson vice sekreterare, Meyer Kantarowitz kassör och Herbert Johansson intendent. Vid mötet valdes också utskott för fotboll, ishockey och fester. En intressant iakttagelse är ishockeyn. Denna sport fanns knappt på några andra idrottsföreningars program vid den här tiden, vilket innebär att IFK var bland svensk ishockeys pionjärer. Tål att tänkas på i tider då Vilda Västern slår på stora trumman för sitt 50års jubileum.

Anledningen
Den stora anledningen till att man just bildade föreningen 1904, var att Göteborgs stad 1903 under påtryckningar från arbetarrörelsen startat Sällskapet Friluftslekar där man uppmuntrade arbetarklassen till att börja idrotta. Detta var ju något som tidigare enbart varit förunnat medel och överklassen, som hade både ekonomi och fritid nog att utöva dessa aktiviteter. Arbetaren skulle arbeta och ingenting annat, ansågs det. Något som är förståeligt då även barnens inkomster ofta behövdes för att föda familjen. Med tiden mjuknade dock samhället och man insåg att om konditionen ökade, så ökade arbetarnas välbefinnande, vilket i sin tur förbättrade hans effektivitet på arbetsplatsen.

Den första tiden
Den första tiden duggade mötena tätt på Café Olivedahl och hemma hos Säwström på Västergatan 10. Det var många frågor som måste lösas innan verksamheten kunde köras igång. En av de viktigaste frågorna rörde klubbdräkten. Förslagen var många, men man enades om den dräkt som används än idag, dvs. Blåvitrandiga tröjor och blåa byxor. I det ursprungliga förslaget ingick även en vit stjärna på bröstet samt vita revärer på byxorna. Problemet var bara att man inte hade råd med tröjorna, men efter ett besök hos Jönssons på Kungsgatan valde man ett annat alternativ. En blå tröja med ett vitt band tvärs över bröstet till ett pris av 4,50:- styck. Byxorna fick var och en sy själva. Eftersom färgerna var rätt godkände styrelsen dräkterna omgående.

Starten
Starten var trög, men man hann ändå spela fyra matcher under hösten 1904 mot lokala kvartersklubbar vilka än idag är okända för oss. Det enda som man med säkerhet vet är att 1904 hade IFK följande tabellrad: 4 4 0 0 8-2.

Namnen på de tolv spelare som användes under dessa matcher, samt under de tretton matcher klubben spelade 1905, är dock kända: Carl Antonsson, Anders Helgesson, Nils Andersson, Emil Davidsson, Einar Andersson, Verner Johansson, John Säwström, Carl Ekman, Enoch Olsson, Verner Jansson, Herbert Johansson & Arvid Fagrell.

Säsongen 1905
Fotbollssäsongen 1905 började på ett bättre sätt. Klubben fick sin första hemmaplan på det närbelägna Carlsrofältet samt ett källarutrymme vid Skanstorget att använda som klubblokal och träningslokal. Pengar var fortfarande det största problemet, så våren 1905 arrangerade man sin första årliga basar. Biljetter såldes till vänner och familjer, men intäkterna blev minimala. Därför satsade man allt på en större fest i Exercishuset på Heden under hösten samma år. Denna gång gick det bättre, man omsatte över 900 kronor och trots att nettot bara blev 71,50:- så var föreningens existens räddad för ett år framåt. Så här gick det till år efter år och hade inte medlemmarna slitit och offrat sig så som de gjorde hade föreningen knappast existerat någon längre tid.

Ja, nog var det besvärligt ibland under de första åren. Berättar John Säwström, men när motgångarna var som störst sporrades vi alla till att jobba hårdare och på något sätt ordnade sig allting till slut.

Första matchen
Första matchen för året var mot IK Vikingen och innebar också föreningens första förlust (1-2). Det berättas att vissa av spelarna var vansinniga efter förlusten och begärde en returmatch så snart som möjligt. Efter 2 veckors intensivt tränande möttes klubbarna igen och då IFK nu var mycket bättre förberedda körde man enkelt över motståndet med 8-1 i en mycket underhållande tillställning.

Av bara farten åkte man sedan upp till kamratmästerskapen och besegrade IFK Karlstad med 3-2 innan man förlorade mot IFK Köping med 2-5. Att man sedan åkte ur Svenska cupen redan i kvalet (÷IS, 1-3) var inte lika viktigt som det faktum att man fick ett erkännande i massmedia. Nu var det inte bara fotboll på programmet detta första verksamhetsår. Man höll i Januari 1905 sin första skridskotävling, som i Februari åtföljdes av både brottning och friidrottstävlingar. En flitig verksamhet som direkt satte press på ÷rgryte IS, vilka dittills fått husera ganska fritt. Visserligen fanns det en rad lokala småklubbar t.ex. GAIS, Fässberg och Vikingen, men något hot mot stadens enda storklubb hade inte funnits, åtminstone inte innan 2:e Oktober 1904.