.
På denna sida gäller ©
Det handlar om svindlande farter och fantastiska penningsummor. När starten går vrålar publiken och förarna släpper loss 10.000-tals hästkrafter i en tvekamp som oftast inte avgörs förrän på sista varvet. Stock car racing är tveklöst den populäraste racingklassen i USA.
Svenska stock car tävlingar.
Ordet Stock car racing kanske får en del av de äldre besökarna att erinra sig att det fanns nåt på 50-talet som hette stock car-tävlingar men där med upphör alla likheter.
Svenska stock car-tävling gick ut på att bilen skulle vara i så dåligt skick som möjligt vid start och när du gick i mål så skulle bilarna vara skrotfärdiga. I stort sett alla medel var tillåtna och tävlingarna hade inte så mycket med motorsport att göra. Ju färre "överlevande" desto bättre. Mängder av veteranbilar gick på de här sättet förlorade.
Amerikansk stock car racing är däremot racing., om än ganska spektakulär sådan. Tjuvknep förekommer och det är inte ovanligt att man på rallycross vis knuffar konkurenten av banan.
Dem mest kända Förarna genom tiderna...
...är Rickard Petty, Dale Earhart, Cale Yarborough och Bill Elliot, vissa är fortfarande aktiva andra inte. Rickard Petty är t.ex. stallchef. Det är bl.a de här förarna som känar dem stora pengarna efter som de vinner dem flesta av tävlingarna. Dale Earnhardt har kört ihop över 50 miljoner i prispengar och åtminstånde lika mycket i reklam pengar. Det är därför inte undra på att han heter Earnhardt vilket fritt översatt betyder "hårt förtjänade".
Stränga regler
Reglerna är enkla och okomplicerade. Däri ligger nyckeln till framgång. Alla bilar har V8 motorer. Turbo och flerventil toppar är förbjudna och max varvtal är satt till 8,500r/min. Bilarna får inte väga mindre än 1,5 ton. De vanligaste bilarna är Biuck Regal, Chevrolet Monte Carlo, Ford Thunderbird, Oldsmobile Cutlas och Pontiac Grand Prix. Inuti är det ett virvarr av rörförstärkningar, så teoretiskt sett kan de volta flera varv utan att komma till skada.
Mängder av sponsorer
När man ser alla dekalerna på bilarna förstår man att det finns ganska mycke pengar i branchen. Det kan nämligen sitta upp till 40 olika märken på varje sida. Märkena gör reklam för allt från sprit till margarin och liknande. Allt går att sälja med mördande reklam lär någon ha sagt.
Helvetets oval
En normal stockcar bana är nästan alltid oval och hela sträckning är doserad. även raksträckorna är doserade och försedda med en svag böj på mitten. Det gör att förarna nästan aldrig behöver växla, möjligen lätta lite på gasen vid trafikstockningar. Skulle man bli knuffad av banan fortsätter man med samma hastighet ute på innerplanens gräsmatta.
Hastigheterna är inte blygsamma. Vid tävlinagr på Charlotte Motor Speedway 1987 tog Bill Elliot pole position med en medelfart av ca. 275 km/h. Man kan undra hur fort det gick på rakorna. Man kan även undra hur stor kontakt med väg banan bilarna har i så höga farter. En motor journalist funderade en gång över detta. Som en liten primitiv test tog han några ciggareter ur sitt paket och slängde ut på banan. Efter att en bil paserat kunde han till sin förvåning konstatera att cigaretterna var helt oskadda.
Fantastiska prispengar
Jämfört med våra inhemska tävlingar så är prispengarna nästan ofattbart stora. Först kör man 75 varv. Först i mål efter dem varven får 25,000$. Efter 10 minuters pausen kör man ytterligare 50 varv där ledaren får 50,000$. Efter de sista varven får ledaren 25,000$ och segraren får 200,000$. Det innebär att en förare kan teoretiskt sett tjäna ihop 300,000$ på en dag. Ibland kör man i en vecka. Totalt ligger det 600.000$ i potten.
Toppen