-
- M.A. Numminen
- på svenska
-
- äkta finsk negerjazz
i Malmköping
-
|
Pedro Hietanen |
|
M.A. Numminen |
Foto &
text © Jarmo Haapamäki 1994
-
-
- "Jag tänkte säga det på
ren svenska: Det var ett jävla ös!" sa M.A. Numminen
efter konserten och såg glad ut. Malmköpingspubliken
hade överraskat honom genom att ta emot honom med vilda
applåder och hejarklack-rop. Stämningen liknade stundtals
mer rock-konsert eller ishockeymatch än trubadurkväll.
-
- De berömda finska artisterna M.A. Numminen
och Pedro Hietanen besökte Malmköpings Wärdshus
i oktober. Först skulle de ha uppträtt i Hälleforsnäs
i samband med Musik- och kulturföreningen It's Alives 1-årsfest.
Den ställdes dock in i sista stund. När It's Alive!
letade efter något annat spelställe för de redan
bokade artisterna nappade Malmköpings Wärdshus direkt.
Och succé blev det.
-
- Det första man tänker på
när man nämner namnet M. A. Numminen är väl
hans egen sångstil, sedan kanske "Gummibollen",
en av hans hits på 70-talet. Vad många inte vet är
att han har gett ut 36 lp-skivor på finska, svenska, tyska,
engelska, och på esperanto! Och inte nog med det: han har
även gett ut böcker och gjort otaliga TV-program, mest
för barn.
-
-
- Negerjazz på svenska
-
- Mauri Antero Numminen började sin musikaliska
karriär redan 1966, för 28 år sedan.
- - Ja, jag sjöng med samma stil redan
då... I början komponerade jag texter från böcker
som andra hade skrivit. Jag skrev prosa själv också
som jag tonsatte sedan, berättar Mauri.
- Jag frågade om Bob Dylan hade inspirerat
honom när han utvecklade sitt sätt att sjunga men "Dylan
kom ju senare".
-
- Numminens första skiva på svenska
kom ut -72: "M.A. Numminen på svenska". Skivans
underrubrik "äkta finsk neger-jazz på svenska"
blev dock mera känd titel på lp:n. - På den
tiden var rasism ett okänt begrepp i Sverige så det
var ingen som tog illa upp, förklarar Numminen.
-
- M.A. är inte Finlands-svensk utan har
alltid gjort låtarna på sitt modersmål finska
och sedan översatt låtarna till andra språk,
även till svenska.
- - Det tog mig tre år på universitetet
innan jag behärskade svenska språket såpass
bra att jag kunde samtala på svenska om vilka ämnen
som helst, berättar Mauri.
- - Jag hade förstått hur viktigt
det är att kunna behärska svenska, likaså tyska.
Jag tycker mycket om att sjunga och skriva låtar på
de två språken. Modersmålet finska kommer ju
naturligtvis först men både svenska och tyska har
sina charm, förklarar han.
-
-
- Underground Orkesteri
-
- Efter två EP-skivor 1966 släppte
han ut sin första LP-skiva "M.A. Numminen im memoriam"
1967. Samma år släppte han även ut en EP med
sånger av Schubert.
- Kultplattan som många tror är
hans första, "Suomen Talvisota 1939-1940" (finska
vinterkriget 39-40) med "Underground Orkesteri" spelades
in illegalt nattetid med Finska Rundradions utrustning år
1969.
- - Vi använde inte bara deras dyra inspelningsstudio
utan lov, det gick till och med så långt att Rundradion
betalade ut musikerlön till några av oss utan att
veta vilka vi var, skrattar M.A.
- Ingen av de medverkande använde sina
riktiga namn på omslaget. Mauri använde pseudonym
"Skofabriken i Orivesi".
-
- Efter Underground-orkestern började
det rulla på. Herr Numminen sjöng låtar för
barn, översatte gamla schlagers, började göra
TV-program... Det tog dock flera år innan han började
arbeta med sin numera "evige följeslagare" Pedro
Hietanen.
-
- - Jag spelade i Wigwam (progressiv rock,
internationellt känt band, reds anm.) när jag träffade
Mauri. Vi råkade komma samtidigt till vår dåtida
skivbolagets, LOVE-records, kontor. Jag tänkte att "den
där mannen vet säkert inte att jag spelar dragspel
också". På något sätt började
vi att uppträda ihop och på den vägen är
det, minns Pedro.
- Året var 1977, "Gummi-bollen"
hade precis släppts i Sverige, året innan i Finland.
17 år (!) senare uppträder männen fortfarande
ihop och tänker inte ändra på detta.
- - Min fru brukar säga att så länge
brukar inte de flesta äktenskap hålla. Vi uppträder
tillsammans varje vecka. Till exempel under 1980 hade vi 200
spelningar bara i Sverige, vi hade en lägenhet i Stockholm
då. Utöver Sverige-spelningarna hade vi ca. 100 spelningar
i Finland. Ändå tål vi varandra och aldrig bråkat
allvarligt med varandra, vilket är rätt så fantastiskt.
-
-
- Barernas man
-
- 1986 kom "Baarien Mies" ut, en
rolig faktabok om (nästan) alla mellanölbarer i Finland.
- - Det tog inte så lång tid att
skriva boken. Jag hade ju turnérat runt i Finland under
så lång tid att barerna blev bekanta, berättar
Mauri.
- Mellanöl är ett ämne, som
de två herrarna gärna disku-terar. Det finns ju hundratals
mellanölbarer i Finland och mellanöl är en så
stark del av det finska kulturlivet att det som hände i
Sverige -77 skulle enligt dem aldrig kunna hända i Finland.
-
- - Det var en stor katastrof när man
förbjöd mellanölet i Sverige. Enligt min mening
kunde svenskarna dricka sin mellanöl. Däremot fanns
det ca. 200 musikpubar i Sverige som serverade bra musik, mellanöl
och pyttipanna. Det fungerade utmärkt. Man förde tillsammans
två kultur-former: mellanöl och musik. Pubarna fick
bra artister, även från utlandet. Stämnin-gen
på dessa ställen var underbar. Efter förbudet
stängde en del av ställena igen och resten bytte mellanölet
mot vin och starköl, magin gick förlorad då.
Förbudet tog livet av en hel kulturform i Sverige.
-
- - Vad har man i dag att välja mellan?
En trubadur-kväll med mineralvatten eller dansrestaurang?
Vår musik fungerar inte i någon av de alternativen.
Vi spelar nästan var som helst, men vi är helt malplacerade
i en dans-restaurang, fortsätter de.M.A. Numminen har en
allvarlig sida också, t.ex. har han släppt ut en skiva
med Wittgensteins filosofiska verk Traktatus-Logico-Philosophi-cus
som han hade tonsatt.
-
- - Egentligen hade jag tonsatt verket redan
på 60-talet, men då var det ingen som förstod
vad det hand-lade om. Först -89, 22 år senare när
det hade gått 100 år från Wittgensteins födelse
släpptes plattan. Nu är det sug efter verket, bl.a.
kungliga biblioteket i Köpen-hamn vill ha skivan till sin
samling. Åtminstone Amigo i Stockholm har skivan om det
är någon som undrar.
-
-
- Vem sjunger bra?
-
- När jag undrar om Mauri har någonsin
spelat in en platta där har sjunger "på riktigt"
funderar han en stund innan han svarar.
- - Vad är att sjunga bra? frågar
då Pedro Hietanen. - Vem är det som säger att
du kan sjunga och du inte kan?
-
- - Vi träffade häromdagen en dam
som berättade att hon hatade oss på grund av Mauris
sätt att sjunga. Efter vår konsert kom hon fram och
sa att hon tyckte att det var fantastiskt!- Egentligen sjunger
jag inte så falskt. Jag har fått denna eviga stämpel
på mig att jag inte kan sjunga. Även om jag sjunger
"rätt" förknippar man mig med falsk sång
och man tror att jag sjunger falskt även om jag inte gör
det, berättar Mauri.
- - Dessutom skalar Pedro bort de flesta falsetterna
när vi arrangerar nya låtar. Vi går igenom låtarna
noggrant och bestämmer: "här passar det bra med
falsett, här inte". Om jag nu skulle sjunga alldeles
för illa, skulle ingen orkat höra mig under så
lång tid, avslutar han.
-
-
- Äkta finsk negerjazz på
Puben i Malmköping
-
- När Mauri Antero Numminen och Pedro
Hietanen anlände till den fullsatta puben liknade stämningen
mer rockkonsert än visafton. Publiken jublade och krävde
"Gummiboll" redan innan artisterna hann greppa tag
i sina instrument. Men istället började de med en kort
med effektiv låt som enligt dem själva "har fångat
den finska folksjälen i ett nötskal". Låttexten
i sin helhet lyder så här:
- "Perkele".
-
- Man har roligt på M.A.Numminens konsert.
Han samtalar med publiken på sin charmiga Finlandssvenska:
"Om ni hör någon sjunga mitt i låten utan
ord är det bara jag som improviserar".
- De här herrarna kan sin sak. Pedro Hietanen
är en virtuos på sina instrument, piano och dragspel,
och kan leka med dem. Mitt i en M.A. Numminen-låt kan man
plötsligt höra tonerna på Lambada eller vad som
helst.
-
- - Nästa låt har jag översatt
från amerikanska. Original-versionen hette "All Of
Me", nu heter den: "Allt om mig". Finska folket
var välrepresen-terat bland den jublande publiken så
M.A. sjöng några verser även på finska.
- Paret uppträdde två gånger.
Efter spelningen köade folk för autografer och man
såg på deras ansikten att det har varit en lyckad
kväll: Man log fortfarande på vägen ut. Kan man
förbli sur när man hör M.A. Numminen sjunga om
gummibollar och hör honom säga:
- - Tack, människor.
-
-
- ...undrar JARMO HAAPAMÄKI
som också tog bilderna.
-
- M.A.Numminen (t h) och Pedro
Hietanen inför kvällens konsert. Trots fyllda 50 år
har de inte blivit allvarliga och stela. Först från
nära håll kan man konstatera någon som helst
åldring hos dessa eviga barn. Även poserandet inför
kameran blir roligt när de får hållas. Foto:
JARMO HAAPAMÄKI
|