Tvillingsjälar
I begynnelsen var människan klotformig. Hon hade fyra armar, fyra ben, två ansikten och även övriga kroppsdelar i dubbel upplaga. Åtminstone om man får tro Platon, som i Symposion berättar hur vi en gång var sammanväxta två och två - man med man, kvinna med kvinna eller man med kvinna. Men gudarna ansåg att vi blev alltför mäktiga på det viset och beslöt därför att skilja på oss, så att varje hälft blev en människa för sig. Sedan dess har världen varit skådeplatsen för halvheters strid att komplettera sig. Fortfarande irrar vi runt i jakt på våra tvillingsjälar.
Tvillingsjälar kan man också tala om vid de tillfällen då två skalder oberoende av varandra skrivit nästan exakt samma dikt, med samma innehåll, ungefär samma ordval, samma antal strofer, och där till och med versmåttet har stämt överens. När sådana fenomen inträffat har naturligtvis misstankar om stöld dykt upp, men ofta har likheterna kunnat förklaras av de båda skaldernas gemensamma förlaga. Andra gånger har inga andra förklaringar funnits, än att de två omfattar likartade trossystem, lever i samma kulturmönster, har samma litterära ideal.
I det fall som jag här ska redogöra för finns båda dessa anledningar att tala om tvillingsjälar. Förutom att två samtida författare diktat nästan samma strofer, så går motivet i de respektive dikterna tillbaka på Platon.
De två dikterna är John Addington Symonds "Eudiades" och Viktor Rydbergs "Dexippos".
John Addington Symonds (1848-1893) har skrivit in sitt namn i engelsk homosexuell historia med uppsatsen "A Problem in Modern Ethics". Symonds betonade de homosexuellas betydande plats i det sociala systemet och föreslog avkriminalisering av homosexualitet ett halvt århundrade innan andra våga kräva samma sak. Det är en mycket djuplodande uppsats, som bland annat redogör för homosexualitetens juridiska, psykologiska, medicinska historia. Den militanta sammanfattningen lyder: "Vi vidhåller rätten att leva så som naturen skapat oss. Och om vi inte kan ändra era lagar, kommer vi att fortsätta bryta mot dem".
Men Symonds skrev också dikter, som gavs ut i upplagor om 10-20 exemplar och cirkulerade bland hans vänner, alla - som han själv - med dragning till de mycket unga gossarna. Homosexuella känslor i allmänhet kallades Symonds "arkadisk kärlek" eller "grekisk kärlek".
Viktor Rydberg (1828-1895) var radikal idealist och Sveriges kanske mest betydande kulturpersonlighet under förra seklet. Hans homosexualitet har varit den svenska litteraturens stora tvistefrö under sextio år. Idag accepteras i allmänhet tanken att Rydberg sexuellt föredrog pojkar och ynglingar i 12-18-årsåldern, något som hans författarskap också rikt illustrerar.
I Sverige blev Rydberg det antika idealets verkligt store stridsman. Han var också vän med Pontus Wikner, den svenska homokampens anfader. Av Rydbergs diktning att döma finns anledningar att misstänka att han delade Wikners krav på homosexuella äktenskap. Några bevis för att Rydberg gav utlopp för sina känslor i praktiken finns dock inte. Stora delar av hans privata brevsamling förstördes efter hans död.
Det följande är två strofer ut Rydbergs dikt "Dexippos".
Viktor Rydbergs "Dexippos" skrevs och publicerade 1876, men för en helt annan publik förstås. Att han skulle ha kunnat ta del av Symonds dikt innan den hade publicerats, låter allt för fantastiskt för att kunna vara sant. Formellt handlar dkten om den sengrekiske statsmannen Dexippos, som år 267 efter Kristus lyckades vinna en seger över goterna genom att ställa sig i spetsen för en gossehär sedan männen tvekat att dra ut i strid. Trots den grekiska draperingen är det en dikt till fosterlandets ära. Dikten har - om än på tvivelaktiga grunder - föreslagits vara inspirerad av en av Rydbergs tidiga elever - Rudolf Ström - som han i brev växlade ömhetsbetygelser med under flera år.
De två dikterna förevisar många likheter både till innehåll och uppbyggnad. Skillnaden ligger framför allt i Symonds avståndstagande hållning till kriget, medan kriget hos Rydberg, snarast kan betraktas som ett jättelikt pojkslagsmål. I "Dexippos" är det bara den unge vännen som offras, medan Symonds låter gossen och mannen möta döden i varandras armar.
Av de förebilder som Rydberg anges ha haft när han skrev "Dexippos" finns inga som kan ha spelat samma roll för "Eudiades" tillblivelse.
Kyssens roll i sammanhanget kan kanske belysas med ett epigram av Platon:
För många av artonhundratalets homoerotiker blev platonismen - trots sin kyskhet - det enda positiva alternativet till kristendomens mer uttalade sexualfientlighet. Att de två dikterna står varandra så nära får alltså förklaras av Rydbergs och Symonds sökande efter ideal och identitet i antiken, föranlett av deras gemensamma intresse för unga pojkar. Så småningom lärde sig Symonds som sagt att leva ut sin sinnlighet - han odlade även sadistisk lusta, har det hävdats, och uppsökte manliga prostituerade. Rydberg å andra sidan tog filosofen Kant till hjälp för att omvandla älsklingsgossarna till "ädla tankar".
I platonikernas tro ingick förhoppningen att döden skulle innebära förverkligandet av ideal och en återförening med tvillingsjälen. Så även om Rydberg och Symonds aldrig träffades i verkligehten, är det angenämt att föreställa sig att de nu, sammanlänkande, rullar fram i en sällare boning.
Greger Eman
|