"Sätt på mig så det känns!"
Nils Hallbeck - eller Jan Hogan, som många känner honom som - är ett förbisett namn bland svenska homosexuella författare.
Ändå är han en av de svenska författare som betytt mest för skapandet av en identitet för homosexuella som var unga på 40-, 50- och 60-talen.
I sina första romaner använder Nils Hallbeck begreppet homosexuell "konstitution" lika flitigt som vi idag talar om homosexuell "identitet".
Denna glidning från en biologisk terminologi till en sociologisk - i syfte att definiera oss som grupp - är historiskt betydelsefull.
Inte bara speglar förändringen hur vi en gång uppfattade oss själva. Framför allt illustrerar den våra politiska vapens utbytbarhet.
För när Nils Hallbeck presenterar sina förklaringsmodeller till varför vi är som vi är, sker det just av samma skäl som vi idag förkastar alla förklaringsmodeller, och hävdar att det intressanta inte är varför vi är homosexuella, utan varför vi inte får vara det.
Nämligen politiska skäl. Målet är en attitydförändring.
Psykologernas och läkarvetenskapens oinskränkta auktoritet att uttala sig i frågor som rör homosexualitet mötte sitt första nederlag i och med Stonewallrevolten 1969. Därefter har (homosexuella) sociologer och historiker banat vägen framåt.
Biologisk förklaringsmodell
Nils Hallbecks princip och biologiska förklaringsmodell lyder:
Man kan inte ändra sitt homosexuella beteende. Man kan inte välja. Man har sin konstitution. Den måste man foga sig efter. Varje människa har sin inresekretoriska formel. Varje människa är resultatet av växelspelet mellan hormonerna i blodet. Också i sexuellt avseende.
(Blodet begär, sid 233).
När han presenterar denna förklaringsmodell, används dent alltså politiskt. I Brinnande blomma (sid 136) sägs till exempel att
den juridiska sakkunskapen [...] tycks tro, att de inresekretoriska organens verksamhet kan påverkas av yttre erfarenheter. [...] I själva verket är en människas sexuella konstitution bestämd i samma ögonblick som ägget befruktas.
Förnuft och känsla
Nils Hallbeck beskriver i de första romanerna sina berättarjag som kluvna. Dels är huvudpersonerna rationella, "duktiga" och upplysningssträvande. Å andra sidan har de starka drag av njutningslystnad. Denna kluvenhet tycks leda till konflikter.
Även hos författaren själv finns båda dessa viljor närvarande, kämpande om utrymme och kanske ibland onödigt inkräktande på varandras revir.
Med åren - genom de tolv romanerna/novellsamlingarna och de elva diktsamlingarna genomgår Hallbeck en utveckling. Den njutningslystne hedonisten tar i stigande grad överhand.
Medan de första böckerna bäst kan beskrivas som socialrealistiska indignationsromaner - de skildrar de konflikter som homosexuella lärare/elever kunde råka ut för i 40-talets bigotta skolmiljöer - så är berättelserna från slutet av 70-talet uteslutande könets lovsånger.
Hallbecks utveckling hör förmodligen ihop med samhällets egen utveckling. Sexvallen i den så kallade seriösa litteraturen bröts på 60-talet med antologierna Kärlek 1,2 och så vidare. Genom att Hallbeck från debuten låtit publicera sig på det redan på 40-talet tvivelaktiga förlaget Hsons, fick han aldrig något erkännande i etablerade litterära kretsar. Porrindustrins ökade marknadsandelar och finlitteraturens nymornade intresse för erotiska "problem" tvingade Hallbeck att välja nisch. En stor del av hans tidigare uppgift - att ge homosexuella möjlighet till identifikation - togs dessutom över av Bengt Martin frånoch med dennes roman Sodomsäpplet, 1969.
Genomtänkt livsåskådning
Hallbecks attacker mot det heterofila samhällets institutioner vilar på en noga genomtänkt livsåskådning. Den finns sammanfattad i vad läraren Jan kallar "Min sista lektion" (Brinnande blomma, sid 235):
1. Du själv äger din kropp. Du har rätt att utnyttja din kropps möjligheter till arbete och njutning. Enskilda eller samhället har rätt att ingripa, endast om du skadar andra.
2. Livet har ingen särskild mening. Vi kan ge vårt liv mening, vi kan få känslan av att leva, om vi utnyttjar vår kropps möjligheter. [...] Låt oss utnyttja alla möjligheter till njutning som slumpen för i vår väg.Vi har så kort tid att leva.
Hallbeck är biologiskt och avvisar kristendomen som vidskeplighet. Mot den ställer han hedendomens livsbejakelse, som han menar var ett hinder för spridandet av Jesu lära:
"De kristna uppfostrades till att frukta kärleken. Den nödtvungna kyskheten slog ofta över i förföljelsemani. Det man själv inte fick njuta förbjöd man. Det var syndigt. Och den kärlek som inte skapar avkomma var speciellt en styggelse för Guds ställföreträdare på jorden." (Blodet begär, sid 232)
Teorin om fortplantning som sexualitetens ändamål får av Hallbeck flera hugg. Han avvisar teorin om fortplantningsdriften och hävdar att en sådan drift över huvud taget inte existerar:
Det finns bara en könsdrift. Och dess uppgift är att skänka njutning. På vilket sätt det sker betyder inget (Brinnande blomma, sid 197).
Men Hallbeck missar inte chansen att kritisera en enda av den homosexuella utlevelsens och den homosexuella existensens hävdvunna fiender: läkare, psykologer, jurister, historiker, journalister, pedagoger. Systematiskt avfärdar han deras argument ett efter ett. Ett av hans viktigaste vapen i den kampen är Kinseyrapporten, som publicerades i Sverige 1948, och som Hallbeck tycks vara en av de första att inse sprängkraften i.
Men i kampen för sexuellt likaberättigande har Hallbeck också uppmaningar direkt till läsekretsen, som förmodligen till mycket stor del bestod av homosexuella redan från debutromanen:
Vi måste visa att homosexuella inte bara är de mer eller mindre suspekta individer som man kan iaktta i de större städernas nattliv. Vi måste lämna våra gömställen. Vi måste visa att vi finns överallt och inte minst inom den intellektuella eliten, även om många nu lever sitt homosexuella liv bakom en skyddande mur av maka och barn. Vi måste skaffa oss modet att öppet leva det liv som naturen har skapat oss för. Då skall de nio tiondelarna förstå. Och mycket fruktan och mycket lidande skall försvinna ur världen. Kommer det att dröja länge?
(Brinnande blomma, sid 226f).
Esteticerande erotik
Hallbecks utveckling från renodlad upplysare till renodlad förmedlare av njutning, tog på 50-talet vägen över en esteticerande erotik.
I Glädjens trädgård (1954), som han gav ut på eget förlag, står inte längre läraren och skolmiljön i blickfånget. Berättarjaget är här författare och miljön är Nordafrika med dess traditioonella utbud av njutningsmöjligheter. Hallbeck ger nu utlopp för en lyrisk ådra som påminner om Jascha Golowanjuks. Men där Golowanjuk skulle ha dolt homoerotiken bakom vänskapens mask, där talar Hallbeck klarspråk.
Samma lyriska tonfall har hans tre första diktsamlingar Älska och dö (1951), Oas (1954) och Eros (1955).
I diktsamlingarna Rött liv (1958) och Ögonblick (1961) ersätts Hallbecks allmänt känslomättade och natursvärmiska, ofta antikt inspirerade stämningar, av konkreta situationer i nutid och en mer uttalad könsnjutning. Till exempel är dikten "Rånare i brunt" (Rött liv) förlagd till "Berlin då Röhm mördades" och beskriver en nazistisk lustgosses överfall på och rån av en kund.
Relationen mellan den prostituterade ynglingen och den äldre kunden återkommer sedan gång efter annan hos Hallbeck.
I dikten "Snoaren" vill kunden suga pojkens kuk. Dikten avslutas med att snoaren efter förrättat värv erkänner
Jag har dryparn, herr bög.
Men man måste ju sno
för att få lite kosing.
Kärleksköparens vardag skildras förvisso som förnedrande. Den är fylld av förräderi, angivare, ensamhet, ömhetstörst och våld - atlltsammans avhängigt det faktum att köparen är uttalad bög medan säljaren saknar homosexuell identitet. Men trots detta finns ingen ånger:
Det enda jag nu ångrar är
att jag inte i tid gjorde
mitt liv ännu rödare!
säger Hallbeck i avslutningsdikten i Rött liv.
Faktum är, att även förnedringen kan ge njutning hos Hallbeck. I den förnedring hans kärleksköpare utsätts för, finns nämligen alltid en stark självkänsla och stolthet närvarande. Särskilt tydligt framträder det i "Diktaren" (Ögonblick):
Gossar, tänkte han med torra tårar
gubben ni skymfar och sparkar
är drucken och kåt - ni har rätt
Olycklig är han också och ensam
Men gossar, när han är död och ni
minns man ännu att han var diktare!"
Denna form av njutningsfylld masochism har sin motsvarighet i en sexuell sadomasochism, som i romanen Grabb till glädje (1966) ingår i Hallbecks provkarta påsexuella variationer. I senare dikter och berättelser blir sadomasochismen ett mer uttalat intresseområde för Hallbeck. Hela romanen Slav i gyllene nät (1974) är ett exempel. I novellsamlingen Naken njutning (1981) får en ung grabb vad han förtjänar av en mc-kille:
Slagen upphörde. Jag trodde jag fått mitt straff. Jag väntade att bli fri. Jag kunde inte se vad han hade för sig. Så kom ett slag kraftigare än något föregående och så smekning. Och så. Något hårt i skåran mellan skinkorna. Gled fram och tillbaka i full fräs.
I Hallbecks värld av erotiska fantasier är det viktigt, dels att pojkarna är unga. I värnpliksåldern upphör de att vara sexuella objekt. I och med steget in i mandomen är de för honom sexuellt döda: >
Ynglingarna som jag låg med
minns jag inte,
nu män, nu döda,
men deras famntag minns jag!
("Minnen", Rött liv)
Dels tycks pojkarna bli sexuellt intressantare om de inte är uttalat homosexuella. I diktsamlingen Life is Lust (1967) heter det bland annat:
Sån är jag inte, sa grabben, naken, drömögd
skakade håret som låg i lockar på axlarna
Jag gillar att knulla tjejer fulla med sats
Men i psykedeliskt tillstånd avskyr jag fittan [...]
Jag är inte homo. Men tänd blir jag jättekåt
Då vill jag ha en hård kuk djupt in i ändan
Sätt igång bögen! Sätt på mig så det känns!
Rebellen Hallbeck
Hallbecks litterära utveckling går hand i hand med samhällets sexualmoraliska utveckling. Den hysteriska häxjakten på 50-talet krävde ett slipat svärd, vilket Nils Hallbeck var den förste av svenska homosexuella författare att dra. Hans roll här, och hans betydelse för att skapa homosexuell identitet och självkänsla, har underskattats, bland annat därför att hans stämma aldrig blev hörd av andra än just homosexuella män. Nils Hallbeck släpptes aldrig in i Sveriges författarförbund. Eftersom han publicerade sig på ett förlag som ansågs suspekt, har han aldrig fått något officiellt erkännande - varken som författare eller som samhällsdebattör.
När 60-talet öppnade de fördämda sexvallarna och en störtflod av debattprogram, sexupplysning och fyrfärgstryckta könsorgan vällde över svenska folket, bytte Hallbeck nisch. Han gick helt och fullt in i den misskända genre som han sedan länge - felaktigt - placerats i :porrgenren.
Hallbeck är både som upplysare och som hedonist en rebell - alltid redo att ställa sig på den obekväma sidan. Frågan är om han nu, när han accepterar den porrförfattaroll som han fått sig tillskriven, upphör att vara rebell eller om det är just det han inte gör.
Även i våra tider är det emellertid ingen som helst tvekan att man i Hallbecks berättelser kan finna åtskilliga otidsenliga betraktelser.
Greger Eman
(Kom Ut nr 6 1990)
|